Semestern är snart slut och det är det även från bloggen...

.....för ni ska inte tro att det varit stiltje på händelsefronten. Förbered er på en lång uppdatering

 

 

Vi tar det i någorlunda turordning så blir det inte så himla rörigt.

 

Till att börja med tog matte en välbehövlig semester i det 40-gradiga landet i en vecka. Under den tiden tröttnade husse på att inte veta vem som markerade inomhus så han köpte värsta övervakningsutrustningen, dvs två kameror med rörelsesensorer som övervakar den mest frekventa platsen. Snabbt gav det resultat och när han hämtade matte på Arlanda kunde han konstatera att det inte alls är Soya utan Cinnamon som har något att säga.

 

 

Soya och Cinna fick åka till vettisen, dels för att Soya behövde utreda blåsljudet och Cinna för att veta att hon inte hade något fysiskt problem. Soya har HCM, inte jätteallvarligt och ingen behandling är insatt, utan en återkommande kontroll om 1,5 år tyckte vettisen. På Cinna tog man urinprov som inte visade på några felaktigheter.

 

Det har provats allt för att få henne att sluta upp med kisseriet, idagsläget är det endast en plats hon markerar på och det är under fönstret i vardagsrummet. Där ligger det flera lager plast för att inte golvet ska bli förstört.

 

 

Provade sätta dit en toalåda, den gick hon på men kissade också utanpå lådan. Ättika, bakpulver, Vinäger, Scent Stop....you name it, allt är testat utan resultat. I det här läget skulle nog många ge upp. Men inte vår familj! Fick i alla fall rådet att kontakta kattbeteendevetare för att försöka få ytterligare hjälp.

 

Sagt och gjort, kontakt är tagen och i måndags pågick ett långt samtal med Susanne där matte fick många goda råd. Hon fick också berätta allas vår historia för att Susanne skulle få så mycket input som möjligt, ritningar på huset, alla platser som markerats på, var fönster och dörrar är placerade, osv osv.

 

Mer om det i framtida inlägg. För jag tänkte hoppa tillbaka lite på vad som skett här hemma, det blir annars ett väldigt långt inlägg och folk har väl bättre för sig än att sitta framför datorn så här i sommartider.

 

 

Gör som jag och Harissa, ut o skog o mark och njut!

 

Till och börja med så har Snöa tagit sin första näbbmus, det var en liten unge och matte blev inte glad åt det.

 

Soya har fått en ny matskål. Han slukar sin mat på två röda och försöker sen käka upp alla andras mat om det blir något över. Och faktiskt, så går det riktigt bra med den nya skålen, han får jobba för att få i sig sina kulor och är oftast sist med att lämna matplatsen. Tog någon dag eller två för honom att fatta galoppen. Att rekommendera om man sitter i liknande situation.

 

 

Vi ska inte klaga på det fina vädret vi haft, men har det inte varit riktigt, riktigt varmt!

 

 

Flämtvarmt att vara ute mitt på dan men då har man också hittat bästa skuggplatserna. Problemet är att den där skuggan flyttar ju på sig. Bäst har varit när vi tidiga morgnar och sena kvällar fått vara ute när det är lite svalare och vi har lite mer energi att leka och jaga varandra och alla insekter som surrar förbi. Igår provade matte med att lägga våtomslag kring några av oss, kan säga att jag uppskattade det. Sen lät hon handdukarna ligga på hallgolvet, lite fuktiga, och då gick flera och la sig på dem för att kyla ner sig lite.

 

 

Vi har haft storfrämmande också, en kille vid namn Larsson. Han är en rottis på 9 år som gillar katter. Eller främmande ska man väl inte säga, han har bott hos oss i fem dygn och det har gått hur bra som helst. Jag började med att vara jätteglad när han kom, visade mig från min bästa sida, sen var det något som skrämde mig för han är stor, herr Larsson, men det gick över och sen behandlade jag honom som vilken gäst som helst.

 

 

Han var kraftigt övervakad!

 

Fina Larsson!

 

 

Matte och husse gick långa promenader med honom där jag inte fick följa med, det gjorde att dom har varit runt i området och pratat med grannar mer än dom gjort på de två år vi bott här.

 

Sambal väldigt bekväm med Larsson!

 

 

å ja mé!

 

 

 

Grannarnas kycklingar har blivit större...

 

 

och större, de verkar lite rymningsbenägna!

 

 

Mattar är bra dom, för dom kan göra flera saker samtidigt! För när hon hjälper mig här och nu med bloggen hjälper hon också till att en saknad katt kommer åter till sina ägare efter tre veckor.

 

 

 Upphittad utanför Eskilstuna av en vän till matte och upplagd på facebook. En tatuering hittades, lite otydlig, men kunde i alla fall begränsa urvalet något, ägaruppgifter skickade och kontakt tagits. Nu är de förmodade ägarna på väg och förhoppningsvis är det rätt katt.  

 

Ett nytt klätterträd är införskaffad!

 

 

Här finns det planer på att göra väggarna extraordinärt roligt att vara katt!

 

Arwen, parwen....lilla jäntan som nästan är först ut när det vankas utgång! Hon tycker det är sååå roligt att känna gräset under tassarna.

 

 

...och jaga allt som flyger förbi!

 

 

ligga och torrtvätta sig är en favorit, inte bara för henne!

 

 

Småtjejerna är nyfikna på ett bad!

 

 

fast inte i verkligheten, vi fick oss faktiskt ett bad, jag, Chili och Cinnamon! Kan säga så här i efterhand så var det ganska skönt, jag var sval om pälsen länge efter den torkat, så förstår egentligen inte varför man blir så oerhört protestantisk så fort man ska in i duschen, det är väl för att det inte händer allt för ofta! Man får ingen rutin på det!

 

 

å så blir man så ynklig!

 

Men det finns andra som gillar vattenbadet bättre, och det blir matte bara glad för, den ska inte bara vara en fin sak att titta på, den ska ha en funktion också och i år så har både ringduvan och ett gäng sädesärlor hittat dit för morgontoalett eller bara släcka törsten. Nu ska det läggas i lite stenar så inte småfåglarna drunknar.

 

 

 

Matte har börjat handla på Vetzoo och är oerhört nöjd, snabba leveranser, har både veterinärfoder och vanligt foder och är billigare än andra nätbutiker. Det bästa är att slippa släpa hem dessa tunga kattsandspåsar på 15 kg. Sparar tid, pengar och rygg!

 

Tröttnat än?

 

Återkommer mina vänner!

 

Basco

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Solen skiner...

och plötsligt fick man en matte med en massa energi och är på bättre humör. Dessutom bad våra vänner Dui och Deco om lite tips för hur vi har börjat kunna gå ut på tomten utan koppel och hålla oss där, så semester för bloggen får vänta lite.

 

Till en början var det nog aldrig tänkt att det vi skulle gå fritt på tomten, de trodde inte att det skulle gå att begränsa oss. Att gå ut i sele och flexikoppel, javisst, men att springa fritt var ganska otänkbart för matte med rädsla att vi skulle springa bort.

 

Matte började med att köpa in bra selen. Såna där för små hundar som fästs med kardborreband och lås. Sen köptes det in flera flexikoppel, den bästa är den på 7 meter.

 

Två somrar har det varit koppeltvång. Jag ville ju knappt gå ut förra sommaren över huvud taget för att något hade skrämt mig därute. Men jag tror att både vi och tvåbentingarna lärde sig ganska mycket om just utekatter tack vare Sippa, Frasse och Solan. Vi lärde oss att tryggheten fanns uppe på altanen och spring hem så fort något blev läskigt. Ibland lyckades några av oss ta oss ur kopplet och sprang till säkerheten uppe på altanen, ibland smet någon ut av misstag men stack inte iväg någonstans.

 

 

Vi har tagit ett steg i taget. Sakta men säkert började matte lita på oss mer och mer och första gången vi släpptes ut helt utan koppel fick Chili och Soya vara provkatter. Och när det föll väl ut fick vi andra också prova vara okopplade.

 

Den som fick gå längst i koppel var Snöa för hon visade en tendens att hela tiden vilja lämna tomten och gå på långpromenad så fort hon kom ut. Istället satte de upp pinnar överallt på tomten och satte fast flexikopplet i dem, flyttade runt det hela tiden i takt med att hon flyttade på sig. Och vi märkte att det gick bra och en dag kändes hon så trygg att även hon fick slippa kopplet. 

 

Så klart sätter de begränsningar på oss och håller hela tiden koll för vi är ju trots allt katter, en fågel kan komma förbiflygande och det tar ju över all annan instinkt. Då gäller det att vara med eller att distrahera oss innan vi försvunnit in på grannarnas tomter. De lämnar oss aldrig ensamma där ute. Vi har förstått att ut på vägen får vi inte gå och stannar precis innanför om vi har vägarna dit och vi vet att högst upp i slänten också är förbjudet område. Är både matte och husse ute så håller de varsin flank. Med alla hus och förråd som står i vägen så blir det hela tiden en inräkning på hur många som är ute. Tomten har kattsäkrats på så vis att håligheter har täppts igen för att vi inte ska smita in under byggnader. Gärdesgården hjälper så klart till.

 

Sen har de lärt sig våra rutiner, vad vi helst sysslar med när vi är ute och hur vi rör oss och att de känner oss, det gör kollen mycket lättare. Snöa gillar att bara ligga i gräset och mysa. Själv tycker jag att det är trevligt att ligga i skuggan någonstans med en bra utsikt så jag har koll på omgivningarna och resten av gänget. Chili och Soya är mest rastlösa och rör sig ganska mycket.

 

Något som hjälper matte är att vi lärt oss ett kommando som vi absolut vet vad det betyder och används året om. När matte knäpper med fingrarna är det dags att gå in. Vi förstår den signalen väldigt väl och lyder oftast.

 

När 7/8 har varit ute har de låtit altandörren stå på glänt, för Arwen har börjat visa intresse på att lämna trygghetszonen inne på altanen. Hon har ju sett när vi har gått ut och kanske tyckte hon att det var ganska tomt att vara inne själv. I några dagar har hon bara vågat sig ut på resterande altandel och igår tog hon sina första steg ned på gräset. Idag har hon vågat sig ut på andra delar av tomten.

 

 

Två saker som definitivt har blivit till fördel både för oss och husse och matte är kvalité och tidsvinst. Vi får strosa lite hur vi vill och vara ute länge om man jämför med när vi var kopplade. När vi var kopplade tog det timmar innan alla hade fått sin stund utomhus, bara för att egentligen börja om när den sista kommit in igen för de bedjande ögonen som bara bad om mer utevistelse kunde de inte säga nej till.

 

 

 

Sen måste jag ju bara nämna något om självförtroende. När jag och Sambal slapp selet och kopplet växte vi enormt i självförtroende. Rakryggade och stolta kliver vi nu ut på tomten och gör den till vår.

 

Basco

Tappat sugen....

...på att skriva...

 

just nu!

 

Frustration och besvikelse över att jag inte kunde gör mer för Sippa och Frasse, frustration över vädret som trycker ner och deprimerar. Tänk vad lite sol, blå himmel och värme kan göra för välbefinnandet. Men det uteblir än så länge. Många svarta tankar som tillägnats grannarna. Inte ett ord har sagts emellan oss och vi undviker varandra på alla sätt vi kan, helst vill jag bara bygga in oss så vi slipper se dom framöver. Tål dom inte!

 

I nästan ett år hängde grabbarna här och vid varenda del av tomten har man ett minne av dom. Med tiden kanske man inte blir lika påmind men just nu tänker jag på dom varje dag vilket är himla jobbigt. Jag hoppas verkligen att dom har det bra och jag önskar så att man kunde få en uppdatering på det. Men jag kommer att gå oviss om deras öde. Ibland tänds hoppet om att de kanske tar hem dem igen bara för att rationellt inse att det inte kommer att ske.

 

I vilket fall som helst har ju inte världen stått stilla direkt, massa saker har hänt som varit positiva för våra katter så där gnager inget dåligt samvete, de har det så himla bra. Om vi bara kunde komma till rätta med kisseriet som vi fortfarande inte vet vem som är skyldig till, men misstänker till 99,9 % att det är Soya, så skulle allt vara super.

Har i dagarna införskaffat både stain and odoor remover samt yocoair luktätare. Men misstänker att även möbeln som det frekvent kissas på måste bort, fast risken är väl bara att något annat blir föremål för markeringen. Vi är inne på 6:e veckan efter den kemiska kastreringen och vettisen sa att vi borde se resultat 4-6 veckor efter. Betvivlar att det faktiskt hjälpte....:(

 

I dagsläget går alla fritt på tomten utan koppel...

 

 

 

 

 

 

 

till och med Arwen vågar sig ut på den fria delen av altanen. Nyfiket utforskar hon både blommor och möbler, en vacker dag tar hon kanske steget ned till gräset.

 

 

 

Solan lyckades smita in en dag när grinden stod öppen och det krävdes lite övertalning för honom att gå ut från huset.

 

Måste säga att katterna är väldresserade också. Att knäppa med fingrarna när man vill att de ska gå in fungerar alldeles utmärkt. En och annan tar chansen till en rush runt gästhuset bara för att demonstrera att de inte riktigt vill bara för att sedan lugnt traska in. De vet var tomtgränsen går och att det inte är ok att gå ut på gatan eller för långt upp mot skogen.

 

Att jaga fjädervippor på gräsmattan är absolut det roligaste de vet och bara sitta och mysa i slänten bland allt surrande verkar vara en helt duglig tillvaro.

 

 

eller lukta på den sådda myntan...

 

perfekt formade naturliga skrymslen och utkiksplatser...

 

 

 

 

Ett speciellt besök hade vi äran att ha...

så igår har andra grannar fått nytillskott, fem kycklingar varav en gul och resten svartspräckliga.

 

Dom stackarna vad dom kämpar för att komma ur skalet, de är helt slut efteråt och ligger som en våt fläck på golvet för att återhämta sig, bilden nedan ligger en bredvid den orange trasan och en annan krånglar sig ur från topplocket på skalet. Men supersöta små väsen som man bara vill pussa på.

 

Inte nog med det så har kryddungarna haft besök av två tjejer som ska göra en reklamfilm för Stockholms Katthem, de tyckte att Basco, Harissa och Sambal skulle kunna bli en bra berättelse att sprida, så vi får se mer efter sommaren.

 

Tja Bascos vänner, vi får se när och om nästa inlägg kommer, men tror att det är dags att ta lite semester även från bloggandet för att hitta inspiration och lust. Hoppas ni får en bra sommar trots vädret och sköt om er.

 

Matte, Basco, Harissa, Sambal, Chili, Soya, Cinna, Snöa och Arwen.