Bascos Blogg

Bascos Blogg

onsdag 27 oktober 2010

Till minne av Leo......

Matte har skrivit brev till mina föregångare för att få utlopp för sin sorg, som en terapi för att orka gå vidare. Det är dags att berätta om Leo, Tigers bror. Här kommer uttdrag från brevet hon skrev till honom.


"Leo, min Leo!
I lördags 090620. blev du så dålig att jag kände att det inte fanns mycket mer för dig att ge. Hoppas du förlåter mig men det gjorde ont i mig att se dig så.

Förrförra fredagen åkte vi till veterinären för att du hade kaskadspytt vid två tillfällen strax innan. Det kändes att något var fel. De tog prover på dig och urinen var skyhög (njurvärdet). Den låg på över 1700 när det normala är 13. Rådet var att åka hem med dig och ge dig din favroitmat. Veterinären hörde sen av sig på tisdagen, hon meddelade att du var uttorkad och hon trodde du hade blodbrist. Du hade även förhöjd nivå av blodplättar som kunde tyda på cancer. Hon tyckte att vi skulle höja dosen på Felimazolen till 3/4 tablett morgon och kväll. Du fick den dosen på tisdagskvällen samt onsdagsmorgonen.

Så blev du sämre, inte intresserad av maten längre, gick då tillbaka till 1/2 tablett på onsdagskvällen men din aptit kom inte tillbaka och du ville inte äta. Jag fick sprutmata dig samt ge dig vätska på samma sätt, något du inte tyckte om och jag förstår dig.

Du slutade sitta i mitt knä framför datorn också, en plats som var din och min.

Jag var sen tvungen att jobba midsommarafton och när jag vaknade på midsommardagen var jag sjuk. Detsamma var du och du ville hela tiden lägga dig i mörker, i transportburen.
Fick i dig en matspruta på morgonen och när det var dags för den andra vid 10-tiden tog du undan den väldigt bestämt och du tittade på mig med dina stora, gula ögon och jag kunde läsa dig. Du sa till mig att du inte ville ha mer mat. Sen låg du bara och reagerade knappt när jag pratade med dig, du som annars pratar så mycket.

Det var ett svårt beslut och jag ville helst inte ta det, men det kändes som att du inte skulle repa dig denna gång. Jag satte dig i transportburen och du började pipa, men pipet avtog efter en stunds bilresa. Du började låta svagare. När vi sen kom till veterinären fick vi strax efter gå in på ett rum. Veterinären såg direkt att du var jätteuttorkad och menade att hon inte skulle kunna gör någon frisk katt av dig och att du då inte var en lycklig katt.

Hon berättade att sprutan du skulle få kunde göra ont hos en del och jag hoppades att detta inte skulle gälla dig, men tyvärr gjorde den det och du skrek och skrek, sen högg du mig i handen.

Det tog kanske 3-4 sekunder sen var du borta min vän, min lilla älskling. Jag är glad att det gick så fort, att du slapp lida mer men jag hade helst sett dig somna in fridfullt för det här minnet kommer inte försvinna och jag får ont i magen varje gång jag tänker på det.

Jag hoppas du haft ett bra liv med mig Leo. Det känns som om en era har tagit slut, du och jag och Tiger. Ni kom in i mitt liv när jag skulle fylla 20. Ni har varit med mig i vått och torrt under alla år. Med dig fick jag 18 år och 10 veckor.


Du var speciell, nyfiken och intelligent. Du lärde dig öppna skåp och dörrar så man fick sätta upp barnlås på dem alla, du lyckades tom få upp ett fastspikat nät i köksfönstret på Söder.

Du och Tiger rymde från lägenheten i Tyresö, så himla skönt att ni inte kom längre än ni gjorde så vi kunde fånga in er. Sen flyttade vi till Bondegatan. Du gillade att gå ut i trapphuset och lukta och ibland satte jag på dig ett koppel och så var vi ute en stund på bakgården.

Du åt som en häst och följde med mig som en skugga. Sov sällan som Tiger gjorde och till slut besökte vi  veterinären som tog tester och sa att du hade struma. De ville att jag skulle börja medicinera dig vilket jag började göra men du blev en helt annan katt. Ibland var du inte med alls så jag slutade ge dig tabletterna och du återgick till ditt normala jag igen.

Whiskas var något du fick som kattunge och det var din favoritmat tills matte blev förnuftig och köpte vettig mat till dig. Men det skulle alltid bli "mutmaten", om så behövdes.

Du la dig alltid nere vid mina fötter när vi skulle sova, det blev din plats.
Katttjejerna, Spöket och Tequila, var du inte så jätteroad av. Men du hittade en bundsförvant hos husse som för det mesta hade något gott till dig. När du och Tiger var 16 år, kom husse hem med Chili, ni åldringar piggnade till och blev som kattungar på nytt.

Så fort jag satte mig vid datorn kom du och ville sitta i mitt knä, det kändes tomt de gånger du inte låg där. Du kom oftast smygande utmed väggen, sa ingenting utan satte dig ned bredvid min fot sen lyfte jag upp dig till mitt knä och där låg du och spann. Varje dag man kom hem kom du och mötte i dörren, det gjorde ni alla och det var alltid lika roligt att komma hem. Jag saknade dig Leo, när jag var bortrest. Du blev ofta jättesur om jag var iväg på semester och någon annan tog hand om er. Du visade det länge efter man kommit hem.

På ålderns höst fick du dåliga värden på njurarna och även på sköldkörteln så vi fick sätta in medicinen Felimazole och anpassa dosen för att få den att funka på dig. Du fick även ett nytt foder. Kulorna ratade du men burkmaten kunde du äta. Sen snodde du gärna lite torrmat från Chili. Du var en liten gourmet och ville äta från våra tallrikar efter middagarna. Ibland satt du bara fint och stilla under köksbordet och väntade på att några rester skulle trilla ned.

Mot slutet började du bajsa och kissa utanför lådan, det var väl ett tecken på att det inte stod rätt till.

Leo, du var en väldigt social katt, när det kom besök var du ofta mitt i sällskapet, tiggandes om uppmärksamhet. Du gillade människor och ville att de skulle gilla dig. När Tiger gick bort tog du hans plats på min huvudkudde."

" Idag är det lördag, en vecka efter din bortgång och jag sitter vid datorn. Var är du? Saknar dig på din självklara plats i mitt knä, det känns tomt. Solen skiner idag och det har den gjort nästan hela veckan. Sommaren är äntligen här, så synd att du inte får uppleva den. Ligga och mysa på balkongen. Nu följer du heller inte med till nya lägenheten. Jag kommer ihåg att jag i våras funderade på om du skulle vara med oss i december. Tänker på dig gubben, saknar dig massor. Älskar dig!"

måndag 25 oktober 2010

Skyll på matte......

Nu var det ett tag sen jag skrev här men jag skyller allt på matte, hon har ju förbaskinge inte haft tid att hjälpa mig skriva......:( Så nu får hon snällt ställa upp (när hon kan stå på benen), från sin förkylning......

En nyhet! Katthonan som dumpades i sin katt-toalett (skrev om det för några inlägg sedan), finns på katthemmet och har döpts till Embla, hon har inte kommit upp ännu på deras hemsida för hon måste vaccineras och annat innan dess. Hon bor i ett av deras akuthem. Matte är jätteglad och jag med såklart. Håller tassarna på att hon får ett bra hem.

Vad har hänt här sen sist....hm, ja, Soya har blivit lite mer aktiv, troligen pga att matte och husse försökt få i honom lite mindre kaloririk mat, han gillade verkligen inte maten som dom köpte hos veterinären, vi andra tyckte den var helt ok!? Så då gjorde dom ett nytt försök med en lightversion av det vi andra äter och nu sitter han snällt och väntar på att just den maten ska serveras honom. Jag tror att han har fattat poängen :) Sen har matte sprungit omkring som en galning i lägenheten med en tidigare kattleksak som hade ett långt snöre med en fjäder i botten, fjädern är long gone, så istället har dom satt fast nåt annat snöre på den biten och den kan han inte motstå att jaga. Bra där Soya, snart är du lika smärt och vacker som jag.....

Sen har matte köpt något "pulver" som ska strös över kattsanden för att det inte ska lukta päck!, efter våra besök, vissa är inte så duktiga som jag på att täcka sin lilla hög, hm, det luktar örter och fungerar enligt mig jättebra! Den rekommenderar hon absolut till andra med samma problem.

Jag står ju alltid först och väntar på att få en nystädad låda att sätta mig i och ibland hinner jag inte vänta på att matte ska bli klar, ja vad gör man när nöden tränger på......vägrar sätta mig i dom redan använda toaletterna.

Avslutar det här inlägget med en snygg bild på mig själv tänkte jag, så ni inte glömmer bort mig. Kram på er!

tisdag 19 oktober 2010

Matte ledsen....

Matte har följt en annan kattblogg en kortare tag som hon snappade upp på
metrobloggen.se/wikipedia

Det är/var katten Snuffes blogg http://kattensippo.com/2010/10/18/snuffe-har-rest-nu/
som fångade hennes intresse. En ung kattkille som fick problem med att kissa och hans husse som ville göra allt för att hjälpa Snuffe. Hussen hans hade svårt att få veterinärräkningarna betalda och då ställde många kattälskare upp och skickade bidrag. Otroligt vad många människor som hjälpt till rent praktiskt och alla dom som skickade uppmuntrande ord på vägen.....Känns som att det ändå finns hopp om mänskligheten där ute.

Tyvärr så blev inte Snuffe bättre och fick somna in igår. Jätte, jätte, jättetråkigt tycker vi.


 

 
 

måndag 18 oktober 2010

Basco och den rosa musen....

Vi har ju massor med roliga leksaker här hemma, här kommer några bilder på när jag är full i faan på att äta upp den rosa musen.....


Den fastnade mellan tänderna.......men jag fick den!!!!Wohoo!

söndag 17 oktober 2010

MiniChili

Nu är det ju inte bara jag och mina syskon Harissa och Sambal som matte har fått följa sedan vi var tiny kittens....även Chili var ju en liten baby när de först träffades. Jag nödgas ju lägga upp lite bilder på honom med för han är ju så söt både som liten och stor....!


Arwen och Soya var ju kring året när de först träffades och det finns inga kattungebilder på dem, jättetråkigt tycker matte!

lördag 16 oktober 2010

GÄÄÄSP......

Ibland kan man ju undra hur matte tänker när hon tar bilder på oss i våra mest trötta stunder i livet........


Småttisar.....


Jag måste ju bara lägga in några bilder på mig och syskonen som akutmatte tog på oss när vi var så där pyttesmå. Jag säger bara TITTA OCH NJUT :)

Ganska små....
Vrider in och ut på mig själv
Liten Harissa i liten toa....
SnutteSambal
Bedårande

Här kommer några när vi är lite större.......


Tassen upp för matte......

Matte har varit i farten igen och troligen räddat ett kattliv från att bli överkörd.....Spottade en kisse vid RV73 under natten, tänkte att det där är ju ingen vidare plats att befinna sig på. Kissen var väl inte riktigt nöjd med att bli infångad, men blev förhoppningsvis nöjdare när den kom hem igen till sin familj. Kattens matte blev uppringd och meddelade att kissen visst var saknad. Mirre, som den heter, visade tecken på att den kände igen sig ju närmare hans hem han kom och en mycket glad ägare tog emot honom. Han är och kommer väl förbli en utekatt men hoppas att det var sista gången han befann sig på det där olämpliga stället.

Hon har ett sånt jobb, vet ni, där hon ibland får ta hand om skadade, överkörda djur. När hon väl kan rädda någon individ så gör hon det fullt ut. Häromdagen fick hon ett jobb om vad man trodde var kattungar dumpade bredvid en annan trafikerad väg. När hon kom dit visade det sig att det var en liten, svart katthona som satt instängd i sin toa-låda. Lådan var instoppad i en filt och det fanns ingen chans för katten att ta sig ut. Kissen fick till slut en plats på Stockholms Katthem och har ännu inte kommit upp på deras hemsida, hon sitter väl i karantän, kan jag tro. Väntar med iver att få följa henne och håller tassarna på att hon får ett eget hem där ingen skulle komma på tanken att dumpa henne igen.

En annan katthona hade tagit sig in i en trappuppgång och bosatt sig där, de boende hade gett henne mat, men det gick inte i längden att ha det så. Så matte fick åka dit efter att hennes kollegor inte lyckats fånga in henne. En liten sköldpaddstecknad dam som överlämades till Katthemmet och fick namnet Ebba. Hon har fått ett eget hem och jag gör tassarna upp!


Ebba

Vid ett annat tillfälle för två somrar sen hittade hon två, små kattungar under ett dagis. Hon lyckades fånga in den ena ganska snabbt. Hon ringde då och rådgjorde med katthemmet som tyckte att hon skulle låta den kissen vara kvar för att med hjälp av fångstburar försöka fånga in hela familjen. Sagt och gjort, mellan arbetspassen och ibland på arbetspasset åkte hon förbi och gav dom mat så de inte skulle försvinna därifrån. Sen fick hon kontakt med en tjej på Akutgruppen som kunde hjälpa henne med fångstburar. Då åkte matte och husse dit med henne och riggade burarna. Det tog inte lång stund alls innan samma kattunge var infångad igen. Den andra ungen var inte lika lätt, men fångades strax in i alla fall. Så var det dags för deras mamma. Matte trodde att det skulle dröja för mamman hade inte visat sig alls och förberedde sig på många timmars väntan, men, plötsligt slog fällan igen och hela familjen hade fångats in på ca en timme. Sen blev det transport till Stockholms Katthem som hade plats för dem. De döptes till Mogwai (den hungriga), Revi (den lite skrajsna) och Yoko (deras mamma). Samtliga har fått egna hem, bra jobbat där matte!


Mogwai
Revi
Yoko

Dessvärre har matte fått ta hand om många andra katter och ibland hundar som fallit offer för trafikdöden eller på annat sätt dukat under. Hon gör vad hon kan för dem, en sista omtanke, av någon som faktiskt bryr sig. Detsamma gäller även för alla de vilda djur som även de fått gå en grym död till mötes. En dag fick hon ett jobb om att två nyfödda hundvalpar anträffats. Matte tog med dem till Bagarmossen där man kunde konstatera att de i alla fall inte var av hundart, men man visste inte vilket djur det var. Istället blev det en resa in till Roslagstulls veterinärklinik som tar emot vilda djur för en första bedömning. Klarar djuren det så får de komma ut till Viltjouren och förhoppningsvis räddas till livet. På Roslagstull kunde man konstatera att de två "hundvalparna" var två nyfödda ekorrungar. Meh, matte, borde du inte sett det själv? I hennes försvar kan jag väl säga att hon tyckte att dom små liven såg ut som nyfödda råttungar! Men vad spelar det för roll, liv som liv, oavsett djurart!

Ungarna var verkligen bara någon dag gamla och hade inte öppnat ögonen än, de hade blodiga småsår på kropparna och man trodde att någon katt kanske fått tag på dem. I så fall var framtidsutsikten inte så bra då vi katter har en himla massa dumma bakterier i munnen. De fick komma ut till Viltjouren och matte ringde och kollade med dem ett par dagar senare. Tyvärr så klarade sig inte ekorrungarna :( Jag säger bara RIP Tjatte o Fnatte.......

torsdag 14 oktober 2010

Småkryp.....

Häromkvällen fick jag syn på en mörk, långbent sak på fönsterkarmen när jag stod på balkongen utanför sovrumsfönstret......när matte såg att jag alltför ivrigt började "klappra", och dra till mig övriga intressenter i huset bestämde hon sig för att titta efter vad det var för något. Jag och alla andra schasades snabbt in i lägenheten igen då hon såg den största spindeln på länge, bara kroppen mätte ca 3 cm och till det sex låånga ben. Vi fick inte vara med att jaga bort/leka/äta upp den långbenta varelsen tyvärr, för sån är hon vår matte. Alla djur, oavsett vad, ska så klart få den hjälp de behöver och nu behövde spindeln få en respit från oss, annars hade nog hans dagar varit räknade. Så hon jagade bort honom från balkongen, ja, han damp nog ner hos grannen under, tror jag, och jag spanar febrilt varje dag på att han ska återkomma.......

Och inte får vi leka med alla flugor som lyckas ta sig in mellan fönstret för att värma sig lite heller, nä, hon hör ju direkt när vi klapprar och ska ju genast ut på räddningsuppdrag. Ja, det är tur för alla insekter och småkryp att hon finns där för dom, jag tror ju inte att jag har hennes, eller någonsin kommer få hennes empati, det ligger liksom inte i min natur, hmpf.

Husse fick för sig att släppa ut oss lite i trapphuset för att upptäcka världen där ute, skulle han inte ha gjort! Nu är det ett av få intressen som verkar roligt för närvarande och om jag höjer min röst riktigt högt och skrapar på dörren så tror jag att de kommer släppa ut mig dit igen, för vem kan motstå min skönsång. Fast än så länge har det inte gett några resultat:( Matte säger att jag kan springa ut i trapphuset hur mycket jag vill med koppel på för jag har en tendens att utforska världen lite fortare än alla andra som enligt mig är riktiga fegskitar, men.....jag gillar inte det där kopplet, så får väl lägga min nyfikenhet på hyllan ett tag. Jag är ju en katt som behöver mycket stimulans, det är därför vi har en jättestor samling av studsbollar, möss, laserpekare, andra bollar och leksaker som matte och husse försöker aktivera oss med.  Vi har väldigt mycket spring i kroppen och för att dom ska få någon som helst nattro så är det lättast att göra oss trötta innan sänggåendet.

Nä, snart dags att nana, så sov gott på er därute.

måndag 11 oktober 2010

Soya då.....

Jag måste ju presentera Soya, det senaste tillskottet i vår familj. Den yngsta men den största av oss, en svart kille med vitt bröst. Han kom till oss i våras och jag var den första att välkomna honom, faktiskt den enda, för resten av fyrbentingarna blev riktigt skeptiska när han bara skulle hoppa på oss hela tiden. Ja, han var ju inte kastrerad så det kanske kan förklara hans intresse, han var heller inte vaccinerad, för stället som hade honom innan brydde sig inte om honom. Han bokstavligt hoppade upp i mattes famn och bad om att få komma därifrån. Ingen hade bytt hans låda på flera veckor och därför låg det avföring i hela den lilla lägenheten. Inga leksaker hade han heller och ingen brydde sig ens om att säga hejdå till honom när han togs därifrån. Tyvärr så insjuknade Soya i kattsnuva strax efter att han kom till oss och han blev jättesjuk. Han hade andningssvårigheter och mycket hög feber. Matte kände att hon behövde sova med honom flera nätter för att hålla koll på hans andning. Han nös, hostade och snorade. Han tappade matlusten och drack inte heller. Vi andra undrade ju vad som pågick bakom den stängda dörren. Han blev till slut inlagd hos veterinären ett par dygn för att kunna vätskas upp. Ja, det var några jobbiga veckor. Vi andra fick ju också en släng av snuvan men vi var ju vaccinerade så det blev inte lika illa för oss. I och för sig smittades jag ganska bra då jag hade varit i närkontakt med honom den första tiden och jag fick också läggas in något dygn. Soya kastrerades och vaccinerades och har skött sina toalettbestyr utan problem här, dock ställer han sig med kroppen halvvägs utanför när han ska kissa!? Det är väl sviter från sitt tidigare hem, antar jag.



Soya är jättesnäll och kompis med oss alla. Han försöker hänga på oss när vi leker men verkar inte fått med sig hur man gör. Men ibland rullar han iväg någon studsboll och springer efter den. En dag kanske det släpper, vi hoppas det i alla fall för det vore roligt om han kunde rusa runt med oss, framför allt när han har lagt på sig några extra bekvämlighetskilon. Det är bra att matte och husse försöker lära honom hur man gör.

Han pratar ganska mycket också och så har han fått dille på att ta sig in i klädförrådet, inte vet jag varför, det finns ju inget av intresse där. Sen gillar han att ligga på mattes kläder som ligger på badrumsgolvet och att sätta sig på morgontidningen när matte sitter och läser den. Då ska han bumpsa panna mot panna och mysa. Han och Chili brukar skojbråka också, dom är ju lika stora, fast om Soya visste att han både är större och tyngre än Chili så skulle han klå honom med hästlängder. Men det blir inga sådana bråk här för vi är en harmonisk kattfamilj.

söndag 10 oktober 2010

Till minne av Tiger......

Idag är det den 10/10 2010. Precis på dagen för två år sedan var matte tvungen att låta äldrekissen och min föregångare Tiger somna in. Han blev 17 år och 6 månader, en respektfull ålder måste jag säga, i kattår räknat blir det väl ca 119 år!!!! Oj!


Ståtliga Tiger
Tiger och Leo, inte gamla alls

Matte såg en lapp på hennes gamla jobb om att två kattkillar såldes och hon och hennes kompis Lena åkte ut till Bromma för att ta sig en titt. Tanken var att bara ta en unge men lämnade med bägge grabbarna. Tigers färg var helröd (precis som min!) medan Leo var röd med vitt på bröstet, nosen och vita tassar. Det var den 1 Juni 1991. Transporten hem på tunnelbanan och buss gick hyfsat. Tiger var väldigt aktiv medan hans brorsa tog allt med ro, men det visade sig att dessa egenskaper blev precis tvärtom när de väl kom innanför dörren. Väl hemma i Tyresö väntade Jenny. Matte och Jenny delade lägenhet och Jenny valde direkt Leo till sin. Men Tiger hade redan funnit en plats i mattes hjärta så fördelningen var klar. Nu är det ju inte människorna som väljer, det vet ju vi, eller hur?! Men grabbarna verkade faktiskt ha valt precis som tvåbentingarna. Jenny flyttade senare ut men grabbarna blev kvar, matte ville inte sära på dem för hon tyckte ju så himla mycket om dom båda.

Otroligt sociala grabbar blev det av dem båda. Tiger blev en vacker och ståtlig katt med mycket gott humör. Flytten till Bondegatan på Södermalm ett tag därefter tog de bägge med ro och de satt ofta vid fönstret och tittade ut på alla människor som passerade. Ofta stod det en grupp dagisbarn och vinkade åt dem. Tigers favoritplats var dock uppe på hatthyllan som han utan problem hoppade upp till, 2,5 meter upp!!

Vid sänggåendet vek Tiger aldrig av från att sova på mattes huvudkudde, han sov med henne i alla år. Att ligga sked bredvid matte och värma henne vid andra vilotider på dygnet gjordes också åtskilliga gånger. Både huvudkudden och det sistnämnda är något matte saknar och skulle gärna vilja att någon av oss återupptog för hon somnade så tryggt och gott då. Vi får väl se om det inträffar.....finns ju så många andra sköna platser att sova på.....

Tiger var väldigt kommunikativ på sitt sätt, till slut behövde matte och han inte prata så mycket, de hade sitt eget språk och förstod varandra ändå.



En favoritsysselsättning var att springa ut i trapphuset och utforska alla vrår, hm, det här gillar ju jag med .......
En annan var att gosa med Jennys Grand Danois, Arnold. Tiger gillade honom skarpt medan Leo inte riktigt var överens med den svarta jätten. Tur var väl att Arnold gillade katter också. Vid något tillfälle var matte hundvakt åt Arnold och det slutade med att hund och katter tog upp den mesta biten av sängen medan matte fick nöja sig med att sova på en liten hörna av möbeln.

Efter ett par år kom matte hem med en liten katttjej, Spöket. Tiger och Spöket fann varandra direkt och blev som ett par. De låg och kramades för det mesta. Mer om Spöket berättar jag senare som tyvärr blev akut sjuk och fick somna in efter ett par år.


Efter ytterligare en tid fick Tiger och Leo en annan dam i hushållet, Tequila, en hittekatt som behövde ett hem. Henne ska jag också berätta om senare i bloggen. Hon blev också tyvärr akut sjuk efter en tid och fick i förtid somna in.

En vända till Årsta och husses lägenhet blev det för ett år för att matte och han skulle prova på att bo ihop. Då fick Tiger och Leo äntligen en balkong att vara ute på. Tigers sista tre år blev i en lägenhet på Gullmarsplan. Han var en livsnjutare och åt det mesta men favoritmaten som inte blev serverad särskilt ofta var Whiskas burkmat.

Han hade lite övervikt och vägde 4-5 kg så och en dag våren/sommaren 2006, märkte matte att det luktade konstigt från katt-toan. En utredning sattes igång och det visade sig att han hade Diabetes. En väldigt duktig och engagerad veterinär sa att det var behandlingsbart och föreslog att matte och Tiger skulle delta i en specialstudie om Diabetes som gjordes precis då vilket innebar att han skulle få gratis specialfoder att äta och delar av provtagningarna betalda. Han fick även dagliga insulinsprutor. Varje dag fick matte kontrollera Tigers urin för att se surheten på den. Det var återkommande veterinärbesök för provtagning och slutresultatet blev faktiskt att han blev frisk från Diabetesen. Men det var några jobbiga månader för dem båda framförallt för matte som varje dag behövde ge honom en spruta dag och kväll vid samma tidpunkt, jobbiga för att hon arbetar så konstiga tider och hade svårt att komma loss, men det gick vägen och han fick fortsätta äta specialfodret.

Midsommarafton 2007 kom en liten illbatting vid namn Chili in i Tigers liv som plötsligt blev en mycket aktiv kisse. Lillskiten piggade upp de bägge herrarna även om Chili kunde vara lite väl jobbig ibland. En följd av all aktivering gjorde att Tiger gick ned lite i vikt och blev piggare.

I början av September 2008 spydde Tiger upp blod och efter veterinärbesöket trodde vi att det kanske var magsår. Han fick medicin men så började han dregla och spottade ut maten han åt. En ny tur till veterinären, en annan denna gång och det konstaterades att Tiger hade en tumör i tungan. Slutet närmade sig och han fick tillbringa sista tiden hemma. Han var så pigg i övrigt och helt med i huvudet och matte ville se till att han hade en bra sista tid. Men tumören växte fort och han fick problem med att äta och dricka, sen försvann även balansen i hans bakben. En tid bokades för att låta Tiger somna in. På vägen till veterinären pratade Tiger en del och verkade fundera på var han var på väg. Väl hos veterinären släpptes matte, husse och Tiger in i ett litet rum med tända ljus. Tiger fick en spruta som skulle få honom att somna in och efter en stund kom veterinären tillbaka för att kontrollera hans puls som fortfarande slog, han verkade inte vilja lämna in riktigt. Till slut tog den sista sprutan och Tiger återförenades säkert med Spöket i den stunden där borta i Nangijala. Matte var förkrossad. Att bestämma över liv och död på sin livskamrat är de värsta besluten som behöver tas men ändock nödvändiga för matte ville inte se sin Tiger lida mer.

Matte kommer alltid att sakna dig Tiger, du har en speciell plats i hennes hjärta precis som jag, Harissa, Sambal, Chili, Arwen, Soya, Spöket och Tequila har. Ingen kan ta någon annans plats och det finns kärlek till oss alla. Hon tillägnar dig den här dikten.....


So this is where we part, My Friend,
and you’ll run on, around the bend,
gone from sight, but not from mind,
new pleasures there you’ll surely find.
I will go on, I’ll find the strength,
...life measures quality, not its length.
One long embrace before you leave,
share one last look, before I grieve.
There are others, that much is true,
but they be they, and they aren’t you.
And I, fair, impartial, or so I thought,
will remember well all you’ve taught.
Your place I’ll hold, you will be missed,
the fur I stroked, the nose I kissed.
And as you journey to your final rest,
take with you this...I loved you best.
Visa mer

fredag 8 oktober 2010

Vem är jag då?????

Tänkte att en liten presentation så här i början på bloggen kan vara bra. Jag är en av de sk "kryddungarna". Kryddungarna blir vi kallade för vi har så spicy namn allihop. Det är jag Tabasco, brorsan Sambal och systern Harissa. Jag tror nog att vi gör skäl för våra namn allihop :)

Vi föddes ute av mamma Masala, närmare bestämt i Huddinge. Mamma är en vacker mörk sköldpadda. Hon hade gått hemlös en längre tid och födde oss i april/maj 2009. Vi blev alla infångade och vi ungar hamnade hos akutmatte Ann-Sofie. Mamma fick flytta till Stockholms katthem.


Mamma Masala

Kan inte direkt säga att vi är lik mamma, Harissa och Sambal har hennes profil men vi har inte hennes färger. Jag är en röd, långhårig kattgrabb, troligtvis med lite norsk skogskatt i mig. Mins svansspets är grå och jag har en liten vit fläck på bröstet och mina baktassar är vita. Harissa, som är korthårig, har en ännu märkligare färg, hon är röd i grunden och bruntabby! Sambal är en kopia av henne men cremetabby. Ja, vilken samling, eller vad säger du?

Det var på Stockholms Katthems hemsida som matte såg en bild på mig och blev helt betagen. Hennes båda tidigare röda kattbröder, Tiger och Leo, hade gått bort, jag berättar mer om dom senare....

Det krävdes i alla fall lite övertalning för att få husse med på ett besök hemma hos oss. Och när dom kom dit gjorde vi vårt bästa att charma dom. Resultatet blev att jag och Harissa bokades på en gång. Sambal var redan bokad av någon annan. Efter ett par besök till så visade det sig att den som bokat honom inte hade hört av sig och matte och husse hade fäst sig vid oss alla och ville inte splittra på oss. Så vi fick alla komma till samma hem. Det var med lite skräckblandad förtjusning som vi den 28 Juli 2009 kom till vårt nya permanenta hem. Där fanns redan två andra katter, Chili och Arwen, men efter någon dag så var det fullt ös medvetslös där hemma och vi smälte in utomordentligt i den nya familjen.

Chili då, min halvbror, är en ståtlig kille på tre år.

Han hittades när han var väldigt liten irrandes omkring på en bensinmack i Nacka. Det var faktiskt husse som tog med honom hem. Chili var ca 8 veckor tror matte. I början trodde dom att han var en tjej?! Hur svårt kan det va, va? Efter ett par veckor så upptäckte dom att han inte var en tjej och det var ju tur att han fått ett namn som funkar på bägge ock. Chilis ankomst livade upp de bägge kattbröderna, Tiger och Leo, då 16 år gamla. Men de orkade inte hålla hans tempo riktigt. Sen blev Tiger dålig och det visade sig att han hade en tumör i tungan. Han fick somna in den 10/10 2008.

Leo som var kvar orkade inte alls med Chili som var en hejare på att brottas. Husse säger att han är en naturlig utövare av Krav Maga! Och hans krabbgång gick inte av för hackor. Leo hade struma i stort sett hela sitt liv och var en ganska tunn kille.

Leo i kartong

Så matte och husse bestämde sig för att ta en katt från Stockholms katthem så att Chili fick någon att leka med. Sagt och gjort, efter ett besök på katthemmet blev Arwen (fd Alexis) bokad. En liten ängslig katthona med gråtabby och vitt som kom ursprungligen från Örebro Katthem efter att hon omhändertagits från några äldre personer. Hon blev vår extramamma och vi snuttade på henne både i tid och otid men hon verkade njuta av all uppmärksamhet vi gav henne. Ja, både Chili och Arwen har varit bra förebilder och läromästare för oss yngre.

Arwen med sina gröna ögon



Nä, nu får det faktiskt räcka för en stund, kan ju inte skriva allt man vill ha nedtecknat på en gång.
Hej Svejs!

Första försöket......

Happ, dags att börja blogga tycker matte. Jag vet inte riktigt själv vad jag anser i frågan men får väl lära mig framöver hur det här går till. Är ju inget proffs direkt, men kommer säkert bli med det självförtroende som jag besitter, moahahahaha:)

Har läst en del bloggar nu och följer några, främst katt, så jag tänkte att jag kanske kan bidra med nåt jag med som tex min och mina syskons historia/bakgrunder, vår tillvaro och mina tankar och funderingar kring en massa saker. Hoppas du finner den läsvärd, ska göra mitt bästa för att fånga ditt intresse.
Förresten, måste ju tillstå att fotot blev riktigt bra på mig när jag lapar sol på balkongen.

Har ju som regel ingen lust alls att gå in därifrån när matte säger åt mig å göra det. Då får hon jaga mig runt alla utemöbler tills jag bestämmer mig för att kila in i lägenheten igen. Man har ju lärt sig hur balkongdörren låter när den öppnas och då är jag oftast först att komma springande i galopp.......eehhh....ja, men finns det något bättre än att lapa sol, titta på fåglarna och jaga små irriterande insekter som befinner sig på MIN balkong....? Nä, just det. Så matte får ju faktiskt stå ut med att jag protesterar ibland.
Så det så, Over and Out och på återhörande......