Den sista resan....

Ska börja med att be om ursäkt för ett första blogginlägg som kan verka väldigt deprimerande, men kände plötslig skrivarlust igen. Känslan kom tillbaka att vilja sätta något på pränt. Det blir roligare uppdateringar framöver, lovar det./Bascos matte

Jag tog Arwen och Basco till tandläkaren igår. Dels för att Arwen måst operera bort två hörntänder i höstas och ville få henne friskförklarad, dels Basco, för ett nybesök då han också har problem med sina.

Sitter i väntrummet och väntar på vår tur. En kvinna kommer in med ett litet barn. Hon har en mjuk bag (transportbur) hängande över axeln. Jag vet inte varför jag lade märke till just henne men något var det. Vet inte vad för individ som satt i bagen heller, det gick inte att se, men förmodligen en liten hund eller katt. Lilla flickan var uppklädd i en fin klänning.

Efter att Arwen och Basco undersökts var det dags att betala för kalaset och sedan sättas in i bilen för hemtransport. När jag gör det så kommer kvinnan och barnet ut, på väg mot sin bil. Kvinnan gråter och jag kan se att bagen är tom. Lilla flickan verkar vara för liten för att förstå vad som hänt och jag får plötsligt sån ångest och tårarna bränner bakom ögonlocken. Är tvungen att vända mig om. Men är så himla tacksam att få ta hem mina pälsklingar igen, i livet. Funderade en stund på att faktiskt gå fram till henne och ge henne en kram, för hon verkade behöva det men avstod. Vet inte själv hur jag hade reagerat om någon gjort så mot mig i dylik situation. Såg att hon försökte samla sig för att kunna ta sig därifrån.

Kände mig ganska bedrövad under hemresan och reflekterade över att liknande scenarion utspelar sig ganska ofta när man är hos veterinären. Blir lika ledsen varje gång jag ser det. Men hur jobbigt är det inte för de som faktiskt måste deala med det varje dag. Jag skulle inte orka.

Nu hoppas jag att individen i bagen var gammal och sjuk och att det inte fanns mer att göra för den och inte avlivning pga tidsbrist, allergi eller semesterresor.

Vila i frid lilla individ.

Jonna

Hej alla!

Efter en lång frånvaro så kommer här ett litet livstecken från mig och oss. Vi lever och mår bra trots att några av oss har förlorat lite tänder i höstas pga tandproblematik. Matte har haft en jobbig höst och inspirationen och lusten, men framförallt tiden har inte funnits till att skriva.

Ska försöka ta oss i kragen och komma igång igen, det händer också mycket på katthemmet just nu och matte har fullt upp på jobbet. Det finns ett antal fotografier som måste gås igenom också innan vi kan berätta vad vi gjort hela hösten. Det finns med på "att göra listan".

Hoppas ni är kvar och intresserade av att fortsätta läsa här.

Basco m familj