Synd att dygnet bara är 24 timmar

tycker matte, för det är så mycket som ska hinnas med, flera timmar per dag att lägga på Lakrits, hinna gå ut med oss flera gånger om dagen. Man ska hinna jobba och sova. Det där med sömn är ju något hon mer och mer får ge avkall på. Det hinns inte med riktigt. Men att ta bilder på oss gör hon hela tiden. Här kommer lite sällsynta bilder på Arwen som ligger i godan ro i ägget när Sambal blir lite kelsjuk och bestämt ska in där med. Sen hade de en liten mysstund.

Och nu ska jag demonstrera hur man äter räkost från smörkniven. Jo man ställer sig på den, funkar kanon för att den inte ska glida iväg när man mumsar i sig det goda.

Matte fortsätter mata missar som snart ska fångas in. Den förra ägaren har bara lämnat fyra katter åt sitt öde och de bor under husgrunden nu. Huset ska renoveras och matte hoppas att det snart finns plats att ta in dem.

Själva ligger vi mest i skuggan när det är så där jättevarmt ute, helst på rad som ni kan se.

Lakrits kastrerades och vaccinerades förra veckan, efter det fick hon flytta in i vårt kattrum. Hon var jätteduktig de två första dagarna när hon skulle ta sin Metacam, dag två slickade hon av sprutan. Dag 3 och 4 gick det inte lika bra för matte att ge henne så då fick hon den i maten istället. Matte fick hjälp att fånga in henne för trsp till vettisen så hon såg inte matte något under tiden och det var nog bra för hon har inte klivit tillbaka i sin process. Nu får matte både kamma och klappa henne med handen, fast hon fräser alltid när matte kommer in i rummet.

Leka vill hon inte riktigt göra när matte är i rummet, det går det bra att göra på kvällarna, då hör man hur bollarna rullar utmed golvet och varje morgon ligger ingenting där det låg.

To be continued.

Basco

Aj, aj Dumma humla!

sitter där i gräset i godan ro och så kommer det något surrande förbi. Klart man måste ta reda på vad det är. När jag väl lyckats fånga den med tassen i gräset så bränner det till och gör jätteont. Humlan flög iväg, men tassen värker. Satt sen länge och tvättade min stackars tass.

Ute regnar det och är urtrist. Så jag tänkte jag kunde skriva lite här istället. Matte åkte på influensan från helvetet. Feberfrossa i fem dagar men blev inte bra och fick gå till vettisen för sjukintyg ytterligare några dagar. Nu mår hon bättre fast har en hosta som håller en vaken om nätterna.

Lakrits ska kastreras, vaccineras och klippas klorna på i morgon, sen flyttar hon in i vårt gästrum för att matte ska kunna övervaka henne bättre. Hon kommer gå tillbaka i sin utveckling och det är ju helt förståeligt. Jag kommer bänka mig utanför gästrummet. Vilken skönhet.

Vilda Matilda, grannens yorkshireterrier (stavas det så?) var här igår morse, sprang lös på tomten när vi var ute, alla hälsade på varann och det gick jättebra. Tråkigt att hon var tvungen gå iväg med sin husse sen. 

Soya fick var och äckel i sitt öga som han får ibland, sviter efter sin kattsnuva för flera år sen. Det blev att besöka vettisen och få en salva, han är bra nu.

 Och jag har ju varit hos tandläkaren och fått en rotfyllning, det ni.

Matte missade invigningen för Stockholms Katthem som var förra helgen på grund av influensan, det tyckte hon var jättetråkigt. Något hon ändå jobbat fram tillsammans med styrelsen ett bra tag. Men vad jag förstår så blev det väldigt lyckat.

Gamla katthemmet har ju rivits, men innan det gjordes så skars denna målning som prytt katthemmet ut och befinner sig på nya katthemmet.

Matte sitter inte kvar i styrelsen längre, hon behövde paus och tid att fokusera på oss och Lakrits. Istället hjälper hon nu till med matning och infångning när hon kan. 

Här är Tristan som fångades in, förmodligen i närheten av där jag fångades in, i Länna industriområde.

Han var rätt så fräsig då, men har blivit en riktig goskille.

Tänkt själv att ha det här som ditt hem. Innan vi fattade att han också fanns där så fångades en mamma med sina små in på samma ställe. Hon hade gömt ungarna i denna röra. 

Just nu är det matning och infångning på flera platser igång. Några som väntar är dessa.

Så här om våren fyller ju alla år i princip, Snöa är ju inget undantag, hon blev hela 3 år den 5/5. Den lilla damen är den enda som lyckats fånga en mus som hon släppte inomhus. Hon är också den enda som lyckats plocka en fågel vid fågelbordet, tyvärr så var inte fågeln vid liv när matte fick tag i den. Det var en gulsparv. Vi har ett stort gäng av dem här och de förlitar sig på sin kamouflage, det märks för de stannar kvar onödigt länge vid fågelbordet fast vi kommer farande. Oftast lyckas matte få dem att flyga iväg innan vi kommer. Hon får då väldigt sårade blickar från många av oss.

Snöa är en klätterkatt.

hon är en riktig liten goskatt också.

Cinnamon fortsätter med sin medicinering och det fungerar bra. Inget kisserikissera på jättelänge. Hon följer efter matte som en hund när vi är ute på tomten och gillar lite udda platser att vara på.

När matte och husse är båda två hemma får vi gå ut alla på en gång, men våren gör att vi får lite annat fokus så att säga, det händer att man bara vill tokrusa och plötsligt har man sprungit ut på gatan eller in i carporten, eller värst av allt upp i skogen. Så de står på vakt, en i skogsslänten och en vid infarten, så vi inte springer iväg eller så. När de bara är en och en så går vi ut några i taget, väl avvägt på vem som har potentialen att stöka till det.

Bosse och Solan kommer fortfarande på besök. Bosse har blivit av med sina tovor och  han är inte så kaxig längre.

Chili, Arwen, Harissa och Sambal mår bara bra.

Tjena!

Basco

Larsson

finns inte hos oss mer. Idag (läs igår 150511) drog han sitt sista andetag i närvaro av sin matte uppe i Roslagen. Timmarna innan hade de gått långpromenad i skogen. Han lekte med sin pip han fått av oss och fick smaska på ett grisöra. Han var redo. 

Larsson kom in i vårt liv och hem pga att hans matte, som är en gammal kollega till mig, behövde någon som kunde ta hand om honom när hon jobbade sina skift. Jag var lite orolig till en början om hur han skulle vara mot katterna men fick det lugnande svaret att han gillar katter. Så vi tog oss an honom och han var så självklar redan från första början. Trots att det var en ny plats med nya människor och till råga på allt hela 8 katter, tog han det lugnt. Han älskade människor, stora som små. Det märktes tydligt och han blev bästa kompis med
 vår husse. Att han favoriserade män var väldigt uppenbart. Det här var förra sommaren. Den 19 juli 2014 stiftade vi bekantskap med honom för första gången. Han blev hårt bevakad...

 Nu har det gått nästan ett år sen vi fick chansen att lära känna honom. Tiden har gått fort. Vi visste att han levde på lånad tid pga sin tumör i magen. Härom veckan blev han 10 år. Han såg till att jag och husse rörde på oss i grannskapet under förra sommaren/hösten. Det blev långpromenader till sent om kvällarna. Det var härligt att få en orsak att komma ut och gå. Men ibland sa han ifrån när han inte orkade. Då vände han bara på klacken och började gå hemåt igen.

 Han var väldigt tydlig med vad han ville. Vi la ut en madrass på golvet i vardagsrummet för honom att ligga på då han hade ont i sina bakben och visst låg han där, men han föredrog ändå soffan tillsammans med någon av oss. För vi sov med honom nere varje natt och turades om. Trappan upp till övervåningen var bara jobbig för honom. Han fick bästa positionen bredvid altandörren så han kunde gå ut och röra på sig, svalka sig, fast ibland snodde han åt sig platsen vid kuddarna. Då var han ganska nöjd.

Han var inte jättebra på att äta när han kom där förra sommaren och ville ha sällskap när han åt. Husse började köpa Barf mat till honom som gjorde att hans matglädje ökade med 100%.

Han älskade även grisöron. 

Värmen tog hårt på honom och han var väldigt flämtig. Sina stela leder gjorde inte saken bättre och han behövde ofta resa på sig och gå omkring en stund för att sen komma till ro om nätterna. Han stannade ofta hos oss fem dygn i sträck när hans matte gjorde sina snurror och när det fungerade för oss vilket det ofta gjorde då jag också jobbar skift och husse alltid är ledig under helgerna.

Larsson var en väldigt klok hund, efter ett par gånger här så kom han underfund med att om han låg helt stilla där på soffan bredvid altandörren så skulle katterna våga gå förbi honom ut på altanen vilket de också gjorde. Likaså när de skulle ha mat i köket så låg han helt still på sin plats för att inte skrämma dem. 

Av någon anledning blev Basco blev rädd för honom, förmodligen av Larssons storlek, för Basco gillar ju hundar. Så B försvann snabbt upp på övervåningen där katterna hade en safezone när Larsson kom. Sakta men säkert kom de ner mer och mer ju mer tid Larsson var här. Harissa var den som först kom fram till att han inte var farlig och klev sonika förbi honom utan att egentligen fundera så mycket över det. Larsson tyckte det var roligt att inte alla bara sprang iväg från honom och till slut låg Soya bredvid honom i soffan. 

Skulle Basco och Larsson mötas av någon anledning så visade Larsson med hela sin kropp att han inte ville B illa. Han vek bort blicken och ställde sig på ett sätt som skulle göra honom mindre farlig. Hade vi fått lite mer tid med honom så hade till och med B kommit fram till det. Nu fräste han väl mest och ville inte vara nära.

Väl utomhus så gick det jättebra att ha både Larsson och alla katter på tomten samtidigt. Den är så stor och ingen behöver känna sig trängd.

När katterna fått sin stund fick Larsson sen leka av sig med tennisbollar odyl. Kan lätt säga att inte så mycket annat blev gjort under dessa dagar han var här, framförallt för att vi ville spendera mycket tid både med honom och katterna, då var resten ganska oviktigt.

När han fick sin tuggleksak (den gula) fick den följa med till matskålen, på promenader, tja överallt han rörde sig. Han älskade den leksaken. Så mycket att han fick med sig den hem och så skaffade vi en ny åt honom här hemma.

I snitt hade vi honom en gång i månaden, ibland fler, när det gick. Han var inte bara hos oss när hans matte jobbade, det fanns andra hundvakter också.

Så i förra veckan var det dags återigen. Får besked att han är dålig i magen, inte ätit på en dag. Kommer hem och ser att det inte är bara löst, det sprutar och färgen är oroväckande orange. Skickar husse att köpa hem Canicur. Hemma äter han upp allt som serveras, här kom hungern igång. Men det rann bara rakt igenom. Vi tyckte inte att han var allmänpåverkad och iom att han åt och drack kändes det väl ändå rätt ok, att vi skulle få ordning på hans mage. Under natten blev det riktigt illa och jag fick springa ut med honom minst en gång i timmen. Det var så löst så det gick inte att plocka upp. Man fick riva av grästuvorna för att få med sig någonting överhuvudtaget. Sen verkade det som att det hade lugnat sig, det blev lite fastare i konsistensen. Bara för att, några timmar senare, återigen bli jättelöst. Jag tog beslutet att han måste till veterinär och ringde upp hans matte. 

Hon har under längre tid våndats på när beslutet att ta bort honom skulle tas. Det kommer ju aldrig riktigt rätt tillfälle. Men hon kom ut, rödgråten och väldigt ledsen, för hon förstod att det nog var dags nu. Vi var alla väldigt ledsna. De stannade några timmar till ute hos oss, vi gick en långpromenad med honom ner till fårhagen. Pratade, grät.

Jag passade på att fotografera honom en massa sista dagen han var hos oss, som minne. Att inte glömma.

Hon åkte hem med honom. Tog ledigt från jobbet för att kunna vara med honom sista dagarna, få kvalitetstid med sin bästa vän. 

Jag är otroligt glad att ha fått lära känna Larsson och hade gärna haft en sådan hund själv om möjligt.

Jag vet att husse också saknar honom oerhört mycket. De fick ett band mellan sig som blev väldigt starkt. 

En liten bit av mitt hjärta följde med honom igår. Jag kommer sakna honom så oerhört mycket. 

Hej då Larsson! Puss på nosen!

Din reservmatte