Oj, vilken vecka

Det började med att grannar larmade om katter på vårt forum, vem som ägde dem och så....

Matte erbjöd sin hjälp och åkte för att prata med grannarna. Då visade det sig att en granne som haft flera utekatter flyttat från sitt hus för några veckor sedan och inte fått med sig alla. Kontakt togs med henne och hon hade för avsikt att fånga in dem i mån av möjlighet. Den nya grannen hade gått med på att mata katterna och då matte har fälla mm så erbjöd hon sig att hjälpa till.

Två matstationer upprättades, en på deras gamla tomt och en på angränsande grannes där de uppehållit sig den sista tiden. Katterna hittade snart dit. Matte och ägaren kom överens om att försöka fånga in dem förra helgen och började kl 05 på lördagsmorgonen. Ägaren hade fått låna en träfälla och tillsammans med mattes två trådfällor placerades de ut. Innan hade matte fått bild på ena katten Tore som inte kom jätteofta och åt och efterlyste hos grannarna om någon sett honom och var i så fall.

Hon fick svar som hjälpte en hel del för att placera ut fällorna på bra ställen. 

Arla morgon, becksvart och stjärnklart men plusgrader möttes de för att genomföra infångningsförsök. Matte hade jobbat fram till 24 kvällen innan och knappt sovit något för att inte komma försent.

När fällorna var riggade, en i ett förråd och en utanför en bastu och träfällan på en byggtomt höll de bara tummarna. Efter en stund hör matte, vad hon tror är en fälla som går igen, och går och tittar men ingen av trådfällorna innehöll något. Då bestämde de att ägaren skulle åka iväg en stund och få i sig lite frukost och de tittade till träfällan innan. Där satt Tore, den katt som matte trodde skulle bli svårast att fånga in. Men räkorna gjorde nog susen ;)

Ägaren åkte iväg för frukost och matte åkte hem en liten stund för att fixa lådor och ge oss mat. Sen återvände hon vid åtta snåret. Då ser hon att ena fällans lockmat är uppäten men ingen katt i fällan och det kan ju bara tyda på att katten inte gått in. Hon riggar igen och smörjer själva "kroken" med lite fett. Går därefter till förrådet och ser att en svartvit katt sitter i den. Ägaren kommer tillbaka och de bestämmer sig för att åka hem och placera katten i en transportbur i slutet rum. Men när de får se katten lite tydligare säger ägaren att det inte är hennes katt. 

Det var bara till att släppa ut den på samma plats igen. Då tittas trådburen vid bastun till och ägaren kommer med besked att fällan gått igen och att hennes grå katt försöker ta sig in i fällan. Den springer så klart iväg när de närmar sig och fällan riggas igen. 

De går iväg en stund och när de återkommer sitter den grå i fällan. 

Då återstår en svartvit katt och fällorna riggas ytterligare en gång. Efter ett tag sitter en svartvit katt där igen som visar sig vara densamma som fångades in på morgonen. Andra gången den går in känns inte så normalt och information kommer från grannen som bor där att hon sett den jättelänge hänga på hennes tomt, hon har frågat runt men ingen har gett sig till känna som ägare. Då katten var smutsig och svulten och det kändes som att den kunde vara hemlös tog matte kontakt med Kattvärnet som akut för någon dag kunde ta emot katten.

I senare skede skulle katten placeras under Stockholms Katthems omsorg där man eftersöker ägaren för det är en kastrerad hankatt med tatuering som inte ger någon träff. Han är också efterlyst på vårt forum ifall någon ägare skulle sakna honom, men i nuläget förefaller han vara hemlös.

Stockholms katthem

Matte som skulle iväg och jobba kväll igen fick hasta till kattvärnet och installera katten. Kattägaren satt kvar hela kvällen vid fällorna tills hennes färja skulle gå och då hade ingen mer katt gått in. 

Under veckan som gått har matte fortsatt att mata i fällan i förrådet, satt upp en åtelkamera och sett att en katt med samma tecken som den saknade har hittat dit.

Den har bara ätit under mörka timmar och på väldigt olika tider.

Så skulle ägarens dotter åka hem igår och förhoppningen var att katten skulle vara infångad då. Matte riggade fällan vid 01-tiden på söndagsmorgonen och hade lite att fixa med kameran då den inte kändes helt ok, det blev till att byta batterier och den enda ljuskälla som fanns var mattes ficklampa. Uppmärksamma grannar larmade polis då det varit flera inbrottsförsök de närmsta dagarna och två patruller dök upp liksom flera grannar. Efter det stöket så åkte matte hem men kunde inte sova riktigt för hon väntade bara på att hon skulle få ett mail med en bild på katten som gått in i fällan. Ingenting hände och vid 07 åkte hon för att titta till kamera och fälla, ingen katt. Vid 12 likaså och vid 17. Det började kännas tungt för nu hade katten inte setts till på 24 timmar i kameran och matte var orolig. Men så några timmar senare....
TaDa!!!!

 gick hon in.

Färjan blev inställd pga Gorm och istället skulle dottern åka första färja som gick idag. Matte hade skickat en massa bilder på katten som heter Tora till ägaren så hon kunde bekräfta att det var rätt katt. Tyvärr låg strömmen också nere i Gorms fotspår så ägaren kunde inte titta förräns idag och då larmar hon om att det kanske inte är rätt katt..........

Matte kände stress, press och var precis på väg att lasta katten in i transportburen när detta besked kom. Magsår!

Dubbelkollade med grannar som hade katter med liknande teckning, allt var grönt och hon åkte iväg i tron att det faktiskt var rätt katt. Och precis för en liten stund sedan fick hon det bekräftat också. Så nu är operation infångning avslutad för denna gång i lilla byn.

Basco

Blinkers!

Matte har köpt såna där blinkers som man kan fästa i halsbandet. De funkar bra när mörkret lagt sig. Man kan ställa dem i tre olika lägen och de lyser upp oss tillräckligt när vi går på ett sista kvällsnos i slänten. 

Så här lyser dem, blinkande el fast ljus

Ju mörkare ute desto bättre syns blinkerserna.

Sen tyckte matte att det var dags att hon också syns och köpte därför en reflex när hon var och handlade sist som hon gillade.

Må gott mina vänner!

Basco

En älskad bloggkatt har gått vidare

till Skaparkatten!

Kära Sippo!

Känner mig så dum och skäms för att jag inte hållit kontakten med dig och din husse. Att det ska komma nu när du inte är med oss längre. Jag har tänkt på dig och funderat i flera dagar på vad jag ska skriva för inga ord kommer på något sätt trösta eller hjälpa.

Det var ju faktiskt du och din husse och många fler bloggvänner som stöttade Basco när han var dålig och prognosen osäker. Nu fanns jag inte här för för någon av er och det känns inte alls bra.

Förlåt!

Bascos matte

Kottar och kiss

Under tiden matte håller på att göra ett längre inlägg så passar vi på att ge en liten uppdatering. Igår fick Soya åka till vettisen för han gjorde illa sitt ena bakben. En stukning trodde vettisen och nu går han på Metacam. Han haltar inget nu och förhoppningsvis är det övergående.

Det är trist att det blir så mörkt snabbt, vi får inte vara ute när det är mörkt och husse försöker se till att vi kommer ut en stund på morgonen innan han åker iväg till jobbet och matte försöker pyssla så hon får till att komma hem innan solen går ner.

Nu har hon dessutom införskaffat säkra halsband till alla och några får vara testpiloter på att bära en led-lampa på halsbandet som lätt kan tas på och av.

Jag har upptäckt att det går att gå på dass ute på tomten. Inte nr 2 men kissar gör jag i gräset och Harissa jagar kottar som matte slänger till henne. Chili och Snöa bevakar mushålet högst upp i slänten. Där kan han sitta helt hypnotiserad och vänta. Men tyvärr Chili, du har mött din överman i att fånga möss. Snöa är en jäkel på att ta dom. Fast matte och husse hinner oftast rädda de små stackarna och släppa iväg dem igen.

Vi fick träffa en ny skällis förra helgen som heter Loui, en pudel. Jag och han kom inte överens. Han var så ivrig och jag tolkade honom fel tror jag så här i efterhand. I vilket fall blev vi bägge skrajsna. Jag sprang in och han satt där ute och skakade. Som vanligt brydde sig syrran inte om skällisen och ignorerade honom helt fast hon satt bredvid honom.

Snart flyttar vår ena granne och jag har hört att de som flyttar in har en liten katt-tjej som kommer springa ute. Får se om hon och Solan kommer överens.

Ha en bra kväll hörni

Basco

Så här känns det idag.

Sticker ner huvudet i tunneln och skäms för att vi inte skrivit på ett tag.

Men det kommer....när matte får lite lugn o ro.

Basco

Länge sen sist....

och äntligen är det fredag.

Tvåbentingarna började jobba den här veckan just när solen och värmen kom på allvar. Förstår inte varför de inte kan vara hemma med oss mer nu när det är så fint väder. I vilket fall ska jag väl inte klaga, har fått vara ute på tomten massor i sommar. Lapat sol och vatten.

Vi har en större buske som blommar ordentligt och där samlas mängder med fjärilar. Matte säger att vi inte får jaga dem, men jag ligger i alla fall under busken ifall någon av dem råkar flyga förbi.

Det har varit så in i norden varmt vissa dagar och då har vi bara gått och lagt oss i skuggan. Det går ju inte att vara i solen. På kvällarna blir det ganska ruggigt, det är väldigt vilka temperaturväxlingar som sker. 

Annars mår vi bra. Lakrits har blivit en kelgris. Fortfarande avvaktande men när det gosas då GOSAS det. I veckan hörde matte hur hon kurrade och det gör hon varje gång det ska kelas. Hon är lite svår att få igång och leka. Blir oftast rätt sent på kvällen som hon är intresserad om hon överhuvudtaget är det. Sen röjer hon ganska bra runt 04-tiden på morgonen för sig själv.

Men ibland sätter hon klor och tänder i utvalda leksaker.

Matte fortsätter att hjälpa till att fånga in katter. I början av veckan skulle en vacker svart bondkatt fångas in för det fanns ett avlivningshot mot honom, de hann inte ens rigga fällan klart förrän han dök upp och sen tog det väl 5 minuter så var han infångad. Dagen efter fångades en annan hankatt in i ett industriområde med skadat bakben, där var matte inte själv med men har hjälpt till att mata, ett område med ca 20 st missar som behöver komma in innan vintern. Det tar aldrig slut. 

Trevlig helg på er!

Basco

Alltid lär man sig något nytt

när matte var och matade i veckan, det var så himla dåligt väder så hon vågade inte ta bilen ända fram, tog hon en promenad till matstället. Först fick hon syn på en stor snigel med hus mitt i vägen. Hon bestämmde sig för att flytta på den stackaren annars skulle den nog ha krossats under ett däck. När hon gör det ser hon att det är ett hål under snigeln som lagt ca 15 ägg däri. Matte grävde ett säkrare hål för snigeln att ha sina bebbar i.

Och placerade snigeln ovanpå precis som det var, när hon kom åter var snigeln fortfarande kvar över hålet, dagen efter hade den täppt igen hålet. Det här var något nytt, har aldrig sett snigelägg.

Sen kom hon till ladan och möttes av 50-talet tackor som stirrade ut henne. Hon tog det lugnt för att de inte skulle bli rädda. En tacka kom fram för att bedöma, sen gick det bra att gå in i ladan. 

Dagen efter verkade de känna igen henne och kom fram för att hälsa, typ alla på en gång.

De nafsade i påsen för att se om det fanns något gottigt till dom.

Sen har vilda Matilda varit på besök. Hon gillar verkligen katter och är inte det minsta rädd men visar en underdånig hållning när hon kommer.

Var rädd om er!

Basco

Att hjälpa hemlösa katter är INTE en dans på rosor...

nu har matte varit borta flera kvällar i rad för att rädda en kattfamilj tillsammans med A ute på Gålö. Matte får berätta själv.

Det matas där ute och har gjorts i ett par veckor då man fått larm om en svart kattfamilj. Det man märker när man drar igång ett sånt här projekt är att det inte alltid stämmer med antalet katter. Det tillkommer alltid individer som inte har något hem. 

I förra veckan när A var där gick en kille in i fällan. Visade sig vara tam men väldigt sjuk. Kattsnuva och ev lunginflammation. Hade nog inte överlevt särskilt länge till om han inte gått in där. Togs till veterinär och fick medicin. Fick komma in till ett stödhem. Är efterlyst som upphittad men ingen ägare har hört av sig.

I tron att det var ursprungskattfamiljen som det larmades om denna vecka, att man sett tre kattungar på en tomt drogs en snabb insats igång. Burar, fällor, filtar, handskar och allehanda saker måste med, tonfisk, makrill, håv, you name it. Vi fyllde bilen full och åkte ut. Satte upp fällan, riggade burar på olika platser och väntade. Ganska snart blev två kattungar infångade. Mammakatt sågs stryka omkring i närområdet. Det var en fin och solig kväll, men så snart solen gick ned kom också knotten, myggen och allt annat som surrar. Det gäller att vara rätt klädd.

Efter ett par timmar gick äntligen mammakatt in i buren. Men var var kattunge nr 3?

Efter någon timme börjades det pipa så där hjärtskärande nedanför. I svårletad terräng bestående av stickiga och brännande gräs och grenar. Det är becksvart och ett stort område att söka av. Hoppet och modet att hitta den lilla var stor till en början men försvann med tiden som rann iväg. Ungen hittades inte och man var tvungen att släppa ut mammakatt för att ge ungen en chans att klara sig. Efter tolv timmar gavs det upp, orolig gick jag till sömns över att mammakatt och ungen inte skulle hitta varandra.

A skulle ut dagen efter för att leta efter ungen, hon ringer mig ganska sent på kvällen och säger att hon hör kattungen men har inte sett till mammakatt. Jag åker ut för att hjälpa till att leta, när ännu lite dagsljus fanns att tillgå och en bra ficklampa.

Nu genomsöktes terrängen ordentligt, vi i princip simmade igenom dessa taggiga buskar och snår. Ungen skulle bara hittas!

Uppspelande av klipp från Youtube på mammakatters rop på bebbar och tvärtom spelades hela tiden. Ungen svarade några gånger. Men att söka igenom på två personer är svårt.

Efter två-tre timmar hörs fällan gå igen. Jag springer upp för att titta och där sitter kattungen, förnöjsamt smaskande i sig maten. Hade inte märkt att den var instängd ens.

Lycka!

Ren, obeskrivbar lättnad att den sista ungen var infångad. Strax därefter började mammakatt ropa på den lilla och så klart måste mammakatt in också, annars får hon mjölkstockning och för många dagar utan sina ungar kommer hon inte komma ihåg dem. Fällor riggades igen, klippen spelades och mammakatt kom men gick inte in i någon fälla. Till slut var de tvungen att ge sig, den lilla behövde komma in i värmen till sina syskon och nya försök att fånga in mammakatt skulle göras efteråt alternativt dagen efter av A. Mammakatt gick inte in i fällan under småtimmarna. På efter middagen åkte A ut igen, riggade och efter bara en kort stund gick mammakatt in. 

Den här lilla mamman är inte ens året själv och det gick bra i återförenandet. 

Man ska ha lite tur, ett jäkla tålamod och ett hopp som inte sinar. För det är inte lätt att sitta där och vänta, det är tålamodsprövande, man behöver också vätska och proviant för det kan verkligen dra ut på tiden. Myggmedel och dylikt underlättar. 

Det här var ju själva infångandet, sen återstår akut resp stödhem som ska finnas, transporthjälp, mat, och kattsäkring på det nya stället. Något att gå på toa i, något att ligga på osv. Ett helt företag, oavlönat och tidskrävande och kostsamt. Sen ska katterna så klart vaccineras och kastreras och nya, bra hem att komma till när det är dags. Önskar bara att det fanns fler som kunde ställa upp i det praktiska för det sliter faktiskt en hel del. Och larmen om kattungefamiljer tar aldrig slut. 

Sen är det ju märkligt vilka platser de väljer att föda sina ungar på, är det inte ett industriområde med massa farliga fordon och maskiner så är det svårtillgänglig terräng. 

Kommer ni ihåg en av de tidigare kattfamiljerna vi fångade in? Här kommer en liten uppdateringsbild på dem :)

Förr

Nu!

Matte via Basco

Pelle

Pelle

(bilden lånad från hans egen blogg)

finns inte med oss mer. Han blev snabbt dålig har jag förstått. Det känns väldigt tråkigt när man får besked om att någon bloggvän fått möta skaparkatten.

Det braiga är att han ändå hann bli hela 18 år och att han varit älskad i många år av sin husse och matte. Han har haft ett väldigt bra liv med dem.

Trots att vi aldrig träffats så känns det ändå som om man har en relation på något vis. Nu var Pelle en herre som nästan såg ut som mig, kanske också därför man känner lite extra.

Vila i frid kompis.

Basco

Tråkjuli!

började bra med temperaturer höga som skjuttsingen. Men nu är vi inne i en väldigt grå del av sommaren...och blöt...hoppas den varmare delen av sommaren kommer tillbaka.

När det var så där hett gick fläktarna varma inne. Inte minst i Lakrits rum för där blev det jättevarmt, trots att fönstren var fördragna hela dagarna. Till slut byggde matte en ram till de mindre fönstren och nätade den på ena sidan och satte myggnät på andra för att kunna ha fönstren öppna åt henne. Problemet var ju bara att det var ju ingen rörelse ute heller, inga vindar eller så som kunde få cirkulationen att få ut varmluften. Hon var varm, inte flämtvarm men hade snabb andhämtning. Slutade med att matte blötte upp handdukar och la på alla möjliga och omöjliga platser så hon hade möjlighet att lägga sig på någon av dem. Sen sov hon hos henne för att ha koll. Fick sen tips om att frysa in petflaskor med vatten och placera runt henne om det skulle hända igen.

Hon gillar vårt höga klätterträd, där kan hon ligga och spana på allt som rör sig i skogsgläntan. Sen har det visat sig att hon fullkomligt älskar att bli kliad i öronen. Då kryper hon nästan ur pälsen.

Sötfia.

Det har blivit tillskott hos katterna som matte matar. En dag förra veckan fick han som bor där syn på fyra kattungar till en av honorna. En levde inte. De andra tre flyttade hon raskt på och de vet inte var hon tagit dem, så nu är det bara att avvakta tills de blir så pass stora att de börjar utforska. För in ska de, så fort som möjligt. Mamman håller sig i närheten av matplatsen och troligen är de inte långt därifrån och förmodligen under husgrunden och då går det i alla fall inte att nå dem.

Här ska det målas och husse har flyttat på vårt naturella klätterträd för att komma åt, men det gör inget, blev en helt ny baksida att utforska där 7/8 finns med på bild.

Arwen sitter bredvid bilden och lite lätt skeptisk.

Harissa tar det säkra före det osäkra. Klart en fjäderkotlett kommer dyka upp när hon låtsas vara en själv på fågelbordet.

Den här lilla parveln försökte matte få igång livsgnistan på men fick till slut skicka honom till svärmarhimlen tyvärr.

Avslutar med en skål full av röda gubbar. Lite sommarkänsla i alla fall.

Tjena!

En dag i juni

Nu är väl sommaren officiellt här va?!

När det blir så där jättevarmt att man bara måste lägga sig i skuggan för man orkar liksom inte ta sig någonstans. Att bara få ligga i gräset och filosofera, spana in alla fåglar och annat surr runt omkring och bara NJUTA.

Bara för att matte har ont i sitt knä har ju inte stoppat henne från att fotografera, (som vanligt).

här ser man tydligt att Snöa har jättestora öron, hm, det är väl därför hon hör dom där fåglarna så bra och lyckas, trots sin vita färg komma dom så nära att hon lyckas knipa en och annan. Igår var det dags igen, den här gången kom hon med den till altanen där matte och husse lyckades befria lilla pippin och den flög iväg. Hon skulle väl bidra till middagen tänkte hon....

Cinna har börjat lägga sig i tvättstugans handfat, den är rätt sval och tror det är därför, men det känns lite konstigt att hon väljer den platsen.

Arwen har blommat upp, hon njuter av att få gå ut, men hon är lite stingslig och springer in så fort tvåbentingarna närmar sig, fast ibland kan hon komma framrusande ända till baksidan av huset och leka med oss andra. Det är lite dagsformen som avgör. 

titta in hennes härliga gröna färger....

å så kom Snöa me på bild åxå...

Här gör man nya upptäckter varje dag, häromdan trodde vi att vi kommit till ett nytt hus. Allt såg så himla annorlunda ut och när matte öppnade sidodörren måste vi ju bara in och inspektera. Tro mig, det var ett nytt hus i alla fall de första minuterna och jag tror ingen av oss fattade riktigt att det är här vi bor....

Chili skulle nog vilja flytta in i gästhuset. Det är ett himla tjat om att få gå in där när dörren är stängd, och väl inne tar han en plats i våningssängen eller i soffan och vill inte lämna. Det är svalt och skönt därinne, själv brukar jag också kliva in en stund men inte som han. 

Matte fortsätter mata dom stackars kvarlämnade katterna, snart ser det ut som om att de kommer få hjälp. Denna gång tittade tre av dom ut. 

Där i husgrunden bor dom, den brunmaskade är på väg ut.

Dom här är vi glada för, jag gillar att jaga dem och matte gillar att de pollinerar alla växter. Hon säger att dom får vi inte jaga men det struntar jag i.

Likt ett lejon ligger jag i gräset och väntar, välkamouflerad så inte ens matte eller husse hittar mig.

Vi sitter alla och spanar upp mot fågelstationen och ibland gör vi framrusningar, men vi har ingen taktik för katter är ju individualister. Inte som lejonen som samarbetar. Det är väl därför jag aldrig lyckas med att fånga något.

Full fokus!

Sen är vi ju några stycken som ska få gaddarna rena ett par gånger i veckan. Vid det här tillfället tog både jag och Soya skydd under soffan, i tron att husse aldrig skulle hitta oss, vi hade fel!

På mattes nästa uppdrag med kattmamma och ungar träffades denna nästan tama korre på. Hen gillar russin.

som sagt, en mamma med (från början 3 ungar) men man har inte sett till 1-2 ungar på ett tag och man försöker få en uppfattning om hur många de är och så har de fått skydd och mat i avvaktan på att ett jourhem kliver fram. 

Avslutar dagen i juni på en härlig sommarbild på Solan som hittat upp i vårt naturella klösträd.

Tjena!

Basco