forts Lakrits

Små, små steg framåt.

Matte har börjat klappa henne med en lååång målarpensel. Hon vågar inte komma för nära för det finns alltid en risk att Lakrits gör utfall. Men hon verkar finna sig i att bli klappad och den långa penseln har bytts ut till en kortare och så ännu en kortare. Igår hörde matte, vad hon tror, ett kurr till och med. Och hon kan se Lakrits ögon bli mindre och mindre, till att nästan helt blunda när hon blir klappad. 

Sen har hon de senaste dagarna, när matte lämnar henne, kikat ut från sitt gömställe och tittat efter matte, man vet väl inte riktigt varför och vad hon tänker, men förhoppningsvis kanske "ska du redan gå!"

Hon är en riktigt fining enligt matte och när hon blir tryggare så kommer hon säkert bli en trevlig katt. Det blir nog svårt för matte att slita sig då för all den här tiden hon lägger ner på henne gör ju också att band knyts och känslor skapas, precis som när någon av oss är sjuka och matte tar extra hand om oss. 

ha en härlig söndag i snöslasket!

Basco