Bascos Blogg

Bascos Blogg

söndag 26 juli 2015

Alltid lär man sig något nytt


när matte var och matade i veckan, det var så himla dåligt väder så hon vågade inte ta bilen ända fram, tog hon en promenad till matstället. Först fick hon syn på en stor snigel med hus mitt i vägen. Hon bestämmde sig för att flytta på den stackaren annars skulle den nog ha krossats under ett däck. När hon gör det ser hon att det är ett hål under snigeln som lagt ca 15 ägg däri. Matte grävde ett säkrare hål för snigeln att ha sina bebbar i.


Och placerade snigeln ovanpå precis som det var, när hon kom åter var snigeln fortfarande kvar över hålet, dagen efter hade den täppt igen hålet. Det här var något nytt, har aldrig sett snigelägg.

Sen kom hon till ladan och möttes av 50-talet tackor som stirrade ut henne. Hon tog det lugnt för att de inte skulle bli rädda. En tacka kom fram för att bedöma, sen gick det bra att gå in i ladan. 



Dagen efter verkade de känna igen henne och kom fram för att hälsa, typ alla på en gång.




De nafsade i påsen för att se om det fanns något gottigt till dom.

Sen har vilda Matilda varit på besök. Hon gillar verkligen katter och är inte det minsta rädd men visar en underdånig hållning när hon kommer.



Var rädd om er!

Basco


lördag 25 juli 2015

Att hjälpa hemlösa katter är INTE en dans på rosor...

nu har matte varit borta flera kvällar i rad för att rädda en kattfamilj tillsammans med A ute på Gålö. Matte får berätta själv.

Det matas där ute och har gjorts i ett par veckor då man fått larm om en svart kattfamilj. Det man märker när man drar igång ett sånt här projekt är att det inte alltid stämmer med antalet katter. Det tillkommer alltid individer som inte har något hem. 

I förra veckan när A var där gick en kille in i fällan. Visade sig vara tam men väldigt sjuk. Kattsnuva och ev lunginflammation. Hade nog inte överlevt särskilt länge till om han inte gått in där. Togs till veterinär och fick medicin. Fick komma in till ett stödhem. Är efterlyst som upphittad men ingen ägare har hört av sig.

I tron att det var ursprungskattfamiljen som det larmades om denna vecka, att man sett tre kattungar på en tomt drogs en snabb insats igång. Burar, fällor, filtar, handskar och allehanda saker måste med, tonfisk, makrill, håv, you name it. Vi fyllde bilen full och åkte ut. Satte upp fällan, riggade burar på olika platser och väntade. Ganska snart blev två kattungar infångade. Mammakatt sågs stryka omkring i närområdet. Det var en fin och solig kväll, men så snart solen gick ned kom också knotten, myggen och allt annat som surrar. Det gäller att vara rätt klädd.





Efter ett par timmar gick äntligen mammakatt in i buren. Men var var kattunge nr 3?

Efter någon timme börjades det pipa så där hjärtskärande nedanför. I svårletad terräng bestående av stickiga och brännande gräs och grenar. Det är becksvart och ett stort område att söka av. Hoppet och modet att hitta den lilla var stor till en början men försvann med tiden som rann iväg. Ungen hittades inte och man var tvungen att släppa ut mammakatt för att ge ungen en chans att klara sig. Efter tolv timmar gavs det upp, orolig gick jag till sömns över att mammakatt och ungen inte skulle hitta varandra.

A skulle ut dagen efter för att leta efter ungen, hon ringer mig ganska sent på kvällen och säger att hon hör kattungen men har inte sett till mammakatt. Jag åker ut för att hjälpa till att leta, när ännu lite dagsljus fanns att tillgå och en bra ficklampa.

Nu genomsöktes terrängen ordentligt, vi i princip simmade igenom dessa taggiga buskar och snår. Ungen skulle bara hittas!

Uppspelande av klipp från Youtube på mammakatters rop på bebbar och tvärtom spelades hela tiden. Ungen svarade några gånger. Men att söka igenom på två personer är svårt.
Efter två-tre timmar hörs fällan gå igen. Jag springer upp för att titta och där sitter kattungen, förnöjsamt smaskande i sig maten. Hade inte märkt att den var instängd ens.



Lycka!

Ren, obeskrivbar lättnad att den sista ungen var infångad. Strax därefter började mammakatt ropa på den lilla och så klart måste mammakatt in också, annars får hon mjölkstockning och för många dagar utan sina ungar kommer hon inte komma ihåg dem. Fällor riggades igen, klippen spelades och mammakatt kom men gick inte in i någon fälla. Till slut var de tvungen att ge sig, den lilla behövde komma in i värmen till sina syskon och nya försök att fånga in mammakatt skulle göras efteråt alternativt dagen efter av A. Mammakatt gick inte in i fällan under småtimmarna. På efter middagen åkte A ut igen, riggade och efter bara en kort stund gick mammakatt in. 


Den här lilla mamman är inte ens året själv och det gick bra i återförenandet. 

Man ska ha lite tur, ett jäkla tålamod och ett hopp som inte sinar. För det är inte lätt att sitta där och vänta, det är tålamodsprövande, man behöver också vätska och proviant för det kan verkligen dra ut på tiden. Myggmedel och dylikt underlättar. 

Det här var ju själva infångandet, sen återstår akut resp stödhem som ska finnas, transporthjälp, mat, och kattsäkring på det nya stället. Något att gå på toa i, något att ligga på osv. Ett helt företag, oavlönat och tidskrävande och kostsamt. Sen ska katterna så klart vaccineras och kastreras och nya, bra hem att komma till när det är dags. Önskar bara att det fanns fler som kunde ställa upp i det praktiska för det sliter faktiskt en hel del. Och larmen om kattungefamiljer tar aldrig slut. 

Sen är det ju märkligt vilka platser de väljer att föda sina ungar på, är det inte ett industriområde med massa farliga fordon och maskiner så är det svårtillgänglig terräng. 

Kommer ni ihåg en av de tidigare kattfamiljerna vi fångade in? Här kommer en liten uppdateringsbild på dem :)

Förr


Nu!

Matte via Basco


torsdag 16 juli 2015

Pelle

(bilden lånad från hans egen blogg)

finns inte med oss mer. Han blev snabbt dålig har jag förstått. Det känns väldigt tråkigt när man får besked om att någon bloggvän fått möta skaparkatten.

Det braiga är att han ändå hann bli hela 18 år och att han varit älskad i många år av sin husse och matte. Han har haft ett väldigt bra liv med dem.

Trots att vi aldrig träffats så känns det ändå som om man har en relation på något vis. Nu var Pelle en herre som nästan såg ut som mig, kanske också därför man känner lite extra.

Vila i frid kompis.

Basco

torsdag 9 juli 2015

Tråkjuli!

började bra med temperaturer höga som skjuttsingen. Men nu är vi inne i en väldigt grå del av sommaren...och blöt...hoppas den varmare delen av sommaren kommer tillbaka.

När det var så där hett gick fläktarna varma inne. Inte minst i Lakrits rum för där blev det jättevarmt, trots att fönstren var fördragna hela dagarna. Till slut byggde matte en ram till de mindre fönstren och nätade den på ena sidan och satte myggnät på andra för att kunna ha fönstren öppna åt henne. Problemet var ju bara att det var ju ingen rörelse ute heller, inga vindar eller så som kunde få cirkulationen att få ut varmluften. Hon var varm, inte flämtvarm men hade snabb andhämtning. Slutade med att matte blötte upp handdukar och la på alla möjliga och omöjliga platser så hon hade möjlighet att lägga sig på någon av dem. Sen sov hon hos henne för att ha koll. Fick sen tips om att frysa in petflaskor med vatten och placera runt henne om det skulle hända igen.


Hon gillar vårt höga klätterträd, där kan hon ligga och spana på allt som rör sig i skogsgläntan. Sen har det visat sig att hon fullkomligt älskar att bli kliad i öronen. Då kryper hon nästan ur pälsen.
Sötfia.

Det har blivit tillskott hos katterna som matte matar. En dag förra veckan fick han som bor där syn på fyra kattungar till en av honorna. En levde inte. De andra tre flyttade hon raskt på och de vet inte var hon tagit dem, så nu är det bara att avvakta tills de blir så pass stora att de börjar utforska. För in ska de, så fort som möjligt. Mamman håller sig i närheten av matplatsen och troligen är de inte långt därifrån och förmodligen under husgrunden och då går det i alla fall inte att nå dem.

Här ska det målas och husse har flyttat på vårt naturella klätterträd för att komma åt, men det gör inget, blev en helt ny baksida att utforska där 7/8 finns med på bild.


Arwen sitter bredvid bilden och lite lätt skeptisk.

Harissa tar det säkra före det osäkra. Klart en fjäderkotlett kommer dyka upp när hon låtsas vara en själv på fågelbordet.


Den här lilla parveln försökte matte få igång livsgnistan på men fick till slut skicka honom till svärmarhimlen tyvärr.


Avslutar med en skål full av röda gubbar. Lite sommarkänsla i alla fall.



Tjena!