Bascos Blogg

Bascos Blogg

lördag 9 juli 2016

SOYA 2009-05-01--20160706 kl 10.15

Jag ska berätta om en liten gosse vars första levnadsår inte hade något namn. Han bodde hos en ung tjej i en liten etta. Tjejen tog inte väl hand om honom. Han fick ingen stimulans och hans låda tömdes inte. Förmodligen lämnade hon honom ensam flera dagar i sträck. Den 3 mars 2010 kom jag dit å yrkets vägnar i ett helt annat ärende än honom. Men förstod snabbt att det fanns en katt i lägenheten men den syntes inte till. Kattlådan var överfull med avföring och det stank kattkiss i hela bostaden. Efter en stund kommer katten, som legat under sängen i köket framrusande och hoppar upp i min famn. Fick snart reda på att han var ca 1 år gammal, hade inget namn och var inte önskad där längre. Jag tog med mig katten som fick plats på Fisksätra katthem. Behövde inte ens en transportbur till honom. Han klistrade sig fast vid mig hela resan dit. Ville egentligen inte lämna honom där men hade vid tillfället inget val. Åkte hem och bearbetade andra hälften i hushållet och efter ett par dagar kontaktade jag katthemmet. Då hade kattsnuva brutit ut och de rådde mig att hämta honom så fort som möjligt, vilket också skedde. Den 6 mars hämtade vi honom. Han hade inga symtom på kattsnuva. Väl hemma var han överväldigad av de andra katterna Han platsade direkt in i flocken och okastrerad som han var bokades det in en tid omgående. Strax efter kastreringen den 9 mars insjuknade han i kattsnuvan och blev riktigt dålig. Då han ej heller varit vaccinerad slog snuvan till ordentligt. I tre dygn bodde jag med honom i ett rum, det snorades och nös, han hade feber och jag såg till att han fick i sig vätska och mat. Men han blev uttorkad och behövde vätskas upp och han blev inlagd något dygn för det. Men han fixade den resan och blev frisk.



Han fick ett namn, han fick en födelsetid och han fick en familj som älskade honom högt.

Han var och blev en stor och stark katt som tog plats. En stor personlighet var han också. En som kommunicerade verbalt. Han var en mycket snäll katt som fann sig i det mesta och väldigt social.

En dag för fyra år sedan flyttade vi ut till huset med skogstomt med hela flocken. Planen var inte att låta dem gå ute, men vi tog promenader i sele och en dag insåg vi att de förmodligen inte skulle lämna tomten i första taget och alltid övervakade av oss under tiden de var ute. Så en efter en börjades träna i att vara ute på tomten utan sele och koppel, även han. 



Som jag sa så var han matglad och sattes på diet för att han inte skulle bli ännu tyngre, han vägde över 7 kg.  Det var alltid han som larmade om att det vankades mat. Han tjöt vid sin speciella matskål som jag hade köpt in för att han inte skulle sluka sin mat på nolltid och sen äta upp alla andras mat. Han var alltid först när tonfiskburken öppnades och stod och skrek nedanför köksbänken. 
Då han inte visade något större intresse, eller som jag kände, aldrig lärt sig leka, var han ganska orörlig och låg mycket i den stora klösmöbeln, förutom när han var ute.  


Han älskade kel och var en gospropp som varje kväll kröp upp till husse i soffan och skulle ha sitt. Där kunde han ligga i timmar och bara njuta av att bli kliad på magen.



Vid en kontroll förra året framgick att han hade ett lindrigt hjärtfel som behövdes kollas upp varje år.

Det flyttade in en liten tjej till oss som var mycket skygg men hon fattade tycke för honom och han hjälpte mig i min socialiseringsträning av henne. 
video




Den här sommaren märktes det att han gått ned lite. Buken hängde inte lika mycket längre och han uppskattade att springa kortare sträckor på tomten. Jag blev glad för honom att han hade mer ork och lust i kroppen. Han försökte jaga fåglarna men har aldrig varit särskilt smidig så någon sådan fångade han inte. Det fick bli insekter i gräset i stället. Han kunde ligga länge i skuggan i gräset och bara njuta. Men han hade lite agg till en grannkatt i området som hänger mycket på vår tomt. Lite styrkedemonstrationer kunde det bli, men aldrig några slagsmål. 


Så kom förra fredagen, min mamma kom på besök. Han, som alltid kom ner för att hälsa, dök inte upp. Jag letade efter honom och såg att han låg i klösmöbeln i sovrummet. Tänkte inte mer på det mer än att det var konstigt. När maten senare skulle serveras kom han inte ner som vanligt. Fick väl till slut i honom lite blötmat. Han gick på toa och gjorde både nr1 och nr2.  Men på lördagsmorgonen upptäckte jag att han var väldigt varm och tog tempen som visade 40,5. Ringde till Södra Djursjukhuset som rådde att skulle åka in med honom då febern var hög och att hans aptit var dålig. Väl där visade tempen på 40,1. De tyckte att han skulle få febernedsättande hemma och att vi skulle försöka fortsätta få i honom mat och vatten. Blodprover togs som inte visade på mer än att han hade en infektion/inflammation i kroppen. Vi tog hem honom och han åt ibland men jag behövde ge honom a/d på spruta liksom vätska. Febern gick ned lite men hans allmäntillstånd var lågt. Han bara låg i sängen. Tempen var hög på måndagen och när veterinären ringer för att följa upp tycker hon att han ska komma in och vätskas upp. Sagt och gjort, han får även antibiotika i förebyggande syfte fast man inte vet vad som felar. Tempen går ner lite men han fortsätter bara att ligga och har inte sett att han gått på lådan. På tisdagen är tempen över 40 grader igen. Denna gång får husse åka in med honom och jag blir meddelad att han kommer få ligga kvar. De vill göra ultraljud för att se om njurarna ser ok ut. Är inte särskilt orolig än då jag har stora förhoppningar på att de ska komma på vad som felas. Jag städar och tvättar och fixar på tomten så att han ska ha det rent och fräscht när han kommer hem. På kvällen kl 22 ringer veterinären och säger att han har blivit sämre. Tempen hade de förvisso fått ner men den hade sjunkit med två hela grader på kort tid. Han var vinglig och gick in i saker. De misstänkte något neurologiskt. De skulle återkomma senare. Fick såklart inte komma dit.  kl 01 ringer de igen och säger att han blivit lite bättre och nu ligger upprätt men att de ska återkomma på morgonen. Kl 09 ringer de och säger att han inte är kontaktbar, de pratar om avlivning. Vi slänger oss i bilen och skyndar oss dit. När de tar in honom i rummet ser jag hur dålig han är. Han är inte kontaktbar och reagerar inte på att vi är där. Han andas lugnt, ögonen är halvöppna men inget liv i. Ber om att få hålla honom en stund och när jag har honom i min famn börjar han rossla, andningen blev plötsligt påverkad och han börjar krampa. Lägger honom på bordet och veterinären skyndar sig ut för att hämta avlivningssprutan. Han fortsätter att krampa och det finns inget mer att göra för honom. Han får somna in.

De har inte hittat några fel på honom på alla prover de tagit. Så förmodligen hade han en tumör eller ett virus som satt sig på hjärnan. 

Det är så tyst här hemma. Förstod nog inte hur verbal han faktiskt var förrän nu när han inte finns med oss längre. Det är så tomt utan honom och varje gång jag ska räkna in katterna när vi är ute på tomten påminns jag om att han inte är en som ska räknas in längre. Men jag ser honom hela tiden, på sina favoritplatser i huset, ute på tomten. 

Han hade en dålig start i livet och jag hoppas och tror att han ändå mådde bra och trivdes hos oss. Jag hade räknat med att han skulle bli gammal, inte ryckas ifrån oss endast 7 år gammal, det är ingen ålder. 

SOYA
är hans namn

Högt älskad, aldrig glömd!
Vila i frid min lilla gosse!



söndag 3 april 2016

Tragisk kväll/natt

Jag överlåter till matte att förklara.

I onsdags när jag kommer hem från jobbet på kvällen kring 23 ser jag att grannarnas besök är ute på gatan. Ganska fort får jag information om att besöket, som har 6 stycken shetland sheepdog med sig, släppt ut dem på grannens tomt för nattpinket. Där fick de troligen syn eller vittring på rådjur på vår tomt och springer över till vår tomt. Deras Matte lyckas få stopp på tre av dem men de andra tre springer upp i skogen genom vår ravin. De heter Keela, Edda och Zoda. Får veta att flera av dem även är dräktiga.


Detta hände ca 1 timme innan jag kommer hem.

Sambon går upp i skogen och letar. Jag skickar ut nödrop på vår bys facebookgrupp. Det ansluter tre grannar i sökandet förutom alla vi som redan var i gång. Får besked av en granne att man hör hundskall nere i byn över ängen mot skogen och motorvägen. Jag skickar ned deras matte till byn och adressen. Där får de syn på en av hundarna, Keela.



De får veta att den hittats vid motorvägen och blivit avsläppt nere i byn!

De får tag på henne i alla fall och med den senaste positionen känns det som att vi borde leta kring motorvägen. Sagt och gjort. Nu ringer jag polisen och radio stockholm för att, dels larma ut och varna bilisterna men framför allt om någon ser något av värde. Beger mig själv upp mot motorvägen, möter en radiobil som ansluter och letar. Åker ut på motorvägen i riktning söderut för att skanna av väg, dike, viltstängsel. Vädret är inte med oss. Det är väldigt dimmigt. Inte så mycket trafik och jag/vi söker av. Inga resultat. Efter en stund återvänder jag ner mot byn. Möter då en granne som meddelar att en av hundarna hittats död på påfarten ut på motorvägen norrut. 

Jag åker dit. Där ligger hon, Edda.


Vi börjar
 söka av norrut och tillbaka. Inga mer resultat. Återvänder ner till en liten samlingsplats där alla till slut återsamlas. Ringer upp ID-hundar i närheten. Ingen har möjlighet att komma mitt i natten och hjälpa oss söka efter Zoda.


Men de skulle kunna hjälpa till under morgondagen. Till slut ger vi upp och återvänder hem. Klockan är 03.30 för min del och jag går och lägger mig och hoppas verkligen att jag ska vakna upp till några bra nyheter. Deras matte med familj fortsätter sökandet.

Kl 08.00 väcks jag av nyheten att även Zoda hittats påkörd och avliden utmed motorvägen omkring 06-snåret. I höjd med vår av/påfart. Precis där vi hela tiden varit och sökt.

Så rädd och förvirrad hon måste ha varit innan bilisten tog hennes liv.



Det är så tragiskt. Så onödigt och så fruktansvärt ledsamt. Vi räckte inte till. 

Jag går fortfarande omkring som i ett töcken av bedrövelse, sorg och ilska. 

Det var till slut någon som klev fram och berättade att han kört på en hund, som visade sig vara Edda men inte ringde han polisen. Utan svarade på ett inlägg på ett forum på facebook.

Den som körde på Zoda har inte gett sig till känna. 

Edda och Zoda var mor och dotter.

Nu finns de inte mer.

Vila i frid.




måndag 21 mars 2016

Harissa bättre i magen...

hon äter glatt sitt nya foder och när våra matplatser flyttades får hon vara i fred och äta. Så hennes mage har lugnat ner sig verkar det som.

En tråkig sak som hänt är att Bosse, vår grannkatt som hängt på vår tomt, nu har flyttat till Enköping. Han var ju från början lite bråkig mot oss och fräste ganska mycket. Men en dag så vände det och han verkade tycka att det var roligt med lite sällskap för han började sitta och vänta på att vi skulle komma ut. 


Han slutade dumma sig och visade en snällare sida. Han tyckte om att leka med matte och pinnsnöret och han brukade följa med matte till brevlådan för att hämta posten. Tycker det är synd att han inte är kvar för vi hade nog kunnat bli bra kompisar.




I övrigt rullar allt på här hemma, försöker mig på att äta gräset som är kvar från förra året för det har inte kommit så mycket nytt fräscht vilket resulterar i att man spyr en del, jaja det rensar magen i alla fall. Vi ska få nya grannar till sommaren. Snart har alla runt om oss flyttat på sig. Det är ju lite trist faktiskt.

Ha det gott!

Basco

onsdag 9 mars 2016

Harissa till vettisen.....

I förrgår när matte gick upp i ottan såg hon ett beteende hos syrran. Hon gick på muggen men det kom inget. Flera gånger försökte hon gå och vid något tillfälle kom det lite, lite. Matte tyckte att det såg ut som blod i det lilla, men fick ingen klarare bild. Harissa ville inte heller äta, något som är ovanligt.

Husse fick hålla koll och erfor samma upplevelser som matte, fast den här gången syntes det tydligt att det var blod i kisset. Snabbt bokades en tid och på kvällen fick de komma till en ny vettis i Tyresö. De var tvungen att söva henne en stund för att kunna röntga och trycka ut lite kiss. Det togs prover som odlades, men inga bakterier hittades. 
På röntgenbilderna såg man att hennes tarmar och magsäck var jättepåverkade och såg inte alls normalt ut. Vettisen trodde, iom att hon är tjej och det är ovanligt med urinsten eller bakterier, att det här kunde vara en stressrelaterat. 

Om sanningen ska fram så kan jag nog vara lite jobbig med henne ibland. Vill ha hennes mat när jag ätit upp min, tycker det är jättekul att jaga henne när jag känner för det, precis som jag gör med andra också. Visste inte att det skulle ta såna här proportioner.

Så nu har matplatserna ändrats om. Jag får sitta i skamvrån och äta, det gör mig ingenting. Harissa har kvar sin plats och allt har flyttats så det blir mer luft kring henne. Sen har de stenkoll på oss. Hon har fått börja äta en annan mat som ska vara snällare mot magen, den gillar hon men har lite svårt att få upp kulorna från matskålen. 

På tisdagsmorgonen kissade hon jättebra, och åt jättebra och hade en massa energi. I morse tyckte matte att hon hade lite svårt att bestämma sig var hon skulle gå på lådan och såg inte att hon lyckades heller. Men hon har varit pigg hela dagen så det är väl bara att avvakta. Smärtstillande har hämtats ut om det skulle behövas. 

Jag får nog vara lite snällare mot syrran, för jag gillar ju faktiskt henne massor och jag hoppas att det inte bara beror på mig. 

Basco

fredag 4 mars 2016

Till sommaren vågar hon nog...

för en liten kattfröken som heter Betty har flyttat in tvärs över gatan. Vi kan se när hon sitter i fönstren och tittar på oss och då och då när hon står på sin uppfart. För hon får gå ut, det har mest blivit korta stunder nu under vintern, men kan tänka mig att när värmen kommer så kommer vi få se mer av henne. Hon är jättekelig och har vågat sig in på vår tomt en gång. Då stod vi så här...

så nyfikna på vem hon är.


Sen måste jag promota den här supersköna, vägghängda liggplatsen.


Några tjejer tycker att under matbordet kan man ligga och spana


Sen fick matte träffa en liten "Dallevalp" som bara var 9 veckor. Jättesöt men lite reserverad.


Lakrits har fattat tycke för underbordetstolen

Här var en främmande gäst på väg över vår tomt. Har ingen aning om vem denne är


Känns jättebra att L tar sig friheten att ligga i soffan som oss andra.


Snart, säger matte att hon tänker cocona in sig med oss. Hon klarar snart inte av alla människor omkring sig som vars vett har farit iväg någonstans. Ett par exempel i närtid. Igår på hennes jobb får en kollega uppgifter om att en katt for illa, man hade gjort orosanmälan till Länsstyrelsen. Matte tyckte kollegan skulle upprätta en anmälan om djurplågeri och ringa LS för att se om de vidtagit åtgärder. De hade fått in anmälan och skulle kontrollera men någon dag var inte fastslagen. I mattes ögon verkade det som om katten var döende av svält, då ägaren som är vegetarian bara serverat barnmatsburkar till katten och ville få den att äta vegetariskt med. Den var bara skinn och ben och gick dåligt och var svag. Dessa uppgifter vidarebefodrades till LS som faktiskt åkte ut till adressen. Där har ägaren fått besked om att ta katten till veterinär. Slutet på denna story är inte känd och vi hoppas ju så klart att det inte var försent för denna katt. 
Sen kommer nästa dråpslag där en annan person som har en liten hund redan skaffar sig en till valp från någon form av puppymill utanför Stockholm. Tveksamheter hade väl uppstått på platsen men man gjorde ändå slag i saken. Den lilla valpen är tydligen vettskrämd och rädd. En frisk och välmående valp beter sig inte så. Och nu ska ägarna till den lilla valpen åka iväg till Thailand i två veckor, har förvisso skaffat sig hundvakt som bor i hemmet men va faan.....hur resonerar man. Det är ju jätteviktig tid att umgås med den lilla och framför allt om den inte verkar vara ok. Matte måste inhämta mer information gällande det här ärendet för att se vad som faktiskt försegick i valpfabriken. OCH tala förstånd med vissa individer..

Basco

söndag 21 februari 2016

Vi firar 1 år i morgon

så länge har Lakrits varit hos oss!

Här kommer en resumé på vad lilla tjejen tar för sig. 
Från sitt rum började hon ta in övervåningen 

Hon är en nyfiken tjej


som mest ligger och vilar på dagtid


och viloplatser finns det gott om

precis som toalådor



Nu börjar hon bli modig och komma ner på undervåningen





hänga med bästa Soya i klösträdet vågar man när han är där


mätt och belåten


gillar lådhuset i kattrummet


Ligga i sängen och bli kliad också en milstolpe!


hänga nere i hallen i en kattong!


Nya klätterväggen måste utforskas


precis som altanen


Basco

söndag 7 februari 2016

Summering av sommaren och höstens infångningar....

Varför har inte matte hjälpt mig med bloggen kanske ni undrar, jag har faktiskt gett henne tillåtelse till att vara frånvarande för hon har haft mycket viktigare uppdrag, nämligen att hjälpa till att fånga in såna som jag, utefödda och oönskade. Det har varit i koloniområden, industritomter, idrottsplatser, innergårdar och ödetomter runt om i södra Stockholm. Hon har blivit myggbiten, frussen och blöt. Tålmodigt väntande på missar som ibland aldrig någonsin visat sig. Matte har samarbetat med A och med G i dessa ärenden. På en del platser har det under längre tid matats tills det funnits plats på ett katthem eller akuthem, andra tillfällen har varit akuta nödrop. Trots att så många katter fått komma in är det fortfarande flera kvar där ute. Vid sådana här operationer dyker det alltid upp bonuskatter som man inte visste fanns, andra som man sett och vetat om har plötsligt försvunnit. Ibland går det inte som man tänkt sig. Ibland kommer man försent.

Sammanlagt har matte hjälpt 31 katter att komma in i värmen!
Förutom det har matte hjälpt till att mata på andra platser där hon skulle vara med att fånga in fler katter, dock fick de hjälp av andra infångare men det fanns framförallt en katt som verkligen behövde få komma in då han var skadad. Matte var inte med vid själva infångandet men blev sedemera hans försäkringsfadder, läs mer om Walter nedan.

Denna sida inte är fullständig och säkert inte korrekt heller när det gått mer än 6 månader sedan allt började, katter sitter fortfarande i akuthem och alla uppgifter har inte matte till dags dato. Därför kommer sidan uppdateras eftersom. A och G har nog en del information att komplettera med.

Matte kan bara säga att det varit en händelserik tid, hon har fått lära sig massor och ser fram emot att kunna hjälpa ännu fler i framtiden.



Tungelstafamiljen

6/6 2015


Ruth

Rodney

Ralph

7/6 2015

 Morgonen efter hade även mammakatt lurats in i fällan och de fick återförenas. 1 + 3


Rhianna

De togs till ett katthem och mig veterligen fick alla ett hem.


Vendelsöfamiljen

16/6 2015

 Nästa familj som togs in hade installerat sig under en byggnad på en idrottsplats i Vendelsö. Mammakatt och ungarna var ganska så sociala och lättfångade. 1 + 4



Mamma Vendela
Viper
Vixen
Venom
Voldemort


Gålökatterna

22/7 2015

 Den här familjen har det skrivits tidigare om i ett inlägg. Ett större koloniområde ute på Gålö där man sett en svart mammakatt och hennes ungar. Matning sattes igång men när det blev dags för infångning dök den familjen aldrig upp. Däremot larmades om en annan familj, även där var mammakatt svart och med ungar. Där två ungar av tre gick i fällan inklusive mammakatt. Men då den tredje vägrade fångas in var vi tvungna att släppa ut mamman igen. Kvällen efter satt sista ungen i fällan och morgonen därefter även mammakatt. 1 + 3


24 juli 2015

Mio, Marley och Movitz



Mamma Milly


17/8 2015

 fångades ytterligare en svart katt in på Gålö.
Ingen bild tyvärr. Den katten har jag för mig bodde i ett stall därute någonstans och fick komma hem igen, +1


Jordbrokatterna

27/8 2015

 Mammakatt och tre ungar på en innergård till flerfamiljshus i Jordbro. Boende hade tagit in ungarna vid väldigt låg ålder, insett sitt misstag och släppte ut dem igen till mammakatt. Vi larmas ut och fångar in familjen 1 + 3

Ungarna Frasse, Fabian och Lisen




Mamma Leonore




Sorundakatterna
Ödetomten
Sedan våren 2015 har flera matstationer upprättats i området. Det var torpet, ladan och sedan även ödetomten. Vi visste om 4 stycken tidigare ägda katter som dumpats av sin ägare men det dök upp fler än vi kunnat ana. Tyvärr fanns det ingen möjlighet att fånga in då det inte fanns några platser att ta dem därav matningen så de skulle stanna kvar. De hade skydd mot väder och vind.

7/9 2015

  Äntligen dags att fånga in skygga mamman och hennes ungar från ödetomten i Sorunda. Mammakatt gick i fällan samma dag. Hon fick namnet Polgara






8/9 2015

Dagen efter fångas två av ungarna in.


Belgarion





Belgarath




 Vår kamera visade på att det fanns en grå unge till. Vi fortsatte att mata på platsen men inte förrän en vecka senare lyckas fällan slå igen för sista kattungen. 


16/9 2015

Eriond





1+3


Sorundakatterna
Torpet

14/9 2015


Vid torpet, som även den haft en matplats går dessa två in. Den lilla grå låg varje gång och tryckte under torpet när matte var där. Det var jättesvårt att se i mörkret och matte försökte få den på bild. Den lilla svarta kallade han som bodde i torpet för Timón. Det visade sig vara en ung flicka som fick heta Silvana.



Susanita fick lilla grå heta

 



fortsättning Sorundakatterna
Ödetomten

15/9 2015


Spänningen stiger när man närmar sig fällan och ser att den gått igen uppe vid ödetomten, man hoppas verkligen på att det ska vara sista kattungen, men det blev en annan överraskning. En liten svart/vit sak har fångats in. +1








Det kan vara ganska trevligt att sitta fällvakt ibland också.


fortsättning Sorundakatterna
Torpet

29/9 2015 
Mamsen, som är arbetsnamnet på den förmodade honan som setts av boende bära iväg nyfödda bebisar blir infångad. Några småttingar har inte setts till, en var ju redan avliden när han såg dem första gången och de andra har förmodligen gått åt då räven varit i krokarna. Men denna katt fångas in i tron att det är hon. Det visar sig vara en kille!!!

Mamsen, numer Mino




11/10 2015

 fångas den här lilla bruna in. Haltar på ena bakbenet. Visar sig ha en böld vid veterinärundersökningen. Han blir senare döpt till Elwood.
+1



11/10 2015

 En halvtimme senare gick denna fina kille in som fick namnet Elmer. Ute vid torpet kallades han för Maui.,  +1




24/10 2015

 var det så dags för sista missen nere vid torpet. Den hade jäckat matte i två dygn. Numer döpt till Bilal. +1





 Sorundakatterna
Ladan
Nu finns det en kattmamma med minst 5 ungar vid ladan som snart kommer få komma in. De har skydd och mat fram tills dess.



5/11 2015

Infångningsförsök ett gav 2 ungar i fällan.



7/11 2015
två dagar senare fångas denna lilla krake in


Visar sig vara 6 ungar, dessa tre svart/vita och sen tre grå som vi har sett på bild. Nu verkar mammakatt dragit vidare med de grå. Vi vet inte vart och ställt ut fler matstationer i området och kameror. 

151114 
Får se ett inlägg på vårt forum i byn att man undrar vem som äger katter som hänger på någons tomt. Vi har haft en kattkvinna boende där med förmodligen för många katter. Jag var orolig när jag hörde att kvinnan skulle flytta att hon inte skulle ta med sig alla och nu verkar den oron besannas. Tre katter är kvar, de är skygga. Har nu satt upp matstationer till dem och de var rensade när jag kom dit idag. Ska ringa katthemmet och se om det finns plats i karantän. Den här storyn slutade med att grannens katter blev infångade och som bonus dök även en annan katt i fällan, inte en, utan två gånger. Ingen visste vem som ägde den och tatueringen i örat var gammal och nästan oläsbar, men, försök gjordes att hitta den i registren, tyvärr utan lycka. Nu heter han Hiro och är tydligen ett matvrak:)





Walter

Det här är en sån sorglig historia. Med tanke på dess slut förtjänar Walter ett längre inslag.
I industriområdet i Lissma fanns denna herre med ett antal andra katter. Det sattes upp flera matstationer och snart fick man syn på honom, en äldre grå herre med vita inslag och vit mustasch. Han haltade ordentligt på ena benet.

Här väntar han på sin tur att gå in i fällan, som en gentleman.


Han blev infångad. Han var skinn och ben, tovig och väldigt smutsig i pälsen. Förmodligen väldigt tacksam för att ha kommit in. En ägare har han förmodligen haft någon gång för länge sen.





Han togs till veterinären för att kolla vad som var fel med benet. Andra prover togs också. Värdena var ganska bra. Han kastrerades och vaccinerades. Efter några veckor blev Walter sämre och man åkte in till veterinären igen. Nu visade resultaten på fettlever och det fanns inte något kvar att göra för honom så han fick somna in. 
Även om matte aldrig var med och fångade in honom, utan såg honom bara på avstånd när maten lades ut, så finns det vissa katter som etsar sig fast, han var en av dem. Så nära räddningen men ändå inte. Han verkade så tacksam för att fått komma in och så slutar allt så här. Det var ju inte meningen.