Att hjälpa hemlösa katter är INTE en dans på rosor...

nu har matte varit borta flera kvällar i rad för att rädda en kattfamilj tillsammans med A ute på Gålö. Matte får berätta själv.

Det matas där ute och har gjorts i ett par veckor då man fått larm om en svart kattfamilj. Det man märker när man drar igång ett sånt här projekt är att det inte alltid stämmer med antalet katter. Det tillkommer alltid individer som inte har något hem. 

I förra veckan när A var där gick en kille in i fällan. Visade sig vara tam men väldigt sjuk. Kattsnuva och ev lunginflammation. Hade nog inte överlevt särskilt länge till om han inte gått in där. Togs till veterinär och fick medicin. Fick komma in till ett stödhem. Är efterlyst som upphittad men ingen ägare har hört av sig.

I tron att det var ursprungskattfamiljen som det larmades om denna vecka, att man sett tre kattungar på en tomt drogs en snabb insats igång. Burar, fällor, filtar, handskar och allehanda saker måste med, tonfisk, makrill, håv, you name it. Vi fyllde bilen full och åkte ut. Satte upp fällan, riggade burar på olika platser och väntade. Ganska snart blev två kattungar infångade. Mammakatt sågs stryka omkring i närområdet. Det var en fin och solig kväll, men så snart solen gick ned kom också knotten, myggen och allt annat som surrar. Det gäller att vara rätt klädd.

Efter ett par timmar gick äntligen mammakatt in i buren. Men var var kattunge nr 3?

Efter någon timme börjades det pipa så där hjärtskärande nedanför. I svårletad terräng bestående av stickiga och brännande gräs och grenar. Det är becksvart och ett stort område att söka av. Hoppet och modet att hitta den lilla var stor till en början men försvann med tiden som rann iväg. Ungen hittades inte och man var tvungen att släppa ut mammakatt för att ge ungen en chans att klara sig. Efter tolv timmar gavs det upp, orolig gick jag till sömns över att mammakatt och ungen inte skulle hitta varandra.

A skulle ut dagen efter för att leta efter ungen, hon ringer mig ganska sent på kvällen och säger att hon hör kattungen men har inte sett till mammakatt. Jag åker ut för att hjälpa till att leta, när ännu lite dagsljus fanns att tillgå och en bra ficklampa.

Nu genomsöktes terrängen ordentligt, vi i princip simmade igenom dessa taggiga buskar och snår. Ungen skulle bara hittas!

Uppspelande av klipp från Youtube på mammakatters rop på bebbar och tvärtom spelades hela tiden. Ungen svarade några gånger. Men att söka igenom på två personer är svårt.

Efter två-tre timmar hörs fällan gå igen. Jag springer upp för att titta och där sitter kattungen, förnöjsamt smaskande i sig maten. Hade inte märkt att den var instängd ens.

Lycka!

Ren, obeskrivbar lättnad att den sista ungen var infångad. Strax därefter började mammakatt ropa på den lilla och så klart måste mammakatt in också, annars får hon mjölkstockning och för många dagar utan sina ungar kommer hon inte komma ihåg dem. Fällor riggades igen, klippen spelades och mammakatt kom men gick inte in i någon fälla. Till slut var de tvungen att ge sig, den lilla behövde komma in i värmen till sina syskon och nya försök att fånga in mammakatt skulle göras efteråt alternativt dagen efter av A. Mammakatt gick inte in i fällan under småtimmarna. På efter middagen åkte A ut igen, riggade och efter bara en kort stund gick mammakatt in. 

Den här lilla mamman är inte ens året själv och det gick bra i återförenandet. 

Man ska ha lite tur, ett jäkla tålamod och ett hopp som inte sinar. För det är inte lätt att sitta där och vänta, det är tålamodsprövande, man behöver också vätska och proviant för det kan verkligen dra ut på tiden. Myggmedel och dylikt underlättar. 

Det här var ju själva infångandet, sen återstår akut resp stödhem som ska finnas, transporthjälp, mat, och kattsäkring på det nya stället. Något att gå på toa i, något att ligga på osv. Ett helt företag, oavlönat och tidskrävande och kostsamt. Sen ska katterna så klart vaccineras och kastreras och nya, bra hem att komma till när det är dags. Önskar bara att det fanns fler som kunde ställa upp i det praktiska för det sliter faktiskt en hel del. Och larmen om kattungefamiljer tar aldrig slut. 

Sen är det ju märkligt vilka platser de väljer att föda sina ungar på, är det inte ett industriområde med massa farliga fordon och maskiner så är det svårtillgänglig terräng. 

Kommer ni ihåg en av de tidigare kattfamiljerna vi fångade in? Här kommer en liten uppdateringsbild på dem :)

Förr

Nu!

Matte via Basco