Bascos Blogg

Bascos Blogg

onsdag 3 november 2010

Återigen ett tag sen.....

Matte blev ganska tömd på energi att skriva något efter det förra inlägget, men nu har jag övertalat henne att plita ner några rader, man kan ju inte ha en blogg som man inte skriver i! Trots att matte varit och fortfarande är sjuk, (hon håller mig vaken på nätterna med sitt hostande!!!!), så har mina dagar ändå innehållit en del roligheter. Har upptäckt att jag är ju en mycket social kisse som inte bangar nybesök här hemma, snarare tvärtom, springer till dörren när det plingas på, trampar omkring på köksbordet bland kaffe och bullar, blir smått förbannad när matte ska ta ner mig och surar rätt illa då, för jag går och sätter mig i ett annat rum och tjuter riktigt högt! De ni! Ingen kan ju undgå min blotta existens!

Blir lite frustrerad när matte o husse lägger ner så mycket tid på att aktivera Soya, jag är ju här och vill ha tillgång till alllting först, menar jag. Lek, bus, mat osv osv. Så när de håller på och springer runt med den där löjliga pinnen så måste jag ju skutta efter, jag menar, ingen annan ska ta min plats som densomskavaraförstpåallt. Men jag har kommit på en grej, när matte "lurar" Soya att springa sig snurrig runt sängen så ligger jag i bakhåll bakom matte och fångar det  där snöret före honom. Funkar jättebra för mig, dels slipper jag springa så mycket, sen är det ju ingen konst att fånga in snöret heller. Tråkigt Soya! Men a cat has to do what a cat has to do!!!!

Snöret.......

Vi har ett skatbo inte långt härifrån. Dom har en förmåga att hålla till kring huset och letar mat, så förra veckan blev det fullt i sopkärlet där ute och vips så hade dom lyckats öppna soppåsarna som ställts utanför. Det blev ett himla liv, jag räknade nog till en ca 10 skator som drog och slet och slogs för att komma åt innehållet, såg att några fick tag i riktigt stora pizzadelar som de flög iväg med. Men....det här gjorde ju att jag blev helt till mig bakom fönstret, ja inte bara jag, dom flesta fyrfotingar stod uppradade på fönterbänken och "klapprade" alldeles förfärligt. Sen har dom mage och flyga förbi oss på bara någon meters avstånd för att sätta sig på stuprännan!!!!! Oj, oj, det ni, retar en liten jägare som mig.....Men, jag fick aldrig komma i närkontakt med någon av dom, fast idag skrämde jag iväg en av dem från balkongen, där måste jag ju ändå få hålla skatfritt!
Inbillad skatjakt....

Inga kommentarer: