"Leo, min Leo!
I lördags 090620. blev du så dålig att jag kände att det inte fanns mycket mer för dig att ge. Hoppas du förlåter mig men det gjorde ont i mig att se dig så.
Förrförra fredagen åkte vi till veterinären för att du hade kaskadspytt vid två tillfällen strax innan. Det kändes att något var fel. De tog prover på dig och urinen var skyhög (njurvärdet). Den låg på över 1700 när det normala är 13. Rådet var att åka hem med dig och ge dig din favroitmat. Veterinären hörde sen av sig på tisdagen, hon meddelade att du var uttorkad och hon trodde du hade blodbrist. Du hade även förhöjd nivå av blodplättar som kunde tyda på cancer. Hon tyckte att vi skulle höja dosen på Felimazolen till 3/4 tablett morgon och kväll. Du fick den dosen på tisdagskvällen samt onsdagsmorgonen.
Så blev du sämre, inte intresserad av maten längre, gick då tillbaka till 1/2 tablett på onsdagskvällen men din aptit kom inte tillbaka och du ville inte äta. Jag fick sprutmata dig samt ge dig vätska på samma sätt, något du inte tyckte om och jag förstår dig.
Du slutade sitta i mitt knä framför datorn också, en plats som var din och min.
Jag var sen tvungen att jobba midsommarafton och när jag vaknade på midsommardagen var jag sjuk. Detsamma var du och du ville hela tiden lägga dig i mörker, i transportburen.
Fick i dig en matspruta på morgonen och när det var dags för den andra vid 10-tiden tog du undan den väldigt bestämt och du tittade på mig med dina stora, gula ögon och jag kunde läsa dig. Du sa till mig att du inte ville ha mer mat. Sen låg du bara och reagerade knappt när jag pratade med dig, du som annars pratar så mycket.
Det var ett svårt beslut och jag ville helst inte ta det, men det kändes som att du inte skulle repa dig denna gång. Jag satte dig i transportburen och du började pipa, men pipet avtog efter en stunds bilresa. Du började låta svagare. När vi sen kom till veterinären fick vi strax efter gå in på ett rum. Veterinären såg direkt att du var jätteuttorkad och menade att hon inte skulle kunna gör någon frisk katt av dig och att du då inte var en lycklig katt.
Hon berättade att sprutan du skulle få kunde göra ont hos en del och jag hoppades att detta inte skulle gälla dig, men tyvärr gjorde den det och du skrek och skrek, sen högg du mig i handen.
Det tog kanske 3-4 sekunder sen var du borta min vän, min lilla älskling. Jag är glad att det gick så fort, att du slapp lida mer men jag hade helst sett dig somna in fridfullt för det här minnet kommer inte försvinna och jag får ont i magen varje gång jag tänker på det.
Jag hoppas du haft ett bra liv med mig Leo. Det känns som om en era har tagit slut, du och jag och Tiger. Ni kom in i mitt liv när jag skulle fylla 20. Ni har varit med mig i vått och torrt under alla år. Med dig fick jag 18 år och 10 veckor.
Du var speciell, nyfiken och intelligent. Du lärde dig öppna skåp och dörrar så man fick sätta upp barnlås på dem alla, du lyckades tom få upp ett fastspikat nät i köksfönstret på Söder.
Du och Tiger rymde från lägenheten i Tyresö, så himla skönt att ni inte kom längre än ni gjorde så vi kunde fånga in er. Sen flyttade vi till Bondegatan. Du gillade att gå ut i trapphuset och lukta och ibland satte jag på dig ett koppel och så var vi ute en stund på bakgården.
Du åt som en häst och följde med mig som en skugga. Sov sällan som Tiger gjorde och till slut besökte vi veterinären som tog tester och sa att du hade struma. De ville att jag skulle börja medicinera dig vilket jag började göra men du blev en helt annan katt. Ibland var du inte med alls så jag slutade ge dig tabletterna och du återgick till ditt normala jag igen.
Whiskas var något du fick som kattunge och det var din favoritmat tills matte blev förnuftig och köpte vettig mat till dig. Men det skulle alltid bli "mutmaten", om så behövdes.
Du la dig alltid nere vid mina fötter när vi skulle sova, det blev din plats.
Katttjejerna, Spöket och Tequila, var du inte så jätteroad av. Men du hittade en bundsförvant hos husse som för det mesta hade något gott till dig. När du och Tiger var 16 år, kom husse hem med Chili, ni åldringar piggnade till och blev som kattungar på nytt.
Så fort jag satte mig vid datorn kom du och ville sitta i mitt knä, det kändes tomt de gånger du inte låg där. Du kom oftast smygande utmed väggen, sa ingenting utan satte dig ned bredvid min fot sen lyfte jag upp dig till mitt knä och där låg du och spann. Varje dag man kom hem kom du och mötte i dörren, det gjorde ni alla och det var alltid lika roligt att komma hem. Jag saknade dig Leo, när jag var bortrest. Du blev ofta jättesur om jag var iväg på semester och någon annan tog hand om er. Du visade det länge efter man kommit hem.
På ålderns höst fick du dåliga värden på njurarna och även på sköldkörteln så vi fick sätta in medicinen Felimazole och anpassa dosen för att få den att funka på dig. Du fick även ett nytt foder. Kulorna ratade du men burkmaten kunde du äta. Sen snodde du gärna lite torrmat från Chili. Du var en liten gourmet och ville äta från våra tallrikar efter middagarna. Ibland satt du bara fint och stilla under köksbordet och väntade på att några rester skulle trilla ned.
Mot slutet började du bajsa och kissa utanför lådan, det var väl ett tecken på att det inte stod rätt till.
Leo, du var en väldigt social katt, när det kom besök var du ofta mitt i sällskapet, tiggandes om uppmärksamhet. Du gillade människor och ville att de skulle gilla dig. När Tiger gick bort tog du hans plats på min huvudkudde."
" Idag är det lördag, en vecka efter din bortgång och jag sitter vid datorn. Var är du? Saknar dig på din självklara plats i mitt knä, det känns tomt. Solen skiner idag och det har den gjort nästan hela veckan. Sommaren är äntligen här, så synd att du inte får uppleva den. Ligga och mysa på balkongen. Nu följer du heller inte med till nya lägenheten. Jag kommer ihåg att jag i våras funderade på om du skulle vara med oss i december. Tänker på dig gubben, saknar dig massor. Älskar dig!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar