Snart stod alla på tur att gå ut och inspektera vad som var på gång.....
När matte väl släppt ut oss, (va lite orolig att fjäderkotletten skulle flugit sin kos....) sprang vi direkt fram till räcket för att spana.
Åh, så vi ville komma åt den, satt där och klapprade i kör....
Sambal gjorde sitt bästa att försöka nå över till grannen men fågeln satt lugnt kvar. Dess partner satt uppe på stuprännan och övervakade. Där satt vi och tittade på varandra. Kände igen den där bevingade fjädersaken, måste ha varit här förra våren med, då retades duvparet med att knalla omkring på grannens balkongtak så vi fick nippran. Hade en hel del span på varandra redan då på tidiga morgnar.
Måste säga att den satt kvar länge trots att vi fanns inom några meters avstånd, verkade inte alls rädd. Men den kanske fattade att kattnätet gjorde oss till minimal risk, vem vet.
Basco
4 kommentarer:
Mjau, så är det för oss oxå när vi är ute i våran rastgård, vi ser en del fjäderkotletter, men vi kommer ju inte åt dom hur gärna vi än vill.
Förstår inte hur vi ska kunna komma åt dom på ngt vis.
Tasskram/
Mimmi, Chicko, Tarzan, Sessan
Vilka retstickor det finns. Tänk att lägga tassen på en sån! Nosbuff
Vilken spänning! Tänk att se en sån stor rackare på så nära håll. Klart man klapprar tänder! Synd att h*n bara håller till på grannens balkong. Duvan kunde ju titta in till er också. Kurr och burr.
Rackarns fjädervippor till att retas. De visste säkert att ni inte kunde komma förbi nätet och satt därför och retades med er.
Skicka en kommentar