Då var det gjort....

ville verkligen inte kliva in i transportburen igår trots att matte sprutade in lite Feliway strax innan. Det blev till att kämpa för hennes del. Så fort jag var ute i trapphuset började jag yla och slutade inte förrän jag placerades i bílen. Sen tog jag nya tag när det var dags för den korta promenaden till vettisen. Väl där fanns det en massa skällisar som jag skrämt betraktade men vi behövde inte vänta så länge på vår tur och det var skönt.

Ville inte kliva ur buren och bli undersökt men fick till slut ge mig. Vettisen Åsa kollade mina tänder och hjärtljud mm. Jag tröck mig mot matte för att få tröst. Sen gick matte och det blev dags för mig att få tänderna åtgärdade.

Klockan 13.00 skulle matte hämta mig och dessförinnan ringde vettisen och berättade hur det hade gått. Bägge tänderna gick smidigt och lätt att få bort, inga rotrester kvar. Hon kunde se att den vänstra höll på att brytas ned och trodde att jag har tandsjukdomen FORL. Det vet ju matte vad det är för Harissa har ju samma sak. En tandsjukdom som många katter har men man vet inte varför och det går inte att göra något åt. Det är heller ingenting en försäkring täcker.

När matte hämtade mig så hade jag jättestora pupiller och va lite ostadig på benen men inte mer än att jag själv skulle hoppa upp på diskbänken, köksbordet och allting annat väldigt högt uppsatt. Och HUNGRIG är en underdrift på min status just då. Då matte ändå ansåg att jag var i ganska bra form fick jag två teskedar a/d efter någon timme för att dämpa dom värsta hungerskänslorna och det var gott må jag säga.

Jag fick också med mig lite extra smärtlindring förutom Metacam och det gav husse mig igår kväll för jag uppfattades som lite orolig, sen slocknade jag. För övrigt är jag på benen, lite tröttare men ganska så mycket leklust ändå. Nu får matte hålla koll på mig och min status framöver men in nuläget ser hon ingenting att behöva oroa sig för.

Basco