Problem i paradiset....

....nu tar jag över tangentbordet en stund så Basco ska slippa vara mellanhand i det här inlägget. Vi har problem, jag vet inte hur stora de är i nuläget men jag hoppas att vi kommer till bukt med det.

 

Det här inlägget handlar om Soya.

 

I dagsläget är jag till 99% säker på att det är han som börjat gå omkring och markera, så jag bokade en veterinärtid till honom idag, för en kemisk kastrering efter att veterinären gjort en hälsokontroll på honom.

 

Men för att börja från början så blev han överlycklig med kattkompisar, då för fyra år sedan, när han kom till oss. Hade ju med mig att han var kring året och borde vara könsmogen och när jag såg hur han klev på både kille och tjej här hemma bokades snabbt en tid för kastrering. I samma veva åkte han på en skitjobbig kattsnuva som nästan gjorde att han strök med. Efter det var allt frid och fröjd förutom att han fortsatte "sätta på" Arwen, men han kommer bara halvvägs. Det stoppar upp efter att  han tagit nacktag och ställt sig över henne. Det här har i princip skett varje dag sen dess.

 

Sista veckorna har jag sett en ökande frustration hos honom, han gnäller mer än vanligt, är aggressivare gentemot de andra och vill hela tiden vara ute.

Sen kommer markeringarna inomhus, det har aldrig hänt tidigare och nu sker det i princip varje natt. Det är med farhågor man vaknar varje morgon som ofta besannas. Som sagt jag vet inte med säkerhet att det är han men min känsla är den. För två veckor sen fick han även känna på frihet att vara ute utan koppel och jag kan väl sätta dessa två saker i samband.

 

Så jag bokade en tid, på vinst och förlust, kan man väl säga. Dels ville jag ju kolla upp om det kan vara något annat som dragit igång allt, han kanske är sjuk. Sen vill jag att Arwen ska få slippa hans återkommande närhetsförsök liksom att markeringarna upphör.

 

Det första jag får reda på är att han väger 6,79 kg. Han är en stor kille som behöver gå ner i vikt (enligt mig).Nästa tråkiga nyhet är att han har ett blåsljud på hjärtats vänstra sida. I övrigt uppfattade veterinären honom som pigg och frisk och vi började prata om behandling för beteendeproblemet. Alternativen var kemisk kastrering som kanske inte kommer funka eller att behandla med p-piller med en del bieffekter. Sen ville hon ta ett urinprov för att utesluta urinvägsinfektion och lite annat. Den kemiska kastreringen innebär också att det kommer bli tre resor värre i några veckor innan han landar.

 

Så stod jag där, ganska rådvill, men beslutade mig för i slutändan för kastreringen, ett försök i alla fall att komma till rätta med problemet. Nu får vi hålla alla tassar och tummar på att det här går vägen. Sista alternativet får kanske bli att han får bli utekatt på heltid, men där är vi inte än och jag hoppas att vi inte hamnar där.

 

Så dags att sanera div möbler och annat, har beställt hem Scentstop som många verkar uppskatta och ska prova den för att få bort så mycket som möjligt av kisslukten. Tyvärr så känner inte husse av de här lukterna och vi kan bara lita på min näsa till att snoka upp nattens eskapader.

 

Bascos matte