Grabbarna grus...

....finns inte här längre.......

deras ägare tyckte att vi försökte stjäla dem ifrån dem!

 

Suck och bedrövelse! Som en blixt från klar himmel kom beslutet förra veckan, plötsligt fick inte grabbarna ens vara ute, de fick inte hänga på vår tomt överhuvudtaget. Men hur tänker man, det går ju inte att styra över utekatters revir. Från dag 1, för snart ett år sedan, när de släppte ut killarna har de hängt på vår tomt. I ur och skur har de, trots sin sent installerade kattlucka föredragit att vara här.

 

 

 

Hur kan dessa sk ägare ha missat det. Vi har ju till och med talat om det för dem. I början försökte vi få grabbarna att gå hem, hoppades att de blivit inkallade under den värsta kölden, stormarna, snöfallen eller nätterna. Men känslan vi fick var att ägarna inte var intresserade, så vi slutade. Men hoppades så klart att de skulle lägga lite tid på katterna, lite engagemang mer än bara utfordring så de skulle tycka att hemmet var  bra, men icke! När något inte stått rätt till med någon av dem har jag gått dit med dem och förevisat, bara för att minuter senare vara utsläppta igen och tillbaka på vår tomt.

 

 

 

Vi blev bara mer och mer frustrerade över deras ointresse.

 

De fick antagligen vad de behövde här. Någon som såg dem, som tyckte om dem, som aktiverade dem och så klart även kelade med dem. Ibland smet de även in till oss.

 

Sippa och Frasse har vetat var de bott, det är ingen tvekan om den saken. I början satt de på vår altan och blickade hemåt, längtansfullt eller oroligt, för att inte missa när maten serverades. Men det kunde ta många timmar innan det blev aktuellt.

 

Vi trodde det skulle lösa sig med kattluckan så de kunde gå in och ut som de ville.

 

Det visade sig att Sippa fortfarande var trogen och gick hem stundtals, men Frasse gjorde det inte. Han kanske inte gillade stöket med barnen, vem vet.

 

 

 

När beskedet kom försökte vi nå ut till grannarna igen, försöka ha en dialog, ordna en lösning, men det kom ingen respons. Förmodligen hade de tröttnat på katterna och ville bara göra sig av med problemet, att skylla det på oss låg nära till hands.

 

 

 

De var heller inte intresserade av att vi skulle ta över dem. Istället sägs det att de numer bor i Hälsingland hos far- eller morföräldrar.

Förmodligen är deras kattsyn lika dålig och jag betvivlar att Sippa och Frasse har det bättre.

 

 

 

Vi har aldrig försökt stjäla deras katter, vi har sett dem som våra gäster. Supersociala, trevliga och roliga individer och vi saknar dem. Katterna sitter och spanar och Basco ropar men får ingen respons.

 

Matte