Solen skiner...

och plötsligt fick man en matte med en massa energi och är på bättre humör. Dessutom bad våra vänner Dui och Deco om lite tips för hur vi har börjat kunna gå ut på tomten utan koppel och hålla oss där, så semester för bloggen får vänta lite.

 

Till en början var det nog aldrig tänkt att det vi skulle gå fritt på tomten, de trodde inte att det skulle gå att begränsa oss. Att gå ut i sele och flexikoppel, javisst, men att springa fritt var ganska otänkbart för matte med rädsla att vi skulle springa bort.

 

Matte började med att köpa in bra selen. Såna där för små hundar som fästs med kardborreband och lås. Sen köptes det in flera flexikoppel, den bästa är den på 7 meter.

 

Två somrar har det varit koppeltvång. Jag ville ju knappt gå ut förra sommaren över huvud taget för att något hade skrämt mig därute. Men jag tror att både vi och tvåbentingarna lärde sig ganska mycket om just utekatter tack vare Sippa, Frasse och Solan. Vi lärde oss att tryggheten fanns uppe på altanen och spring hem så fort något blev läskigt. Ibland lyckades några av oss ta oss ur kopplet och sprang till säkerheten uppe på altanen, ibland smet någon ut av misstag men stack inte iväg någonstans.

 

 

Vi har tagit ett steg i taget. Sakta men säkert började matte lita på oss mer och mer och första gången vi släpptes ut helt utan koppel fick Chili och Soya vara provkatter. Och när det föll väl ut fick vi andra också prova vara okopplade.

 

Den som fick gå längst i koppel var Snöa för hon visade en tendens att hela tiden vilja lämna tomten och gå på långpromenad så fort hon kom ut. Istället satte de upp pinnar överallt på tomten och satte fast flexikopplet i dem, flyttade runt det hela tiden i takt med att hon flyttade på sig. Och vi märkte att det gick bra och en dag kändes hon så trygg att även hon fick slippa kopplet. 

 

Så klart sätter de begränsningar på oss och håller hela tiden koll för vi är ju trots allt katter, en fågel kan komma förbiflygande och det tar ju över all annan instinkt. Då gäller det att vara med eller att distrahera oss innan vi försvunnit in på grannarnas tomter. De lämnar oss aldrig ensamma där ute. Vi har förstått att ut på vägen får vi inte gå och stannar precis innanför om vi har vägarna dit och vi vet att högst upp i slänten också är förbjudet område. Är både matte och husse ute så håller de varsin flank. Med alla hus och förråd som står i vägen så blir det hela tiden en inräkning på hur många som är ute. Tomten har kattsäkrats på så vis att håligheter har täppts igen för att vi inte ska smita in under byggnader. Gärdesgården hjälper så klart till.

 

Sen har de lärt sig våra rutiner, vad vi helst sysslar med när vi är ute och hur vi rör oss och att de känner oss, det gör kollen mycket lättare. Snöa gillar att bara ligga i gräset och mysa. Själv tycker jag att det är trevligt att ligga i skuggan någonstans med en bra utsikt så jag har koll på omgivningarna och resten av gänget. Chili och Soya är mest rastlösa och rör sig ganska mycket.

 

Något som hjälper matte är att vi lärt oss ett kommando som vi absolut vet vad det betyder och används året om. När matte knäpper med fingrarna är det dags att gå in. Vi förstår den signalen väldigt väl och lyder oftast.

 

När 7/8 har varit ute har de låtit altandörren stå på glänt, för Arwen har börjat visa intresse på att lämna trygghetszonen inne på altanen. Hon har ju sett när vi har gått ut och kanske tyckte hon att det var ganska tomt att vara inne själv. I några dagar har hon bara vågat sig ut på resterande altandel och igår tog hon sina första steg ned på gräset. Idag har hon vågat sig ut på andra delar av tomten.

 

 

Två saker som definitivt har blivit till fördel både för oss och husse och matte är kvalité och tidsvinst. Vi får strosa lite hur vi vill och vara ute länge om man jämför med när vi var kopplade. När vi var kopplade tog det timmar innan alla hade fått sin stund utomhus, bara för att egentligen börja om när den sista kommit in igen för de bedjande ögonen som bara bad om mer utevistelse kunde de inte säga nej till.

 

 

 

Sen måste jag ju bara nämna något om självförtroende. När jag och Sambal slapp selet och kopplet växte vi enormt i självförtroende. Rakryggade och stolta kliver vi nu ut på tomten och gör den till vår.

 

Basco