Årets sista dag....

och jag hade först tänkt göra en tillbakablick, en rejäl sådan, men, nej det får bli en miniversion. Sammantaget kan man säga att det var en snörik vinter i början på året som gick till att bli en kanonsommar med massa utespring och så en väldigt våt och stormig höst. Det var vädret det.

 

På det personliga planet fick vi några nya vänner i form av grannarnas småkillar och dom gillar vi skarpt. Ett par turer till vettisar har det ju också blivit, inte alls lika roligt.

 

Ikväll vankas räkor och en massa gos. Åssa Bingolottos vaka, för när matte vinner så kommer hon ge en massa pengar till en massa kattorganisationer har hon sagt, så då måste vi ju följa kvällens program, det kan man ju inte missa.

Och så klart så blir det INGA fyrverkerier hos oss.

Vi har varit skonade från smällare odyl just för att det inte bor några barn i den åldern kring oss och kanske också för att de som flyttat hit ut gjort det av en anledning, man vill ha lugn och ro och som jag förstår det så har många av dem hundar som inte alls mår bra av nyårssmällandet. Personligen blir jag orolig att småkillarna är ute vid tolvslaget och blir så rädda att de springer iväg i panik och aldrig kommer hem igen. Eller att rådjuren gör det samma.

 

Jag vill att ALLA ska få en bra början på nästa år, vilt som tamt, två som fyrbent.

Och därför vill jag önska er ett Gott Nytt År mina vänner

 

Och titta om det inte är lilla Surprise som även pryder katthemmets nyårshälsning.

 

 

Kram på er

 

Basco

 

God fortsättning eller bara....

grått, grått, grått....för här är den färgskalan i allra högsta grad närvarande. Och BLÖTT! Hur in i vasken ska man få chansen att buskissa i ett hörn på en snötäckt altan när det inte finns någon snö, jag bara frågar. Och inga snöbollar kan ju matte kasta till mig för att fånga heller utan det där frusna vattnet. En sak som är bra det är ju att det inte är så hiskeligt kallt ute ändå, om bara den där Solen kunde visa sig någon gång.
För att lindra lite så köpte faktiskt husse flera fjädervippor till oss så vi busar omkring inne förstås, men det är ju inte samma sak.

 

Kunde vatt jag!

 

I alla fall så är det rätt mysigt när granen lyser och adventsstjärnorna sprider sitt milda ljus. Men hemma i norr där matte kommer ifrån där finns det en massa snö just nu och norrsken....det är inte något jag någonsin har sett men matte säger att det är jättefint. Så såg hon att Kiruna kyrka tydligen finns som miniatyr med ljus i, en sån vill hon ha, nu återstår bara att försöka ta reda på var man får tag på en....

 

 

så kanske till nästa jul det finns någon stående hemma som hjälper mot lite hemlängtan och mörkerdysterhet.

 

I vilket fall så förstår jag att vi går mot ljusare tider om än väldigt långsamt. Här ska börja njutas varje minut när ljuset äntligen kommer för att göra våren och sommaren så mycket längre, jag tror att det är dags att ta tillvara på den för plötsligt är det deprimerande mörkt igen och det går fortare än man tror.

 

Hoppas att ni fått många klappar av både tomte och hand. Ta hand om er och era tvåbentingar.

 

Basco

 

God Jul eller Glad Jolnir....

för några veckor sen när matte var förbi katthemmet så fanns en ynklig liten skrutt inne på kontoret, hans mamma kunde inte ta hand om honom eller hans syskon och när man är så liten så förkortas ens chanser fort så hans syskon klarade sig inte. Men den lilla skrutten på kontoret nappades och personalen på katthemmet tog sig an honom dygnet runt och det var länge osäkert om han skulle fixa det. Han var så liten och inte alls i den storlek som han borde varit i för sin veckoålder.

 

Därför blir matte så glad när hon ser denna hälsning där Stockholms Katthem önskar God Jul

 

 

Det är ju lilleskrutt! Som jag tror heter Surprise.

 

Kan man bli annat än glad när man ser att det verkar gått vägen?

 

Med risk för att vara tjatig men med detta och en stämningsfull bild på en mycket vacker julstjärna vill jag (vi) återigen önska er en GOD JUL

 

 

Chili

Arwen

Soya

Harissa

Sambal

Cinnamon

Snöa

Husse

Matte

 

Basco

 

 

 

Nu blommar asfalten...

Matte blev lite överraskad när hon var förbi katthemmet igår och lämnade kattmat som CRT i Högdalen skänkt, för precis utanför kontoret sitter tavlan med namn på katter som sitter i karantän för närvarande och så ser hon mitt namn!

Jo, det står Basco och är en nyanländ individ till katthemmet. I och med att hen sitter i karantän ville inte matte gå in så hon får försöka uppdatera sig lite på min namne via andra källor.

Men kul är det att någon annan heter som jag, fast det får ju akutmatte ta "credden" för, det är ju hon som döpt mig:)

Basco

Julstämning.....

idag åkte den där konstiga prylen fram, den som Snöa hela förra julen klättrade upp i, fast då var hon ju liten och nätt. Hon är ju fortfarande liten, men så nätt vet jag inte....i vilket fall verkar hon fortfarande tro det i sina försök att nå toppen.....den där tingesten som matte kallar gran, kanske tom åker ut på altanen om hon märker att lekarna i trädet kan bli farliga...

 

Ja, upp kom hon faktiskt, men granen vinglade oroväckande....sen la hon sig tillrätta på ett par grenar och myste....

 

med dessa bilder får jag önska er alla en GOD JUL för nu ska blogghjälpen jobba igen som vanligt ända fram till dopparedagen.

 

Basco

Myntaaaaa......

Vi har fått en förtidig julklapp, hon har ju sett hur vår myntaleksak som hon köpte på öppet hus i höstas fullkomligt dränerats. Den har tuggats och smuttats på i flera månader och hon köpte ju den för att testa om det var något att satsa på. Så igår var hon på katthemmet och köpte alla de resterande som fanns i burken, det blev tyvärr bara tre. Men vilken succé, tja titta själva.....

 

7/8 trängs i hallen för att få chans på kuddarna, jag ville inte alls vara broderlig nog att dela med mig.

 

 

 

Sen måste nog myntan fastnat i Snöas nos för hon studerade mattes träningsjacka ingående, nästan som hon trodde att det fanns lite i någon ficka där.

 

 

Men mysigt var det och i och med att det är bra kvalité på myntan så räcker det länge och väl. Festen har fortsatt idag med:)

 

Basco

 

 

 

Ny vän på besök?

Faktiskt, så på luciamorgonen när husse skulle iväg till jobbet så spottade han grannens katt som bor ganska så långt bort från oss, på vår tomt. Vi följde honom spänt genom husets alla fönster. Han (för jag tror det är en han) spankulerade omkring vid förrådet och upp mot skogen. Tror inte det är första gången han är här för han verkade vara ganska orienterad, men förhoppningsvis inte sista, jag måste ju få en chans att lära känna honom....

 

För någon dag sen när vädret var lite bättre så fick några av oss en prommis, Soya valde att hänga på altanen med småkillarna och var lika nyfiken på katthuset som dom....

 

den har fallit väl ut, de gillar att vara i katthuset och ligger där förmodligen hela dagen när deras egen familj och våra tvåbentingar är på jobbet. Även fast vintern verkar bli mild i år så är matte glad att hon kunde bidra till att de får ha det lite torrt och isolerat fast de är ute.

 

Basco

 

Snöa hemma....

husse åkte och hämtade henne. Matte ringde honom när han var på väg hem för hon var på jobbet. Snöa pratade och pratade i buren och var tydligen mycket nöjd över att hon fått lämna vettisen. När hon kom hem hoppade hon direkt upp på sin matplats och ville ha mat......när matte sen kom hem på natten så var det en pigg tjej som hälsade henne välkommen. Sen har Snöa inte lämnat mattes sida i natt och så fort matte vaknat till har hon suttit på bröstet och trampat.....och njuter när hon får klappar och smek. Ordningen är återställd och den oro som vi andra gått och burit på har lagt sig. Det är rätt så tydligt att vissa av oss blir mer spattiga när något sånt här händer.

Nu är det dags att visa upp hur katthuset blev, killarna gillar det i alla fall.



 

En före bild....

 

Håller på att bli iordninggjord....Soya tar sig en luring där inne.

 

Och efter....

 

insidan....

 

Grabbarna bus äääälskar verkligen att hoppa runt efter studsbollarna..

 

Nä, nu hoppas jag att vi håller oss friska och starka och inga mer vittisbesök på länge...Snöa tackar för alla fina hälsningar hon fått.

 

Basco

Efter lunch ringer vettisen...

och meddelar att hon inte spytt mer, att de gett henne mat för hon vill inte äta själv och vill behålla henne just av den orsaken för att se om hon kommer igång av sig själv. Annars ganska pigg och är med. En mkt bestämd dam (som om vi inte visste det redan:)) Om något hon tycker är ok så går hon med på det, annars inte då blir det fräs och fräs och morr.....
Proverna visade inget speciellt mer än att hon var uttorkad så det bestämdes att hon fick vara kvar och att de skulle ringa under kvällen för uppdatering, vilket de gjorde men matte missade det samtalet så de ringde husse i stället.

Hon har fått behålla maten och inga mer spyor och det bästa av allt är att hon ätit på egen hand så idag hoppas vi att lilltjejen får komma hem. Vi bara går och väntar på att de ska lämna besked.

Så en liten ljusning i alla fall.

Basco

Och så var det Snöas tur att åka...

till vettisen. Kanske började det redan i söndags kväll utan att vi förstod. Hon gick och la sig på ett udda ställe, men i och med att det är ett perfekt Snöaställe så tänkte vi inte mycket på det.

 

Hon drog ut lådan med mössor i som finns i hallen och la sig till rätta.

Vet inte vad som händer men hon fick liknande symtom som jag i måndags morse. Ville inte äta och strax därefter spydde hon upp allt hon ätit under kvällen innan. Matte drog igång vattenersättning direkt så hon inte skulle bli uttorkad. Matte var ledig hela dagen och såg till att vätskenivån ändå var ganska ok, men Snöa vägrade käka och bara låg ned utan intresse för någonting. Ingen feber verkade hon ha i alla fall. Inte förrän till kvällen fick hon behålla vätskan och inga mer spyor kom. När matte gick och la sig kom hon som vanligt och trampade på bröstet och la sig till rätta....tisdag morgon var det en mycket piggare tjej som tom åt lite för egen hand. Verkade vara på bättringsvägen tills husse kom hem på eftermiddagen och skulle ge oss mat, hon luktade på den och så kom allt upp från morgonen.

Matte och husse tog beslutet att åka in med henne för att hon är en liten tjej och kan snabbt bli uttorkad, sen var hon helt off och bara låg. Transporten gick super, hon gillar att åka bil så där var det alls inga problem, men när man skulle ta lite blodprover behövdes en krage för hon morrade och fräste och ville inte vara samarbetsvillig. Första försöket i ena benet misslyckades så det blev till att sticka i det andra benet också. Både husse o matte hade ont i magen. De åkte ju in för att hon ska få hjälp och så blev det så här. På vettisens inrådan fick hon stanna kvar och vi hoppas att hon kommer hem idag, men ännu inte hört något.

Allt var kaos igår för det är så klart att vi undrar var hon är. Vi blir ju också oroliga och det har inte blivit så mycket sömn för varken husse eller matte i natt.

Så nu går vi bara och väntar på samtalet från vettisen.

Basco

Nytt katthus på g....

Vi fick från våra kära grannar deras kaninbur som inte längre används då kaninerna fått en hel fd lekstuga att bo i nu under vintern med tillhörande utehage. Matte tänkte att kaninburen skulle kunna göras om till ett rejält katthus när vindarna viner som dom gör här. Det har dom, fast främst husse, jobbat på idag och den är nästan klar, behövs bara fyllas med div saker. Det hann bli så mörkt så inga bildbevis kommer med nu, men så fort dagsljus råder så kommer ni så klart få se hur det blev. Sen att vi "innekatter" fick nöjet att hänga lite i den också under tiden den tinade upp hemma gjorde ju inget direkt. Småkillarna verkar, precis som jag, tycka att snö är roligt, i varje fall när det är vindstilla och inte så där jädrans kallt.

I natt/morse när matte klev upp så såg hon att belysningen drog igång på baksidan av huset, det brukar oftast vara Solan som passerar förbi vid den tiden, men idag var det tre rådjur som inmundigat fågelfröna uppe i skogsgläntan och som tagit sig ner till tomten. De mindre rådjuren hoppade och skuttade och verkade tycka att livet var great. Vi satt som statyer utmed fönsterbrädet och bara glodde, visste inte riktigt hur vi skulle bete oss. Sen följde matte dem genom husets alla fönster och trodde de skulle passera via stora ingången, men icke sa nicke, de tog genvägen över gärdsgården och försvann. Så idag handlade matte hem en massa äpplen som hon lagt ut till dem.

Så kära vänner, hoppas ni haft en bra helg.

Basco

Sveriges bästa kattbloggare....

har gjort en länklista till Sveriges bästa kattbloggare, här finns jag också med tillsammans med många av mina vänner därute och en massa fler som jag ännu inte lärt känna. Roligt att få den ynnesten att vara med.

Bra att ha om man söker efter någon speciell, eller bara vill hålla sig uppdaterad.

Basco
 

Hälsan är prima.....

jag mår bra, äter MITT foder och tycker att det är gott, små runda torrisar som inte ser mycket ut för världen, men de hjälper min mage och nu gör jag strålande resultat på lådan....

 

Idag blåser det förskräckligt, vinden har vält ner div saker på tomten, så det är nog bäst att vi håller oss inomhus så vi inte blåser bort. Det är synd för solen är framme och det hade ju varit en jamarbra dag att gå ut och gå lite.

 

Har en fundering kring det här med släktskap...jag, Harissa o Sambal är ju helsyskon och mamma Masala vet vi ju hur hon ser ut. Vi är lika varandra i alla fall till den röda färgen vi bär (förutom mamsen som inte alls är röd...), sen är vi nog alldeles olika. Både i teckning, humör och sinne. Är matte och småttingarna släkt då måntro, för alla tre har ju en manta i nacken......se själva!

 

 

Ja, jag vet inte vad jag ska tro riktigt.

 

För övriga i familjen är det svårt att veta så mycket mer om var de kommer ifrån, hur deras syskon ser ut osv, och det är rätt så trist, hade varit kul att få följa även deras familjer.

 

 

 Tja vi har ju faktiskt lite mer info om Arwens syskon, fast inte mer än när de lades ut på Stockholms Katthems hemsida för några år sen, när de blev bokningsbara. Här är Arwen som mindre, fast då hette hon Alexis. Alla hennes tre syskon börjar på bokstaven A. Dom kommer från Örebro där de omhändertogs tillsammans med ett större antal katter från några äldre personer. Alissa är en av Arwens systrar och den som är mest lik henne. Aurora och August har lite andra färger. Det vore kul att veta var de hamnade.

 

Sköt om er where ever you are!

 

Basco

 

 

 

 

 

 

 

Jag mår fiiint!

Och det är nog tack vare alla kryapådig hälsningar jag fått samt duktiga veterinärer som gjort att jag känner mig ok nu. Jag röntgades liggande på rygg och då fick matte och husse hjälpa till att hålla i mig innan jag överlämnades i veterinärernas vård, det var inte så bekvämt och inget jag rekommenderar, plåtarna påvisade ingenting heller. De tog blodprover på mig som inte heller påvisade någonting mer än att jag var uttorkad. Så jag fick dropp, äta snäll mat och så fick jag meducin som ska hämma magsyran.

De har konstaterat att jag har kronisk magtarmstörning så nu blir det specialfoder ala Purina HA el dyl. Jag får testa den i ett par veckor/månader för att se om det blir bättre, om inte så måste jag nog in på utredning.

Det är skönt att vara hemma igen, utforskade huset på nytt för jag har ju varit borta sååå länge. Matte har sett till så att alla toalådor är i prima status också så att hon kan upptäcka minsta lilla avvikelse.

Alla verkar glada att se mig, utom Snöa som bara fräser, ok jag luktar väl lite sjukhus antar jag, men jag gav henne bara tassen så sprang hon iväg. Jag har ju för sjutton bott här längre än hon har.

Det är bra att matte har oss alla försäkrade för det här hade kunnat bli en mycket dyr historia annars, åka in på jourtid, röntgas mm, de gav ett kostnadsförslag på 15000 riksdaler, men det landade på nästan 12 minus ersättningen från Agria, slutnotan hamnade på 3185 kr.

Tack för alla fina hälsningar!

Basco

Basco är inlagd...

på Södra Djursjukhuset idag.

Vi vet inte riktigt vad som är med honom men det började i torsdags/fredags, när jag klev upp tidigt på morgonen ville han inte äta, strax därefter spydde han mängder. Ville heller inte äta när husse klev upp några timmar senare. Husse kom hem vid 14 och då åt Basco med god aptit och lite till under kvällen, sen blev det samma visa igen lördag morgon, matvägran och spya. Åkte då till Bagis och handlade a/d, då hade husse ringt till södra som rådde oss att komma in med honom redan då. Jag kom hem och då hade husse kokat torsk till honom som han åt med lite a/d på sidan av egen maskin. Verkade något piggare varför vi avvaktade och trodde att vi kanske lyckats bryta den onda cirkeln.

Kurar ihop sig med Chili och söker tröst

Han har sedan under gårdagkvällen inte velat äta av sig själv. A/d på spruta liksom vatten, sen har han bara legat där, apatisk. Dock ingen feber i alla fall. I morse vid 04 fick han återigen lite mat på spruta och vatten, satte honom på toaletten och han kissade. Men ingen respons på att piggna till, då var det dags att åka.

Hos vettisen

Vi var först in, dock fick vettisen annat att göra i ett akut fall så viss väntetid blev det. Hon kände och klämde på finaste Basco som var så snäll. Och där fanns en hel del avföring i magen, han kände sig mkt obekväm. Uttorkad var han också och hon tyckte han skulle få vara kvar för att vätskas upp, beroende på hur han svarar på det så kommer de se till att tarmen töms. Det röntgades också och på bilderna kunde man se att han hade en massa avföring men ingen direkt förstoppning. Ingen feber.

På fråga varför ev förstoppning fanns det ju så klart flera alternativ. Jag vill inte spekulera, vi får se vad proverna säger. Ingen annan här hemma visar några symtom på att insjukna så det måste vara något med Basco, jag hoppas bara att det inte är något allvarligt och att det går att behandla. Så nu sitter vi här i ovisshet och är mycket oroliga så klart, vi vill ju ha hem vår pälsboll snarast.

Sen läser man om Imma och tårarna bara flödar. Ännu en bloggkatt som fått möta skaparkatten. Är väl rätt känslig just nu och vill inte tänka värsta tänkbara scenariot. Men det hjälps inte.

Vila i frid Imma.

Bascos matte

Dom är inga fårskallar....

våra får som är på ängen här bredvid. De har blivit rätt så många nu, i somras var det bara en liten flock.

 

Här har vi herrn i hagen som strängt iakttar vad hans damer har för sig...

 

och kanske behöver han vaka över dem, för här var en som försökte charma byxorna av oss:)

Att bo på landet har sina fördelar, tystnaden och stillheten, tiden står nästan still. Att höra fåren på morgonen när det är dags för utfordring. De stjärnklara nätterna, som man aldrig ser inne i stan, är vackert. Alla småkryp, större kryp och vilda djur. Det händer saker hela tiden, men oftast inga stora utan små som ger eftertänksamheter.
Rådjuren har börjat dyka upp, än finns väl gott om mat i skogen, men matte hoppas att de hittar tillbaka till oss trots att vi satt upp staketet.

Ha en bra söndag

Basco

Hur kunde du?

Ibland läser man en text som bara sätter sig, där i hjärtat och man blir så berörd. Den här berättelsen är en sådan som jag bara måste sprida vidare.....

Hur kunde du?

När jag var valp underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta.

Du kallade mig ditt barn och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän. När jag var "dum", pekade du ditt finger mot mig och frågade "Hur kunde du" - men sedan veknade du och la mig på rygg och gosade med mig.

Det tog lite längre tid än väntat för mig att bli rumsren, för du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här.

Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade föra att äta glass (jag fick bara våfflan för "glass är inte bra för hundar" sa du). Jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.

Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär och la mycket tid på att leta efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut. Jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem och jag blev lycklig för din skull när du blev kär.

Hon, numera din fru, är inte en "hundmänniska", men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom människobarnen och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur de luktade och jag ville ta hand om dom också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh, som jag ville älska dom, men jag blev "fånge i kärleken".

När dom blev äldre blev jag deras vän. De hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar. Ditt kel med mig var numera så sällsynt. Jag skulle försvara dom med mitt liv om det så behövdes. Jag smög ner i deras sängar på nätterna.

Det var tider det, då andra frågade om din hund och du visade stolt det foto av mig som du bevarade in din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara "Ja, ja" och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till att bara vare en hund och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.

Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad och du och de ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj.

Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början på vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa " Jag vet att ni kommer att hitta ett hem till henne" De skakade bara sina huvuden och gav mig en ansträngd blick. De inser att för en medelålders hund, även med papper, så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att rycka din sons händer från min päls medan han skrek - Nej pappa!!! Snälla, låt dom inte ta min hund!!!

Och du var orolig för honom och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv. Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon och artigt vägrade du att ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa och nu har jag det också.

Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen, men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. De skakade sina huvuden och sa "HUR KUNDE DU?

De är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. De matar oss naturligtvis men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.

Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända men det var också en känsla av lättnad. "Kärlekens fånge" hade nu nått slutet. Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar. Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder.

När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade "HUR KUNDE DU?"
kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa "Jag är ledsen" - Hon kramade mig och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats,   -en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden - och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt - "HUR KUNDE DU?" -inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet.

Några ord från författaren

Om "HUR KUNDE DU" fått dig att gråta när du läste det, som det fick mig att göra när jag skrev det, är den sammansatta historien om miljoner av "ägda" husdjur som dör varje år i amerikanska och kanadensiska djurgårdar. Den som vill ha denna text är välkommen att använda den för ickekommersiellt bruk, så länge copyrighten respekteras. Hjälp oss att informera, på hemsidor, i tidningar, på djurgårdar och veterinärklinikernas anslagstavlor. Tala om att det beslut man tar att skaffa ett husdjur i familjen är ett viktigt beslut med ansvar för ett liv, att djur förtjänar vår kärlek och omtanke, att finna ett nytt hem för vårt husdjur är vårt ansvar och om vi behöver hjälp med omplacering finns råd och stöd att få hos olika djurskyddsföreningar.

Basco

Min husse borde.....

skaffa ögon i nacken!

Hade ett litet pinsamt moment i morse efter andra frukosten!, (inte mitt fel!) Husse släppte ut frivilliga på altanen för att få lite luft, vänder sig om och ser att han inte stängt av elen på TV:n så han går och gör det. Kommer tillbaka till altandörren och kikar ut och tror sig inte se någon där så han stänger igen och går upp till sin dator. Kanske är borta i 20 minuter och när han tittar ut på altanen igen sitter stackars jag där, alldeles frostig minsann!

Som om det inte vore nog!

Till råga på allt så blev jag nödig där ute så jag var tvungen att lägga en kabel och vad gör man?! Nöden har ingen lag!

Slutet gott i alla fall, jag har förlåtit honom. Husse=en lärdom rikare....

Basco (som föredrar en ren, sandig kattoalett att skvätta runt i!)

Längesen....

det var någon bra bild på mig i den här bloggen. Men matte lyckades väl få till det lite i en av de få tillfällena jag vill ge mig ut utanför altanen. Har blivit lite harig....

 

Gräset var gott i alla fall!

 

Kolla in trastarna som störde mig enormt under ett par dagar....

 

 

Det var nästan som Alfred  Hitchcock och fåglarna...nej, men nästan. Rönnbären var tydligen väldigt mogna för de flög lite konstigt, förmodligen lite på pickalurven!

 

Och mattes testkatthus har fått godkänt från småkillarna.

 

 

Inte alls lika bra som huset ni ser där till vänster, men de slipper trängas och bli blöta.

 

För blött har det varit i många dagar nu, det bara öser ner, både morgon och kväll. I och för sig luras ju en del insekter att komma upp på trädäcket på altanen och blir lätta byten, men seriöst, marken har nog fått vad den tål snart med väta.

 

 

Våra prommisar fortsätter, oftast efter mörkrets intrång tyvärr.

 

 

men den här glada systern blev förevigad en strålande solig dag.

 

Andra som njuter i solen....

 

 

 

eller bara på att vara ute....

 

 

 

Jag ska bli bilmek när jag blir stor säger Sippa!

 

 

Ha det gott i höstmörkret!

 

Basco

 

 

 

 

 

 

Trotsar både regn och vind....

ja, inte jag alltså. Utan Snöa, spelade ingen roll att selet var dyngblöt av allt regn, hon skulle ut på promenad, sen att morrhåren låg lika slimmat som bratsens hår på Stureplan runt kinderna spelade heller ingen roll. Hon är för go, lilltjejen! Själv låg jag tryggt hemma och hörde hur vinden ven där utanför.

Så blev det tydligen vintertid....nu åker matte och husse när det är mörkt och kommer inte hem förrän det åter är mörkt, gillar inte det där riktigt, rent ut sagt väldigt tråkigt. Tur att matte jobbar lite olika tider ibland så man vissa dar kan hänga med henne på dagen.

Inte så mycket nytt under solen. Vi mår bra men matte har upptäckt att jag har lite inflammerat tandkött kring en hörntand, så nu är tandborstningen på tapeten igen. Sambals tänder ser jättefina ut precis som hans tandkött. Det är syrran och jag.....vete gudarna vem vi fått så dålig tandstatus av, måste vara vår farsa för Masala har ju inga problem.

Apropå Masala så går det bättre mellan henne och Taz, de är inte bästa vänner men de verkar acceptera varandra så han stannar kvar som det ser ut som nu.

Okej då! Får räcka för den här gången!

Ta hand om er i höstrusket!

Basco

En gammal vän har gått bort....

och det är med ledsna tassar jag skriver det här. Min vän Frasse, som efter sommaren blev sjuk har fått komma till skaparkatten. Frasse gav mig så mycket stöd när jag själv var sjuk och det här känns så himla orättvist.

 

Det finns inga ord för den stora sorg vi känner.

Du fattas oss.....

Jag hoppas du har det bra där du är nu Frasse och vi sänder massor med tröstkramar till din familj som saknar dig oerhört.

 

Basco med familj