Han blev inte väl behandlad i området, var smutsig och sårig. Trots det var han jättesnäll. Efter ett par veckor visade det sig att han hade Diabetes och fick flytta till ett akuthem. I juni 2010 drabbades han av akut njursvikt och fick möta Skaparkatten alldeles för tidigt. Han fick i alla fall värme, mat och kärlek den sista tiden i hans liv.
Vad vill jag säga med det här, jo, köp en kalender, skänk en gåva eller saker som ditt lokala katthem är i behov av. Gör någonting för alla katter som far illa. De som jobbar med dessa katter, att fånga in, vårda, kastrera och försöka omplacera, jobbar ideellt och får inga som helst statliga bidrag.
Och framför allt, kastrera din katt.
Sen har vi en problematik som jag stör mig på något så fruktansvärt. När sommarsemestern eller jullovet infinner sig och man ännu inte lyckats hitta någon katt eller hundvakt inför stundande ledighet/resor, så finns det de som avlivar sina husdjur eller bara släpper ut dom. Varje år samma sak. Hur tänker folk? Är vi slit och slängvaror, jag fattar inte hur man har hjärta att göra så. Herregud, jag planerar att leva länge och matte kommer dras med mig säkert i minst 16 år till. Det kanske är där man måste börja, förstå att vi faktiskt kan bli ganska gamla och vi vill ha ett bra liv hela vårt liv i en familj som ger oss just värme, mat, trygghet och kärlek.
Basco!
6 kommentarer:
Bra tassat....
Men så tråkigt med Aspro fast skönt att han fick värme, mat & kärlek den sista tiden i sitt liv....
// Tass Tass
För att vara så ung så är du VÄLDIGT förståndig!! Vi förstår inte heller hur människor kan vara så fruktansvärt tomma på meddjuriskhet. (De är ju ofta t o m tomma på medmänsklighet...) Det vill till mycket för att vi skall överge en människa, medan en del människor verkar tycka att vi är värda mindre än en gammal trasig sko.
Vi är villiga att ta hand om människorna, se till att de mår bra, att de är trygga och att de inte får högt blodtryck och allt möjligt sånt - det enda vi vill är att de behandlar oss väl, ger oss mat och kel och att de pratar snällt med oss.
Tassen och nosbuff
Maurice & Kajsa
Väl skrivet! Det är fullständigt obegripligt att vissa människor anser oss så lite värda, så fort det kommer något i deras väg, som gör att det blir lite "besvärligt" att ta hand om oss. En resa, att vi blir sjuka, eller får ungar. Vår dröm vore att det inte fanns några katthem - fast bara av den anledningen att de inte behövdes! Kurr och burr.
Vi jamr med! Mycket bra skrivet. Vi har också köpt kaledrar från ett par katthem, till oss själva och så är det en bra present. Nosbuff
Mycket bra jamat!
*stampar hårt med tassen*
Många 2beningar har mycket att lära!
Mina morrhår skälver av ilska när jag tänker på hur grymma och själviska vissa tvåbeningar kan vara.
Mycket bra att du tar upp detta det angelägnaste ämnet av alla för oss katter. Vi kan inte jama nog nog om detta!
Jamar också med om att du är väldigt mogen för din ålder, det är nog ganska ovanligt att man visar så stor medkattlighet när man är så ung som du.
Tassklappar
Skicka en kommentar