Men nu e hon tillbaka och det finns massor att berätta. Kan börja med idag, då hon varit på Stockholms katthem och hjälpt till med att skicka ut inbjudningar till alla våra medlemmar inför årsmötet. Då fick hon sig en liten skymt av Ralf, numer kallad Pen. Hon ville inte gå in i karantän utan såg honom från avstånd. Han såg rätt deppig ut och hon fick reda på att han har en infektion och har ätit dåligt. Någon timme senare så tittar hon till honom igen och då står katthemmets karantänvolontär inne i karantänrummet och kliar honom, han såg ut att gilla det. Matte fick också veta att han precis ätit också. Så med lite bättre samvete kunde matte lämna karantänen. Det är väl så i början, när man kommit in från hemlösheten. Att kunna gå som man vill är ju begränsat på ett katthem. Men här tryggas i alla fall säkerheten, kärlek, mat och värme.
Matte tog en runda på avdelningarna och hittade några individer som verkligen stod ut. Självklart finns det ju fler som inte alls lät sig fotas och hellre tryckte i någon bädd eller så, och kanske är det just dem som mest av allt behöver komma till ett gott hem, så de får blomma och bli de personligheter de är, men det är ju också dem som är svårast att hitta nya hem till. De redan socialiserade, kontaktsökande har ju egentligen mindre problem med det. Så nästa gång får matte ta sig tiden att fota de som inte vill eller vågar visa sig helt enkelt. För de är ju lika värdefulla och ska inte glömmas bort.
I vilket fall så fick matte äran att träffa Candro. En vacker misse i rödtigré och vitt. Han har problem med balansen. Troligen ett trauma som blivit bestående. Han har svårt att måtta avstånd men är hur go som helst. En specialneed katt som matte hoppas på får det bästa hem möjliga. Dock måste det kattsäkras så han inte råkar mer illa ut.
Lillan 3 var ute i det öppna området på en av avdelningarna, den tjockaste katt matte stött på. Hon kommer från ett dödsbo och har blivit ordentligt gödd där. Nu har hon gått med i biggestlooser (catedition) och minskat med minst ett kg. Nu släpar inte magen i golvet i alla fall. Hon verkar glad och nöjd ändå och är uppe och rör på sig.
Sen kunde matte inte undgå att höra Gosling, en kille med en mörkmörkröd/brun tabbypäls, pratglad och helt enkelt underbar. (Dumma blixt, gör inte hans färger rättvisa)
och sist men inte minst har vi McClane, en kille som ville prata med matte en stund, stackars du, vad har du råkat ut för...frostskador på öronen eller har någon varit dum mot dig...?!
Som vanligt vill matte ta hem hela katthemmet, men det går ju bara inte, hon har ju ett mindre redan här hemma, hos oss och det får faktiskt räcka!
Ha, vart tror ni matte har varit iväg då, jo till Älvdalen och kört brumbrum i flera dagar. Det ligger så långt in i skogen så det finns ingen täckning på mobilnätet där. Men snö fanns det... och glashala vägar. Det vart tydligen både körning på sjöis och i mörkret. Men hel och ren kom hon hem och det är ju bra det tycker jag.
Gäststugan står klar, eller nästan i alla fall. Det ska målas lite på väggarna och så, sen ska den fyllas med möbler. Får se om vi får en egen schysst kattställning där inne....eller kommer det bli ett kattförbjudet område......jag ska inte klaga faktiskt, vi har ju rätt många kvadratmeter att springa på här, men allt nytt är ju liksom så spännande.
Hoppas allt är bra med er!
Basco
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar