Kissmarkeringar.......

......så äntligen dags att berätta hur det går för Cinnamon och hennes kisseriproblem.

 

Som sagt var matte i kontakt med kattbeteendevetaren Susanne. Ett samtal på ungefär en timme. Innan dess hade matte skickat över en hel del med info om hur, var och när problemen uppdagades, hur vår bostad ser ut och vilka vi är i både kön, färg och form och en massa annan viktig information.

 

Till en början trodde Susanne att Cinnamon blivit en sk poliskatt som övervakar sitt revir och är väldigt känslig för förändringar. Att hon har en inre stress och letar efter nya dofter ideligen och allt som kommer in i huset blir till ett stort hot när det inte är revirets doft. Att hon förmodligen har problem med katter som stryker kring huset då hon främst markerat kring dörrar och fönster där förmodade lukter av andra katter stör henne. Där alla ställen hon markerar på är farliga platser. Matte blev ombedd att kontrollera med uv-lampa om andra katter markerat kring ytterdörren men det kunde inte hittas några bevis på det.

 

En lång åtgärdslista togs fram.

 

Byte av kattsand till oparfymerad.

Byte av foder.

Ställa ut kattlådor på fler platser i huset.

Ta bort möjligheten att se ut genom fönstren genom att sätta upp fönsterfilm.

Stryka tigerbalsam på lister kring dörrar och fönster som stoppar meddelanden utifrån och in.

Ta bort elektriska prylar som utsöndrar andra dofter.

Placera ut Feliway i aktuella rum.

Trötta ut henne genom lek två gånger per dag.

Helst stänga in henne i ett rum under natten för att hennes revir ska bli mindre, men det gick bara inte.

 

Allt gjordes men ingenting hjälpte. Det markerades i princip varje dag/natt på toalådan som stod vid fönstren/dörrarna.

 

Vi kunde se på övervakningsfilmerna att hon hade som rutin att hoppa upp på fönsterbrädan för att sedan hoppa ned på aktuell plats och direkt, stående, markera mot toalådan eller bredvid. Så vi ställde upp saker på fönsterbrädan och drog ned persiennen för att bryta rutinen. Det hjälpte inte heller.

 

Ny kontakt togs och nu trodde Susanne att Cinnamon har problem med någon i gruppen och alternativen var att antingen omplacera henne eller att ge henne antidepressiv medicin. Det första alternativet var inte aktuellt och kontakt togs med veterinär och hon fick medicin utskriven. Matte märkte bara några timmar efter att första tabletten getts att Cinnamon blev förändrad. Hon åt och drack som hon skulle och var även med ut på tomten när vi släpptes ut. Kisseriet upphörde. Men hon blev loj, seg och var inte sig själv. Höll sig för sig själv inne på toaletten.

 

Men efter ett par dagar kände matte att så här ska det nog inte vara, även om viss medicin kan ta en tid för att infasas. Ny kontakt med Susanne som höll med och i samråd med veterinär halverades dosen.

 

Idag är hon sig själv igen. Pigg och alert och Kisseriet har inte återkommit.

Medicinen ska hon äta i två månader.

 

Så kommer den stora frågan, vad händer därefter? Vågar vi oss på några förändringar i huset. Svaret är att vi får ta det väldigt lugnt med sånt, en sak i taget, vänta några veckor och så nästa så att man kan, om det drar igång igen, ha en aning om vad som stör henne. Medicinen ska också fasas ut långsamt.

 

Varför har det här uppkommit då? Cinnamon är av låg rang i gruppen och nu har väl bägaren runnit över så att säga. Kanske är det mig hon har problem med, eller Soya, vem vet. Matte gör i alla fall allt hon kan för att Cinna ska känna sig trygg, säker och älskad. Det gör hon ju med alla, men speciellt fokus ligger ju på henne just nu av förklarliga skäl.

 

Det positiva anser jag är att det kom en jättestor toalåda till vardagsrummet, den är flitigt använd av oss alla och måste rensas flera gånger om dagen, så ofta går vi på den.

 

Basco