Uppdatering om Lakrits

Hon gör framsteg. Sen kan det gå bakåt ibland. Men mattes tålamod har inga gränser. Matte stängde ute henne från sitt krypin under klätterträdet så L skulle bli tryggare i rummet och det har hon blivit också, nu ligger hon ibland på stolen när hon tröttnat på kattbädden.

när hon la sig på den blå så smög hon faktiskt förbi matte som låg på golvet, det var jättenervöst säkert för dem båda.

Varje gång matte går ut från förrådet så tittar L efter henne, de har en rutin om det och varje gång matte går in till henne är det alltid samma hälsningsfras, "Hej! Gumsan!" så L ska veta att matte är på väg in.

Ibland sitter hon i fönstret och tittar ut

Många timmar har spenderats i rummet bara för att L ska bli van med mattes närvaro. Sista veckorna har matte lagt sig framför L kattbädd och fått börja klappa med målarpensel, en kortare variant. Vid ett tillfälle som faktiskt fångades på film känns L så trygg att matte försöker klappa henne med handen på hennes tass. Ett riskmoment absolut men någonstans måste man börja. Det gick bra denna gång. 

Med förstärkt självförtroende trodde matte att det även skulle gå att försöka klappa henne på kinden, men icke sanicke, där tog det stopp och matte har fina rivmärken på handens ovansida som en läxa. Det är bara att gilla läget och avancera i millimetrar. 

När matte bjuder på godis och sträcker fram handen verkar hon väldigt nyfiken men gör ingen ansats till att ta dem, däremot har hon ätit godis framför matte som slängts in till henne i bädden. 

Idag använde hon bägge sina framtassar till att mota/leka? bort penseln.

Myrsteg för matte men förmodligen jättekliv för henne.

Sen vill jag passa på att grattisera skällisen Larsson på sin 10-års dag idag.

Han var här några dagar förra helgen och tog med sig Tyresös alla fästingar tror jag, nä inte riktigt men vi hittade en hel del både på och bredvid honom. Usch o fy!

Slutligen vill jag tacka för alla kattulationer vi fick på vår födelsedag. Tack så himla mycket.

Tjena!