En dag i juni

Nu är väl sommaren officiellt här va?!

När det blir så där jättevarmt att man bara måste lägga sig i skuggan för man orkar liksom inte ta sig någonstans. Att bara få ligga i gräset och filosofera, spana in alla fåglar och annat surr runt omkring och bara NJUTA.

Bara för att matte har ont i sitt knä har ju inte stoppat henne från att fotografera, (som vanligt).

här ser man tydligt att Snöa har jättestora öron, hm, det är väl därför hon hör dom där fåglarna så bra och lyckas, trots sin vita färg komma dom så nära att hon lyckas knipa en och annan. Igår var det dags igen, den här gången kom hon med den till altanen där matte och husse lyckades befria lilla pippin och den flög iväg. Hon skulle väl bidra till middagen tänkte hon....

Cinna har börjat lägga sig i tvättstugans handfat, den är rätt sval och tror det är därför, men det känns lite konstigt att hon väljer den platsen.

Arwen har blommat upp, hon njuter av att få gå ut, men hon är lite stingslig och springer in så fort tvåbentingarna närmar sig, fast ibland kan hon komma framrusande ända till baksidan av huset och leka med oss andra. Det är lite dagsformen som avgör. 

titta in hennes härliga gröna färger....

å så kom Snöa me på bild åxå...

Här gör man nya upptäckter varje dag, häromdan trodde vi att vi kommit till ett nytt hus. Allt såg så himla annorlunda ut och när matte öppnade sidodörren måste vi ju bara in och inspektera. Tro mig, det var ett nytt hus i alla fall de första minuterna och jag tror ingen av oss fattade riktigt att det är här vi bor....

Chili skulle nog vilja flytta in i gästhuset. Det är ett himla tjat om att få gå in där när dörren är stängd, och väl inne tar han en plats i våningssängen eller i soffan och vill inte lämna. Det är svalt och skönt därinne, själv brukar jag också kliva in en stund men inte som han. 

Matte fortsätter mata dom stackars kvarlämnade katterna, snart ser det ut som om att de kommer få hjälp. Denna gång tittade tre av dom ut. 

Där i husgrunden bor dom, den brunmaskade är på väg ut.

Dom här är vi glada för, jag gillar att jaga dem och matte gillar att de pollinerar alla växter. Hon säger att dom får vi inte jaga men det struntar jag i.

Likt ett lejon ligger jag i gräset och väntar, välkamouflerad så inte ens matte eller husse hittar mig.

Vi sitter alla och spanar upp mot fågelstationen och ibland gör vi framrusningar, men vi har ingen taktik för katter är ju individualister. Inte som lejonen som samarbetar. Det är väl därför jag aldrig lyckas med att fånga något.

Full fokus!

Sen är vi ju några stycken som ska få gaddarna rena ett par gånger i veckan. Vid det här tillfället tog både jag och Soya skydd under soffan, i tron att husse aldrig skulle hitta oss, vi hade fel!

På mattes nästa uppdrag med kattmamma och ungar träffades denna nästan tama korre på. Hen gillar russin.

som sagt, en mamma med (från början 3 ungar) men man har inte sett till 1-2 ungar på ett tag och man försöker få en uppfattning om hur många de är och så har de fått skydd och mat i avvaktan på att ett jourhem kliver fram. 

Avslutar dagen i juni på en härlig sommarbild på Solan som hittat upp i vårt naturella klösträd.

Tjena!

Basco