Tappat sugen....

...på att skriva...

 

just nu!

 

Frustration och besvikelse över att jag inte kunde gör mer för Sippa och Frasse, frustration över vädret som trycker ner och deprimerar. Tänk vad lite sol, blå himmel och värme kan göra för välbefinnandet. Men det uteblir än så länge. Många svarta tankar som tillägnats grannarna. Inte ett ord har sagts emellan oss och vi undviker varandra på alla sätt vi kan, helst vill jag bara bygga in oss så vi slipper se dom framöver. Tål dom inte!

 

I nästan ett år hängde grabbarna här och vid varenda del av tomten har man ett minne av dom. Med tiden kanske man inte blir lika påmind men just nu tänker jag på dom varje dag vilket är himla jobbigt. Jag hoppas verkligen att dom har det bra och jag önskar så att man kunde få en uppdatering på det. Men jag kommer att gå oviss om deras öde. Ibland tänds hoppet om att de kanske tar hem dem igen bara för att rationellt inse att det inte kommer att ske.

 

I vilket fall som helst har ju inte världen stått stilla direkt, massa saker har hänt som varit positiva för våra katter så där gnager inget dåligt samvete, de har det så himla bra. Om vi bara kunde komma till rätta med kisseriet som vi fortfarande inte vet vem som är skyldig till, men misstänker till 99,9 % att det är Soya, så skulle allt vara super.

Har i dagarna införskaffat både stain and odoor remover samt yocoair luktätare. Men misstänker att även möbeln som det frekvent kissas på måste bort, fast risken är väl bara att något annat blir föremål för markeringen. Vi är inne på 6:e veckan efter den kemiska kastreringen och vettisen sa att vi borde se resultat 4-6 veckor efter. Betvivlar att det faktiskt hjälpte....:(

 

I dagsläget går alla fritt på tomten utan koppel...

 

 

 

 

 

 

 

till och med Arwen vågar sig ut på den fria delen av altanen. Nyfiket utforskar hon både blommor och möbler, en vacker dag tar hon kanske steget ned till gräset.

 

 

 

Solan lyckades smita in en dag när grinden stod öppen och det krävdes lite övertalning för honom att gå ut från huset.

 

Måste säga att katterna är väldresserade också. Att knäppa med fingrarna när man vill att de ska gå in fungerar alldeles utmärkt. En och annan tar chansen till en rush runt gästhuset bara för att demonstrera att de inte riktigt vill bara för att sedan lugnt traska in. De vet var tomtgränsen går och att det inte är ok att gå ut på gatan eller för långt upp mot skogen.

 

Att jaga fjädervippor på gräsmattan är absolut det roligaste de vet och bara sitta och mysa i slänten bland allt surrande verkar vara en helt duglig tillvaro.

 

 

eller lukta på den sådda myntan...

 

perfekt formade naturliga skrymslen och utkiksplatser...

 

 

 

 

Ett speciellt besök hade vi äran att ha...

så igår har andra grannar fått nytillskott, fem kycklingar varav en gul och resten svartspräckliga.

 

Dom stackarna vad dom kämpar för att komma ur skalet, de är helt slut efteråt och ligger som en våt fläck på golvet för att återhämta sig, bilden nedan ligger en bredvid den orange trasan och en annan krånglar sig ur från topplocket på skalet. Men supersöta små väsen som man bara vill pussa på.

 

Inte nog med det så har kryddungarna haft besök av två tjejer som ska göra en reklamfilm för Stockholms Katthem, de tyckte att Basco, Harissa och Sambal skulle kunna bli en bra berättelse att sprida, så vi får se mer efter sommaren.

 

Tja Bascos vänner, vi får se när och om nästa inlägg kommer, men tror att det är dags att ta lite semester även från bloggandet för att hitta inspiration och lust. Hoppas ni får en bra sommar trots vädret och sköt om er.

 

Matte, Basco, Harissa, Sambal, Chili, Soya, Cinna, Snöa och Arwen.

 

 

 

 



Grabbarna grus...

....finns inte här längre.......

deras ägare tyckte att vi försökte stjäla dem ifrån dem!

 

Suck och bedrövelse! Som en blixt från klar himmel kom beslutet förra veckan, plötsligt fick inte grabbarna ens vara ute, de fick inte hänga på vår tomt överhuvudtaget. Men hur tänker man, det går ju inte att styra över utekatters revir. Från dag 1, för snart ett år sedan, när de släppte ut killarna har de hängt på vår tomt. I ur och skur har de, trots sin sent installerade kattlucka föredragit att vara här.

 

 

 

Hur kan dessa sk ägare ha missat det. Vi har ju till och med talat om det för dem. I början försökte vi få grabbarna att gå hem, hoppades att de blivit inkallade under den värsta kölden, stormarna, snöfallen eller nätterna. Men känslan vi fick var att ägarna inte var intresserade, så vi slutade. Men hoppades så klart att de skulle lägga lite tid på katterna, lite engagemang mer än bara utfordring så de skulle tycka att hemmet var  bra, men icke! När något inte stått rätt till med någon av dem har jag gått dit med dem och förevisat, bara för att minuter senare vara utsläppta igen och tillbaka på vår tomt.

 

 

 

Vi blev bara mer och mer frustrerade över deras ointresse.

 

De fick antagligen vad de behövde här. Någon som såg dem, som tyckte om dem, som aktiverade dem och så klart även kelade med dem. Ibland smet de även in till oss.

 

Sippa och Frasse har vetat var de bott, det är ingen tvekan om den saken. I början satt de på vår altan och blickade hemåt, längtansfullt eller oroligt, för att inte missa när maten serverades. Men det kunde ta många timmar innan det blev aktuellt.

 

Vi trodde det skulle lösa sig med kattluckan så de kunde gå in och ut som de ville.

 

Det visade sig att Sippa fortfarande var trogen och gick hem stundtals, men Frasse gjorde det inte. Han kanske inte gillade stöket med barnen, vem vet.

 

 

 

När beskedet kom försökte vi nå ut till grannarna igen, försöka ha en dialog, ordna en lösning, men det kom ingen respons. Förmodligen hade de tröttnat på katterna och ville bara göra sig av med problemet, att skylla det på oss låg nära till hands.

 

 

 

De var heller inte intresserade av att vi skulle ta över dem. Istället sägs det att de numer bor i Hälsingland hos far- eller morföräldrar.

Förmodligen är deras kattsyn lika dålig och jag betvivlar att Sippa och Frasse har det bättre.

 

 

 

Vi har aldrig försökt stjäla deras katter, vi har sett dem som våra gäster. Supersociala, trevliga och roliga individer och vi saknar dem. Katterna sitter och spanar och Basco ropar men får ingen respons.

 

Matte

 

 

 



Trädklättning, pedikyr eller bara lata dagar....

...det går ju att aktivera sig bara man vill.

 

 

 

eller bara lata sig med en nygammal kompis i grönskan...

 

 

Faktum är att alla, utom Snöa och Arwen går ut på tomten utan koppel och sele (Arwen vägrar lämna trygga in-nätade altanen.) och de flesta gånger förstår vi när det är dags att gå in, även om viljan ibland inte finns. Men vi är strängt övervakade och blir aldrig lämnade där ute själva. Mig kan man absolut inte lita på enligt matte för jag siktar hela tiden ut mot gatan. Cinnamon får plötsliga infall och går dit instinkten säger henne och Chili lyckades faktiskt komma fram till Sippas och Frasses kattlucka innan det blev stopp.

 

 

Kan bara säga att vi är lyckliga pälsbollar där ute i gröngräset.

 

 

En Phanter som heter Cinna!

 

och när Snöa inte är ute och jagar insekter så ligger hon gärna och slappar i kvällsolen under en filt.

 

En sån här kom på besök en kväll.

 

Så har vi fått lite mysplatser att inmuta. Det har blivit populärt att ligga i dessa.

 

I förrgår var Harissa till tandläkaren. Flera tänder fick ryckas bort och tandkött skalas av. Hon har inte använt sina tänder särskilt mycket så nu är ordonansen foder som hon får jobba sig igenom. Daglig tandborstning står på menyn. Hon ska i alla fall inte ha ont längre. Matte försökte få Agria att direktreglera men där blev det tvärstopp, så det är väl dags att ta en fight med dem igen, då de faktiskt ersatt för Harissas, min och Sambals tidigare tandläkarbesök och utdragna tänder, vi har ju alla bettfel. De hävdar att det ska finnas en besiktning vid ung ålder för att de ska kunna betala ut ersättning. Hallå! vi är katthemskatter och någon sån besiktning har aldrig gjorts. Återstår att se vilket svar matte får. Men att gå till tandläkaren kostar massor precis som för tvåbentingar.

 

Avslutar som vi började fast här är det klätterapan Sippa som tagit sig några meter upp och avundsjukt tittar Snöa på. Sambal är nog mest förundrad.

 

Ps. ett par nätter har det varit lugnt med kisseriet inomhus, håller tassen på att det fortsätter så, ds.

 

 

Ha det gott vänner!

 

Basco



Tid och tålamod....

det är något vi katter har en massor av. Nu har Frasse suttit ute vid stenmuren i 5 timmar och väntat på en mususling som gömmer sig därinne, han har förvisso bytt position, nedanför muren, ovanpå muren och i skydd av muren. Men kvar sitter han och lär väl göra tills den lilla stackaren kommer ut, jag tycker faktiskt synd om den. Nu har brorsan hans anlänt och jag tycker ännu mer synd om mususlingen!

 

Här har hänt massor sen matte skrev sist. Jag vet inte riktigt var jag ska börja.

 

Första två dagarna efter att Soya varit hos vettisen blev en stor förändring, han var bara så lugn och ingen markering hände heller. När matte pratade med vettisen för att få besked om urinprovet som togs trodde vettisen inte att det hade med den kemiska kastreringen att göra för det resultatet skulle inte vara märkbart förräns 4-6 veckor efter. Ja, ja, den korta lyckan....sen blev det som vanligt igen, något mildare dock. Urinprovet visade på inga avvikelser.

 

Scentstop fungerar ganska bra, är prövat på både tyg och golv, men man får ge det lite tid, för bästa resultat ska microorganismerna som äter upp lukten få verka i fuktig omgivning 24-48 timmar.

 

Sippa måste ha tuggat i sig en elak insekt för plötsligt en dag kom han förbi och hade tre dubbelhakor. Matte undersökte noga men hittade inget sår. Det gick tillbaka dagen efter som tur var.

 

 

Soya har spottat våran första orm på tomten som så klart skrämdes iväg under förrådet, sen dess har vi inte sett den.

 

Harissa hade närkontakt med grannens höns, väldigt spännande.

 

Och JAG får gå ut utan koppel numer, det får även syrran men vi står under sträng bevakning för vi båda har en tendens att vilja smita ut från tomten.

 

 

Vi spottade en ovanlig fjäril också, har aldrig sett en sådan förut.

 

Vi har haft Milton på besök....

som snodde bästa leksaken direkt!

 

Snöa gillar djungelgräs!

 

 

Chili har haft sin första fästing och blev lite kär i matte efter att hon tog bort den, den kliade nog riktigt illa där under hakan.

 

Matte har besökt kattungar när hon var på katthemmets styrslemöte, vindögda och svåra att få med på bild, men ursöta!

 

 

Det har varit varmt, väldigt varmt som ni kan se!

 

 

Skuggan är ens bästa vän i dessa soliga tider. Här kan ni också se en svart punkt i bilden, matte har tappat sin telefon en gång för många gånger, så nu är den kaputt i vanligt fotoformat, men punkten försvinner när man zoomar in.

 

Här ligger mr Soya himself och bara njuter av stunden!

 

Var bara tvungen lägga till en urtjusig bild på Cinna!

 

Frasse njuter!

 

Vill avsluta med att visa att det är inga hard feelings mellan Soya och Arwen, de gillar varandra skarpt!

 

till sist min käre bror Sambal!

 

Har nog fått med allt och alla. Säkert glömt något, det brukar man göra när uppdateringarna är så sällan.

 

Ha det gott!

 

Basco

 

 

 

 

 

 

 



Problem i paradiset....

....nu tar jag över tangentbordet en stund så Basco ska slippa vara mellanhand i det här inlägget. Vi har problem, jag vet inte hur stora de är i nuläget men jag hoppas att vi kommer till bukt med det.

 

Det här inlägget handlar om Soya.

 

I dagsläget är jag till 99% säker på att det är han som börjat gå omkring och markera, så jag bokade en veterinärtid till honom idag, för en kemisk kastrering efter att veterinären gjort en hälsokontroll på honom.

 

Men för att börja från början så blev han överlycklig med kattkompisar, då för fyra år sedan, när han kom till oss. Hade ju med mig att han var kring året och borde vara könsmogen och när jag såg hur han klev på både kille och tjej här hemma bokades snabbt en tid för kastrering. I samma veva åkte han på en skitjobbig kattsnuva som nästan gjorde att han strök med. Efter det var allt frid och fröjd förutom att han fortsatte "sätta på" Arwen, men han kommer bara halvvägs. Det stoppar upp efter att  han tagit nacktag och ställt sig över henne. Det här har i princip skett varje dag sen dess.

 

Sista veckorna har jag sett en ökande frustration hos honom, han gnäller mer än vanligt, är aggressivare gentemot de andra och vill hela tiden vara ute.

Sen kommer markeringarna inomhus, det har aldrig hänt tidigare och nu sker det i princip varje natt. Det är med farhågor man vaknar varje morgon som ofta besannas. Som sagt jag vet inte med säkerhet att det är han men min känsla är den. För två veckor sen fick han även känna på frihet att vara ute utan koppel och jag kan väl sätta dessa två saker i samband.

 

Så jag bokade en tid, på vinst och förlust, kan man väl säga. Dels ville jag ju kolla upp om det kan vara något annat som dragit igång allt, han kanske är sjuk. Sen vill jag att Arwen ska få slippa hans återkommande närhetsförsök liksom att markeringarna upphör.

 

Det första jag får reda på är att han väger 6,79 kg. Han är en stor kille som behöver gå ner i vikt (enligt mig).Nästa tråkiga nyhet är att han har ett blåsljud på hjärtats vänstra sida. I övrigt uppfattade veterinären honom som pigg och frisk och vi började prata om behandling för beteendeproblemet. Alternativen var kemisk kastrering som kanske inte kommer funka eller att behandla med p-piller med en del bieffekter. Sen ville hon ta ett urinprov för att utesluta urinvägsinfektion och lite annat. Den kemiska kastreringen innebär också att det kommer bli tre resor värre i några veckor innan han landar.

 

Så stod jag där, ganska rådvill, men beslutade mig för i slutändan för kastreringen, ett försök i alla fall att komma till rätta med problemet. Nu får vi hålla alla tassar och tummar på att det här går vägen. Sista alternativet får kanske bli att han får bli utekatt på heltid, men där är vi inte än och jag hoppas att vi inte hamnar där.

 

Så dags att sanera div möbler och annat, har beställt hem Scentstop som många verkar uppskatta och ska prova den för att få bort så mycket som möjligt av kisslukten. Tyvärr så känner inte husse av de här lukterna och vi kan bara lita på min näsa till att snoka upp nattens eskapader.

 

Bascos matte

Slö, slapp och.....

...nej, faktiskt inte. Men min matte har haft fullt upp med annat än att assistera mig här. Det har varit mycket på jobbet och att ta hand om hus och tomt och så vi så klart, vi kommer ju först i omvårdnad och bloggen kommer nog rätt långt ner efter alla måsten. Men nu har hon vikt en stund att hjälpa mig skriva.

 

Dagligen händer det en massa och antecknar jag inte ner det så glöms det tyvärr bort. Men här kommer några stödpunkter för mitt minne!

 

Soya har fyllt 5 precis som jag och syskonen och Snöa är nu 2 år. Guu va tiden går fort!

 

Räddningsaktioner på möss och näbbmöss mm pågår dagligen, vissa lyckas matte fånga och sätta fria igen, andra har inte samma tur, tyvärr. Men jösses vad näbbmössen bits!

 

Den blåögda skönheten heter Safir och är omplacerad till Solans familj. Hon kallas Saffie och just precis nu var matte ute och räddade en liten mususling från hennes käftar.

 

Harissa har varit till vettisen för sin tand. Det blir till att bli lite mer tandlös för syrran den 2/6, det är hennes bettfel som tyvärr gör att det här måste åtgärdas.

 

Soya och Chili är lyckliga! Går fria på tomten (med övervakning så klart).

 

 

Soya lyckades ta sig in under förrådet och där tänkte han stanna, en massa nytt att upptäcka och där låg också flera av våra fd leksaker som numer Sippa och Frasse har att gagna sig över.

 

 

 

Matte och husse planterar utomhus och någonstans i sluttningen har hon sått frön till kattmynta. Får hoppas att det tar sig!

 

Det är inte bara hemma som missar söker sig till matte, häromdagen var det en röd skönhet som glad i hågen sprang fram till matte på hennes jobb. Det var inga problem för honom att följa med in och bli kollad efter tatuering som han hade och även en ägare registrerad på sig. Matte ringde upp och hans matte kom och hämtade, hon hade ingen aning om att han rörde sig så långt hemifrån. Han heter Rasmus!

 

 

När vädret är bra så latar vi oss faktisk. Sippa och Frasse värmer sig på stenarna.

 

 

Sorry för sen uppdatering!

 

Basco