Årskrönika.....

Solen skiner, lagom kallt ute på balkongen, precis haft mattes bästa kompis och mattes guddotter på besök, fick leka en hel del. Freja har lika mycket energi som jag har, kul, kul! Och jag gillar hår! Luktar gott! Tugg, tugg!

Här försöker fröken sortera alla våra leksaker!

samt att aktivera Sambal med lite roligt.

Som vanligt låg Arwen och tryckte någonstans, hon är lite skrajsen för främmande. Men vi andra, främst kryddorna va framme.

En liten tillbakablick för 2010 för att summera året som innehöll både roliga och tråkiga saker.

Invigde och har bott in oss i den nya lägenheten, massa med kvadratmeter att springa o leka på. Fick 2 hela stora klätterträd att hänga i, najs! Och en innätad jättebalkong som besöks flitigt! Vi har ju två betjänter i form av matte och husse som serverar oss mat och vatten och en massa lektime hela tiden, men kan vara värt att nämnas. I sovrummet har vi massor med kattbäddar, transportburar, filtar och så klart sängen att ligga och sova på/i.

Den 6:e Mars fick vi tillökning i form av Soya, en kul kattbrorsa att busa med!

Ett par turer till veterinären har det blivit med, inte så kul!

Tyrvärr så har några fyrfota vänner fått lämna oss under året, tänker då främst på Nocken, mattes mammas lilla Bichon, mattes kompis Grand Danois, Nelly och mattes pappas älghund Totte.
Jag fick aldrig förmånen att träffa någon av dem, men jag vet att matte saknar dem.

Nocken

Nelly

Totte

 

Så, vi får hoppas på ett bra 2011 där vi alla är friska och mår bra.

GOTT NYTT ÅR!

Syndabock!

Nu är man utpekad som syndabock igen. Och jag erkänner, jag är faktiskt skyldig. Men matte du får inte lämna mp3-hörlurarna så jag kommer åt dom, det borde du lärt dig efter (2) tidigare misstag. Dom där väldigt tuggvänliga trådarna ligger ju precis i rätt höjd när du slänger ned dom i träningsväskan, så det så!

Annars då? Soya verkar vara lite bättre i sin förkylning, han nyser fortfarande men inte så mycket längre. Han har till och med varit delaktig i att leka lite med studsbollarna. Matte tycker det är ett framsteg i alla fall med tanke på att han inte går igång på så många leksaker.

Och jag har kommit på att man kan skicka ner isbitar mellan balkongräcket och golvet, hjälper matte lite med snöröjning, det ni!

Hysterinyser...

Soya är förkyld, han nyser och nyser och igår kväll blev vi alla lite rädda när han nös så där 15 gånger i rad. Vänstra ögat har börjat rinna och han lägger sig under bäddsoffan där man inte kommer åt honom. Han springer så fort han ser matte koma med rengöringsartiklar i handen när hon försöker hjälpa honom. Stackarn! Som om han inte redan har dåliga erfarenheter av kattsnuvan i våras och det är väl den som han fått en släng av igen, ligger latent och bara väntar på att få bryta ut. Han äter i alla fall, än så länge, bra.

På mig har matte upptäckt att framtanden (på samma ställe som Harissa) inte ser ok ut. Så det blir väl en tur till veterinären i veckan. Troligtvis FORL även här.

Varför kan vi inte få vara friska och bekymmersfria?

Nu väntar två veckors semester för husse och matte, så dom har i alla fall tid att rå om oss ordentligt framöver. Även om det kanske inte ingick i planerna från början.

Häpp, hörs i mellandagarna.

Feliz Navidad.....

eller GOD JUL önskar vi alla (Tabasco, Harissa, Sambal, Chili, Arwen och Soya) till er alla, här kommer en kavalkad av lite snö, lite glitter och lite rött och så klart massa KATT!

Matte vill bara meddela att det inte var helt lätt att få oss att posera framför kameran, trots att vi borde vara vana nu.

Juligare blir det faktiskt inte här hemma förutom ett par ljusstakar i fönstren. Matte tyckte inte det var någon idé att sätta upp granen, dels för att hon måste jobba hela helgen, dels för att hon såg att vi var lite för nyfikna på det där krimskramset i granen förra året. Hon vill ju inte att vi ska göra oss illa på något av det. Så ingen gran! Apropå jobb, matte jobbar dag och husse jobbar natt, perfekt, då finns det någon hemma hela dygnet som man kan leka med och kanske så blir det något extra i matskålen i morgon. Sen har matte sagt att hon har köpt en julklapp till oss idag, men den kommer inte förrän nästa vecka. Jag väntar med spänning.
Hejdå!

Här är tjejerna

i vår fyrfotafamilj.

Snyggingar bägge två.

Tassarna i kakburken...

bokstavligt talat, eller nu har jag skitit i det blå skåpet. På bar gärning. Ok, jag får ge mig, det var jag som tuggade på laddarna. Nu när ni kommit på mig de facto. Trist men sant. Kan ju inte låta bli. Men sluta ha dom framme då så slipper jag bli så frestad. Ni får skylla er själva anser jag, basta!

Ja justdet

glömde berätta att Husse är lite irri på mig just nu för han misstänker starkt att det är JAG som har bitit sönder hans BÄGGE mobilladdare, hm. Det har väl förvisso hänt förut att jag haft en förkärlek till att tugga på just mobilladdare, dom är lätta, tunna och tuggvänliga. Men, nu får han ju ge sig, det finns inga bevis och framför allt inga vittnen. Så att han falskeligen anklagar mig för att vara laddmarodör tycker jag är ett rent påhopp. Sen att jag visade lite stort intresse på laddare nr 3 ger ju som helst inga indikationer på att jag är den skyldige.....

Oooops....

igår inträffade en liten olycka, en väldigt liten en i mina ögon i alla fall, om det ens var en olycka. Matte får tycka vad hon vill, men hon har ju bävat för att jag någonstans i snön ska få för mig att balkongen är en toalett av jättemått!!!!!

Blev så kissnödig av att gräva i snön så jag satte mig sonika och ...kissade.... Det var faktiskt inte meningen tror jag men det var väl något som drog i gång det, hann inte in på vanliga toan, eller nåt sånt....

Nu oroar sig matte att jag ska få såna där associationer, eller lika med tecken på att balkongen är en rastplats, men serru, det har ju faktiskt aldrig hänt förut och en gång är ju ingen gång som man säger.....jag får väl se till att överbevisa henne!

Ha en bra dag där ute i vinterkylan!

Toooonfisk................

Fick äntligen lite söndagsgodis av husse. Det vankades tonfisk på burk...........

Man har ju en liten radar och snappar upp minsta lilla konservljudsöppning. Så det blev till att skynda sig för Soya la i galoppen liksom Harissa, själv intog jag en snabb trav tillsammans med Chili, men vi kom ändå fram sist för där var ju redan Sambal och Arwen. Sen tar det ju så låååång tid innan burken har öppnats och portionerats ut så man måste ju bara klättra lite på husses ben och mjaoa lite extra bara för att få honom att skynda på. Han får lite problem när alla 6 vill ha samtidigt för vi är inte så där väluppfostrade att vi sitter och väntar inte, nej nej, snarare alla på en gång.

Så lite mera mätt och belåten, det är Basco det.
Over and Out.

Arwen.....

Bilder säger mer än ord sägs det, här kommer några på Arwen......

Min trygghet, gosmamma och lekkamrat.......

Chili......

Ibland får matte till det med kameran och tar fiiina bilder av oss. Nedan kommer ett axplock på Chili

Visst är han fin min storebror och mentor........ .

Kattsjukdomar

Nu är vi alla friska och starka, men det har inte alltid varit så, i alla fall inte med mattes tidigare kissar. Hon har fått en hel del kunskap om kattsjukdomar under de 20 år hon haft katt. Alla har inte varit så lätta att tas med framför allt när sjukdomen har varit dödlig. Några exempel följer här:

Leo - fick STRUMA som liten, åt som en häst men var väldigt smal och väldigt mycket vaken. Sköldkörteln gick på högvarv och han medicinerades dagligen. Det togs återkommande prover under många år för att följa hans värden. En dag blev han väldigt dålig och påvisade njurvärden som var skyhöga, veterinären trodde att det kunde vara cancer. Man menade att Leo inte kunde bli en frisk katt och han fick somna in, 18 år gammal.

Spöket hade inga problem förrän hon drabbades av AKUT NJURSVIKT, hon tappade balansen och ögonen ryckte, förgiftningssymptom. På ultraljudet såg man en bägge njurarna var uppförstorade och den ena var ihålig . Spöket blev 8 år.

Tequila som hittades ute när hon var liten och kom till matte vid ungefär 1 års ålder fick en infektion efter steriliseringen. Inlagd hos veterinär och dropp blev hon frisk igen. Efter ett par år blev Tequila dålig, provsvaren visade att hon hade dåliga blodvärden, hon fick ligga inne för fler provtagningar, de ville se om hon hade några cellförändringar. Diagnosen hon fick var en slags LEUKEMI eller FeLV, ingen vanlig sjukdom i Sverige. Veterinären sa att hon troligtvis fått i sig något virus när hon var hemlös kattunge och att sjukdomen brukar bryta ut i hennes ålder. En planerad färd till "skaparkatten" fick påskyndas en tidig morgon när hon knappt kunde stå på benen. Tequila fick somna in bara 3 månader efter Spökets bortgång. Tequila blev 5 år.

Tiger var frisk större delen av sitt liv men vid 14 års ålder började hans urin lukta konstigt, efter en del prover kom det fram att han hade DIABETES. En hel sommar med specialfoder, insulinsprutor och urinprover gjorde honom frisk. Men tyvärr insjuknade han med en tumör i tungan. Den gick inte att råda bot på och han fick somna in. Tiger blev 17 år.

När Chili hittades var han alldeles svart i öronen, visade sig vara ÖRONSKABB. Även Tiger och Leo fick erfara dom svarta små styggingarna, men efter ett flertal behandlingar blev de alla friska. Han har  problem med analsäckarna som måste tömmas då och då.

Ett par dagar efter att Soya kom hem bröt KATTSNUVA ut hos honom, även vi andra fick oss en släng av den. Den var jobbig, främst för Soya, som fick svårt att andas, ville inte äta eller dricka. Till slut blev han inlagd och fick tillbringa några dagar hos veterinären. Jag (Basco), blev väl den av oss som drabbades värst efter honom, trots att vi alla andra är vaccinerade och fick också ligga inne något dygn. Problemet med kattsnuva är att det blir efterverkningar. Arwen har fått sina tårkanaler igentäppta och därför rinner hennes ena öga hela tiden. Vi andra har väl klarat oss, ta i trä.

För någon månad sedan märkte matte att en framtand hos Harissa stack ut, en tur till doktorn som menade att den måste opereras bort och att hon troligtvis har sjukdomen FORL, en tandsjukdom ganska många katter drabbas av, ingen vet varför och det finns heller inget botemedel. Tanden ryktes och nu står tandborstning på agendan ganska ofta för oss alla. Inget alls kul tycker vi och gör allt vad som krävs för att undslippa.

Hejdå!

Idag har matte varit ledig och jag som trodde jag skulle få ha henne för mig själv, så jag bedrog mig, hon har sprungit in och ut genom den där dörren flera gånger och varje gång är jag lika glad att hon kommer hem. Hon gick tydligen och tränade.....och sen var det tvättstugan flera vändor för att sedan gå och handla, hm, inte en endaste gång hade hon med sig något roligt till mig. Hon försökte väl kompensera med att leka med oss i eftermiddags, men jag vet inte om jag förlåtit, eller jo det har jag nog, jag är inte långsint av mig.

Hua vad kallt det är ute, men jag måste ju bara ut och gräva i den där snön på balkongen, det är så roligt att jag utstöter vissa glädjetjut ibland.

Sen fastnar ju snön på mina tassar, det är inte skönt som ni ser.

Ibland får matte o husse för sig att ge oss lite godsaker, jag vet var dom stashar grejjerna, men har inte lyckats öppna skåpet själv än, jobbar på det. Så här kan det se ut ett sånt tillfälle, alla på en gång, sen försvinner husse ut i köket, han säger att det är slut, men det tror jag inte på, dom är bara snååååla!

Och, ja, Harissa sover på bollen!!!!!!

Näpp, matte ropar, nu blire bus. Bye

Vad är väl lite snö.....

Snön bara väller ner. Det är kallt och den där snöröken blir man ju livrädd för. Fast jag tog mod till mig och gick ut på balkongen när matte höll på att sopa undan lite av det där vita. Upptäckte att det var ju himla kul att krafsa i och krullade upp svansen till en boll, så roligt var det. Inte så många av dom andra som vill kliva över tröskeln förutom Harissa och Sambal, fast dom tycker nog att det är kallt för dom håller hela tiden en tass i luften.

Känner på snön.

Harissa med, fast ganska skeptisk....

Just nu kör vi vårat kvällsrace, Sambal studsar fram sidledes och anfaller hursomhelst med lite ragg på ryggen, han ser rätt rolig ut och när han attackerar Chili eller Soya brukar dom lägga en tass på hans huvud för att säja åt honom att lugna ned sig. Men jag och Harissa kan ju inte backa ur ett syskonbråk, det funkar bara inte. Jag är nog värst (som vanligt) och jagar dem båda syskonen länge och väl, men dom står sig bra, vi är ju lika stora och vinner rättvist. Men ibland blir det lite värre än vanligt och då kliver Arwen in som fredsmäklare, hon är bra på det. I och för sig så går ju matte och husse emellan ganska ofta också.
Nä, nu väntar kvällskäk och sen är det sovtime. Go´natt!

Massa host och mys i veckan.....

Matte har varit hemma med oss nu hela veckan, hon har inte mått så bra och har en väldigt besvärlig hosta. Därför har hon sovit på soffan i "sittställning" med en massa kuddar bakom ryggen för att kunna få sova över huvudtaget. Lite underligt tycker vi och har vakat över och sovit bredvid henne hela nätterna. Vi gillar inte dom där kraftiga hostningarna och blir lite rädda när dom sätter igång, husse har hostat illa han med. Men....det har varit skönt att ha henne här i alla fall. En massa gos och mat på regelbundna tider. Sen dök det upp nåt vitt på balkongen härom dan, har ett svagt minne av det från förra året, lite läskigt och KALLT! Soya vägrar gå ut på balkongen, framför allt nu när det vita bara blivit blött, nä han gillar inte alls underlaget och ingen av oss andra står direkt och jamar framför balkongdörren och vill ut, sen blåser det ju alldeles förskräckligt ibland så det viner i kattnätet, det är också lite läskigt, in i lägenheten igen där det är varmt och tryggt. En dag plockade matte ihop alla våra leksaker och satte ned dom i en kartong, jag trodde att hon skulle göra sig av med dom och tittade på henne med dom mest oroliga ögon jag kunde uppbringa, men hon ville bara samla ihop allt för att det såg så rörigt ut. Så nu får vi plocka ut dom leksaker vi vill leka med från lådan, kan va lite svårt att bestämma sig ibland. Sambal blev även han lite dålig i veckan, han ville bara sova och inte äta, hur mycket matte än försökte truga honom med tonfisk och a/d. Lite senare på kvällen piggnade han på sig och blev sitt vanliga jag igen men ingen av oss fattar vad det var för fel, han kanske bara hade en dålig dag. Matte var orolig att hon hade smittat honom med någonting.

Annars då? Harissa tycker ju att pappersknyttena som matte slänger iväg till henne ibland är det roligaste hon vet att leka med så ibland när matte har slängt dom i återvinningspåsen för att bästföredatumet gått ut, går Harissa sonika dit och plockar upp dom igen, hon tycker minsann att dom inte är "saggiga" nog för att slängas. Arwen tar delar av sin dagliga gos av matte framför datorn på morgonen, då ställer hon sig på bakbenen och uttrycker ljudligt att hon vill komma upp i famnen, sen lägger hon sig i alla väderstreck och gosar så hon håller på att trilla ur knät. Sambal har blivit än mer harmonisk och vill inte bara försvinna bort när matte klappar honom, han verkar tycka att det är helt ok numer men han föredrar ju att "snutta" på Arwen och ibland på Chili och även Soya. Men Chili och Soya säger ifrån, de gillar inte det där riktigt. Han har ett väldans behov av att få trygghet från de sina och man kan höra på honom när han är på "snutthumör". Annars är han ju ganska trött och kan se himla nyvaken ut ibland, men när han är på benen och pigg finns det ingen som kan hoppa högre än honom från sittande läge efter bollar och snören. Chili får sina tokryck ibland och man kan tro att han är en unge igen, det bara kommer när man är minst förberedd. Då springer han så fort och är plötsligt överallt och vill leka med allt som finns att leka med, vi brottas ibland på skoj, det är roligt tycker jag, men mest gillar jag att klå Harissa, det brukar bli så där varje kväll som vi mäter våra krafter, ibland vinner hon och ibland jag.

Jag då, gillar ju att vara i mittpunkten som vanligt, ingen ska ju komma och tro att dom ska ha någon förtur till någonting, det är min natur och det finns ju en hel del charm med det. Ta bara det när matte ska skiva ost till sin smörgås på morgonen, då vet hon att jag står någon centimeter ifrån på diskbänken, kanske bumpsa lite på henne för att vara säker på att hon vet att jag är där. Brukar få en liten bit, men sen slänger hon ut mer ost till dom andra!!!! och då får jag bråttom att hinna äta upp även deras ost. Jag tycker ju att jag är värd det, är man bäst och vackrast så är man......

Matte o husse är hemma.....

Tja, ibland är det ju så att dom här tvåbentingarna vill resa bort ett tag, inte för att komma iväg från mig och oss, utan snarare för att få uppleva något nytt. Nu har matte och husse varit på kryssning i Medelhavet, det är därför det inte har skrivits nåt här på ett par dagar. Dom stack förra söndagen och kom hem igår kväll. Tydligen flög dom ned till Malaga där båten skulle avgå för att sedan göra något stopp på Korsika och sen i Frankrike. Första natten var det storm och kaptenen på båten ändrade destination till Frankrike, det var inte säkert att gå in till Korsika. Sen blev det ytterligare en ändring och sista stoppet i land blev....Palma de Mallorca.....Dom verkar ha haft det bra men det syntes på dom att dom saknat oss. Vi då? Vi fick tillbringa veckan med mattes lillebror S som tog hand om oss. Matte har fått rapport om att vi skött oss bra. Tack S, för att du tog hand om oss.

Men jisses vad lek och spring vi alla hade i kroppen när de kom hem, ja, först var man ju lite avvaktande, jag menar, dom har ju ändå varit borta ganska länge i kattdagar räknat, då kan man ju inte bara hoppa på dom så där, men det gick snabbt över och snart så var det full rulle ända fram till småtimmarna. Sen blir man ju väldans nyfiken på vad de har i alla de där väskorna som plötsligt står i hallen och luktar intressant, jag erbjöd mig ju att hjälpa till att packa upp men matte tyckte inte att jag bidrog med någon hjälp direkt, förstår inte alls vad hon menar:) Näpp, nog för nu, ska ta en liten tupplur. Bye

Återigen ett tag sen.....

Matte blev ganska tömd på energi att skriva något efter det förra inlägget, men nu har jag övertalat henne att plita ner några rader, man kan ju inte ha en blogg som man inte skriver i! Trots att matte varit och fortfarande är sjuk, (hon håller mig vaken på nätterna med sitt hostande!!!!), så har mina dagar ändå innehållit en del roligheter. Har upptäckt att jag är ju en mycket social kisse som inte bangar nybesök här hemma, snarare tvärtom, springer till dörren när det plingas på, trampar omkring på köksbordet bland kaffe och bullar, blir smått förbannad när matte ska ta ner mig och surar rätt illa då, för jag går och sätter mig i ett annat rum och tjuter riktigt högt! De ni! Ingen kan ju undgå min blotta existens!

Blir lite frustrerad när matte o husse lägger ner så mycket tid på att aktivera Soya, jag är ju här och vill ha tillgång till alllting först, menar jag. Lek, bus, mat osv osv. Så när de håller på och springer runt med den där löjliga pinnen så måste jag ju skutta efter, jag menar, ingen annan ska ta min plats som densomskavaraförstpåallt. Men jag har kommit på en grej, när matte "lurar" Soya att springa sig snurrig runt sängen så ligger jag i bakhåll bakom matte och fångar det  där snöret före honom. Funkar jättebra för mig, dels slipper jag springa så mycket, sen är det ju ingen konst att fånga in snöret heller. Tråkigt Soya! Men a cat has to do what a cat has to do!!!!

Snöret.......

Vi har ett skatbo inte långt härifrån. Dom har en förmåga att hålla till kring huset och letar mat, så förra veckan blev det fullt i sopkärlet där ute och vips så hade dom lyckats öppna soppåsarna som ställts utanför. Det blev ett himla liv, jag räknade nog till en ca 10 skator som drog och slet och slogs för att komma åt innehållet, såg att några fick tag i riktigt stora pizzadelar som de flög iväg med. Men....det här gjorde ju att jag blev helt till mig bakom fönstret, ja inte bara jag, dom flesta fyrfotingar stod uppradade på fönterbänken och "klapprade" alldeles förfärligt. Sen har dom mage och flyga förbi oss på bara någon meters avstånd för att sätta sig på stuprännan!!!!! Oj, oj, det ni, retar en liten jägare som mig.....Men, jag fick aldrig komma i närkontakt med någon av dom, fast idag skrämde jag iväg en av dem från balkongen, där måste jag ju ändå få hålla skatfritt!

Inbillad skatjakt....

Till minne av Leo......

Matte har skrivit brev till mina föregångare för att få utlopp för sin sorg, som en terapi för att orka gå vidare. Det är dags att berätta om Leo, Tigers bror. Här kommer uttdrag från brevet hon skrev till honom.

"Leo, min Leo!
I lördags 090620. blev du så dålig att jag kände att det inte fanns mycket mer för dig att ge. Hoppas du förlåter mig men det gjorde ont i mig att se dig så.

Förrförra fredagen åkte vi till veterinären för att du hade kaskadspytt vid två tillfällen strax innan. Det kändes att något var fel. De tog prover på dig och urinen var skyhög (njurvärdet). Den låg på över 1700 när det normala är 13. Rådet var att åka hem med dig och ge dig din favroitmat. Veterinären hörde sen av sig på tisdagen, hon meddelade att du var uttorkad och hon trodde du hade blodbrist. Du hade även förhöjd nivå av blodplättar som kunde tyda på cancer. Hon tyckte att vi skulle höja dosen på Felimazolen till 3/4 tablett morgon och kväll. Du fick den dosen på tisdagskvällen samt onsdagsmorgonen.

Så blev du sämre, inte intresserad av maten längre, gick då tillbaka till 1/2 tablett på onsdagskvällen men din aptit kom inte tillbaka och du ville inte äta. Jag fick sprutmata dig samt ge dig vätska på samma sätt, något du inte tyckte om och jag förstår dig.

Du slutade sitta i mitt knä framför datorn också, en plats som var din och min.

Jag var sen tvungen att jobba midsommarafton och när jag vaknade på midsommardagen var jag sjuk. Detsamma var du och du ville hela tiden lägga dig i mörker, i transportburen.
Fick i dig en matspruta på morgonen och när det var dags för den andra vid 10-tiden tog du undan den väldigt bestämt och du tittade på mig med dina stora, gula ögon och jag kunde läsa dig. Du sa till mig att du inte ville ha mer mat. Sen låg du bara och reagerade knappt när jag pratade med dig, du som annars pratar så mycket.

Det var ett svårt beslut och jag ville helst inte ta det, men det kändes som att du inte skulle repa dig denna gång. Jag satte dig i transportburen och du började pipa, men pipet avtog efter en stunds bilresa. Du började låta svagare. När vi sen kom till veterinären fick vi strax efter gå in på ett rum. Veterinären såg direkt att du var jätteuttorkad och menade att hon inte skulle kunna gör någon frisk katt av dig och att du då inte var en lycklig katt.

Hon berättade att sprutan du skulle få kunde göra ont hos en del och jag hoppades att detta inte skulle gälla dig, men tyvärr gjorde den det och du skrek och skrek, sen högg du mig i handen.

Det tog kanske 3-4 sekunder sen var du borta min vän, min lilla älskling. Jag är glad att det gick så fort, att du slapp lida mer men jag hade helst sett dig somna in fridfullt för det här minnet kommer inte försvinna och jag får ont i magen varje gång jag tänker på det.

Jag hoppas du haft ett bra liv med mig Leo. Det känns som om en era har tagit slut, du och jag och Tiger. Ni kom in i mitt liv när jag skulle fylla 20. Ni har varit med mig i vått och torrt under alla år. Med dig fick jag 18 år och 10 veckor.

Du var speciell, nyfiken och intelligent. Du lärde dig öppna skåp och dörrar så man fick sätta upp barnlås på dem alla, du lyckades tom få upp ett fastspikat nät i köksfönstret på Söder.

Du och Tiger rymde från lägenheten i Tyresö, så himla skönt att ni inte kom längre än ni gjorde så vi kunde fånga in er. Sen flyttade vi till Bondegatan. Du gillade att gå ut i trapphuset och lukta och ibland satte jag på dig ett koppel och så var vi ute en stund på bakgården.

Du åt som en häst och följde med mig som en skugga. Sov sällan som Tiger gjorde och till slut besökte vi  veterinären som tog tester och sa att du hade struma. De ville att jag skulle börja medicinera dig vilket jag började göra men du blev en helt annan katt. Ibland var du inte med alls så jag slutade ge dig tabletterna och du återgick till ditt normala jag igen.

Whiskas var något du fick som kattunge och det var din favoritmat tills matte blev förnuftig och köpte vettig mat till dig. Men det skulle alltid bli "mutmaten", om så behövdes.

Du la dig alltid nere vid mina fötter när vi skulle sova, det blev din plats.
Katttjejerna, Spöket och Tequila, var du inte så jätteroad av. Men du hittade en bundsförvant hos husse som för det mesta hade något gott till dig. När du och Tiger var 16 år, kom husse hem med Chili, ni åldringar piggnade till och blev som kattungar på nytt.

Så fort jag satte mig vid datorn kom du och ville sitta i mitt knä, det kändes tomt de gånger du inte låg där. Du kom oftast smygande utmed väggen, sa ingenting utan satte dig ned bredvid min fot sen lyfte jag upp dig till mitt knä och där låg du och spann. Varje dag man kom hem kom du och mötte i dörren, det gjorde ni alla och det var alltid lika roligt att komma hem. Jag saknade dig Leo, när jag var bortrest. Du blev ofta jättesur om jag var iväg på semester och någon annan tog hand om er. Du visade det länge efter man kommit hem.

På ålderns höst fick du dåliga värden på njurarna och även på sköldkörteln så vi fick sätta in medicinen Felimazole och anpassa dosen för att få den att funka på dig. Du fick även ett nytt foder. Kulorna ratade du men burkmaten kunde du äta. Sen snodde du gärna lite torrmat från Chili. Du var en liten gourmet och ville äta från våra tallrikar efter middagarna. Ibland satt du bara fint och stilla under köksbordet och väntade på att några rester skulle trilla ned.

Mot slutet började du bajsa och kissa utanför lådan, det var väl ett tecken på att det inte stod rätt till.

Leo, du var en väldigt social katt, när det kom besök var du ofta mitt i sällskapet, tiggandes om uppmärksamhet. Du gillade människor och ville att de skulle gilla dig. När Tiger gick bort tog du hans plats på min huvudkudde."

" Idag är det lördag, en vecka efter din bortgång och jag sitter vid datorn. Var är du? Saknar dig på din självklara plats i mitt knä, det känns tomt. Solen skiner idag och det har den gjort nästan hela veckan. Sommaren är äntligen här, så synd att du inte får uppleva den. Ligga och mysa på balkongen. Nu följer du heller inte med till nya lägenheten. Jag kommer ihåg att jag i våras funderade på om du skulle vara med oss i december. Tänker på dig gubben, saknar dig massor. Älskar dig!"

Skyll på matte......

Nu var det ett tag sen jag skrev här men jag skyller allt på matte, hon har ju förbaskinge inte haft tid att hjälpa mig skriva......:( Så nu får hon snällt ställa upp (när hon kan stå på benen), från sin förkylning......

En nyhet! Katthonan som dumpades i sin katt-toalett (skrev om det för några inlägg sedan), finns på katthemmet och har döpts till Embla, hon har inte kommit upp ännu på deras hemsida för hon måste vaccineras och annat innan dess. Hon bor i ett av deras akuthem. Matte är jätteglad och jag med såklart. Håller tassarna på att hon får ett bra hem.

Vad har hänt här sen sist....hm, ja, Soya har blivit lite mer aktiv, troligen pga att matte och husse försökt få i honom lite mindre kaloririk mat, han gillade verkligen inte maten som dom köpte hos veterinären, vi andra tyckte den var helt ok!? Så då gjorde dom ett nytt försök med en lightversion av det vi andra äter och nu sitter han snällt och väntar på att just den maten ska serveras honom. Jag tror att han har fattat poängen :) Sen har matte sprungit omkring som en galning i lägenheten med en tidigare kattleksak som hade ett långt snöre med en fjäder i botten, fjädern är long gone, så istället har dom satt fast nåt annat snöre på den biten och den kan han inte motstå att jaga. Bra där Soya, snart är du lika smärt och vacker som jag.....

Sen har matte köpt något "pulver" som ska strös över kattsanden för att det inte ska lukta päck!, efter våra besök, vissa är inte så duktiga som jag på att täcka sin lilla hög, hm, det luktar örter och fungerar enligt mig jättebra! Den rekommenderar hon absolut till andra med samma problem.

Jag står ju alltid först och väntar på att få en nystädad låda att sätta mig i och ibland hinner jag inte vänta på att matte ska bli klar, ja vad gör man när nöden tränger på......vägrar sätta mig i dom redan använda toaletterna.

Avslutar det här inlägget med en snygg bild på mig själv tänkte jag, så ni inte glömmer bort mig. Kram på er!

Matte ledsen....

Matte har följt en annan kattblogg en kortare tag som hon snappade upp på

metrobloggen.se/wikipedia

Det är/var katten Snuffes blogg http://kattensippo.com/2010/10/18/snuffe-har-rest-nu/
som fångade hennes intresse. En ung kattkille som fick problem med att kissa och hans husse som ville göra allt för att hjälpa Snuffe. Hussen hans hade svårt att få veterinärräkningarna betalda och då ställde många kattälskare upp och skickade bidrag. Otroligt vad många människor som hjälpt till rent praktiskt och alla dom som skickade uppmuntrande ord på vägen.....Känns som att det ändå finns hopp om mänskligheten där ute.

Tyvärr så blev inte Snuffe bättre och fick somna in igår. Jätte, jätte, jättetråkigt tycker vi.

 

 

 

Basco och den rosa musen....

Vi har ju massor med roliga leksaker här hemma, här kommer några bilder på när jag är full i faan på att äta upp den rosa musen.....

Den fastnade mellan tänderna.......men jag fick den!!!!Wohoo!

MiniChili

Nu är det ju inte bara jag och mina syskon Harissa och Sambal som matte har fått följa sedan vi var tiny kittens....även Chili var ju en liten baby när de först träffades. Jag nödgas ju lägga upp lite bilder på honom med för han är ju så söt både som liten och stor....!

Arwen och Soya var ju kring året när de först träffades och det finns inga kattungebilder på dem, jättetråkigt tycker matte!

GÄÄÄSP......

Ibland kan man ju undra hur matte tänker när hon tar bilder på oss i våra mest trötta stunder i livet........