Det är ju både skratt och gråt som bubblar upp hos matte, många minnen som finns kvar men också många som glömts bort och det är ju just därför den här bloggen finns. För att inte glömma! Bland annat hade hon glömt bort att Arwen faktiskt kom via Örebro Katthem till Stockholms Katthem, fast då hette hon ju Alexis. Så nu har vi faktiskt en liten skåning, en nästan göteborgare (Varbergare), en örebroare och resten av oss Stockholmare (Nacka, Länna och the Highvalley (Högdalen)), en brokig skara som trots dialekterna och olika bakgrunder kommer riktigt bra överens. På tal om bakgrunder så är ju våra ganska tragiska, jag vet att det finns massor av missar som delar våra tidigare liv och att många även har det än värre än någon av oss haft. Men vi var ju alla i princip oönskade när vi kom till världen, i alla fall i tvåbentingarnas värld och kunde ha mött tragiska öden om inte andra tvåbentingar, som gillar oss missar och gör allt dom kan för att rädda så många som möjligt, fanns. Jag nämner inga namn utan vill bara säga till alla som engagerar sig, eldsjälar, volontärer, ni som gör en skillnad. Ni är bäst! .....och ni BEHÖVS!
Sorgligt nog så blir ni aldrig premierade eller uppskattade av de instanser (läs myndigheter) som borde ställa upp. Det är för bedrövligt.
Lägger upp en bild på mig och brorsan från igår, två tvättäkta exemplar på missar som räddats från okänt öde.....
liksom dessa tjejer, vad hade det blivit av oss utan er......?!
Basco
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar