Känner på snön.
Harissa med, fast ganska skeptisk....
Nä, nu väntar kvällskäk och sen är det sovtime. Go´natt!
Bascos Blogg
onsdag 24 november 2010
Vad är väl lite snö.....
Snön bara väller ner. Det är kallt och den där snöröken blir man ju livrädd för. Fast jag tog mod till mig och gick ut på balkongen när matte höll på att sopa undan lite av det där vita. Upptäckte att det var ju himla kul att krafsa i och krullade upp svansen till en boll, så roligt var det. Inte så många av dom andra som vill kliva över tröskeln förutom Harissa och Sambal, fast dom tycker nog att det är kallt för dom håller hela tiden en tass i luften.
Just nu kör vi vårat kvällsrace, Sambal studsar fram sidledes och anfaller hursomhelst med lite ragg på ryggen, han ser rätt rolig ut och när han attackerar Chili eller Soya brukar dom lägga en tass på hans huvud för att säja åt honom att lugna ned sig. Men jag och Harissa kan ju inte backa ur ett syskonbråk, det funkar bara inte. Jag är nog värst (som vanligt) och jagar dem båda syskonen länge och väl, men dom står sig bra, vi är ju lika stora och vinner rättvist. Men ibland blir det lite värre än vanligt och då kliver Arwen in som fredsmäklare, hon är bra på det. I och för sig så går ju matte och husse emellan ganska ofta också.
Nä, nu väntar kvällskäk och sen är det sovtime. Go´natt!
Nä, nu väntar kvällskäk och sen är det sovtime. Go´natt!
söndag 21 november 2010
Massa host och mys i veckan.....
Matte har varit hemma med oss nu hela veckan, hon har inte mått så bra och har en väldigt besvärlig hosta. Därför har hon sovit på soffan i "sittställning" med en massa kuddar bakom ryggen för att kunna få sova över huvudtaget. Lite underligt tycker vi och har vakat över och sovit bredvid henne hela nätterna. Vi gillar inte dom där kraftiga hostningarna och blir lite rädda när dom sätter igång, husse har hostat illa han med. Men....det har varit skönt att ha henne här i alla fall. En massa gos och mat på regelbundna tider. Sen dök det upp nåt vitt på balkongen härom dan, har ett svagt minne av det från förra året, lite läskigt och KALLT! Soya vägrar gå ut på balkongen, framför allt nu när det vita bara blivit blött, nä han gillar inte alls underlaget och ingen av oss andra står direkt och jamar framför balkongdörren och vill ut, sen blåser det ju alldeles förskräckligt ibland så det viner i kattnätet, det är också lite läskigt, in i lägenheten igen där det är varmt och tryggt. En dag plockade matte ihop alla våra leksaker och satte ned dom i en kartong, jag trodde att hon skulle göra sig av med dom och tittade på henne med dom mest oroliga ögon jag kunde uppbringa, men hon ville bara samla ihop allt för att det såg så rörigt ut. Så nu får vi plocka ut dom leksaker vi vill leka med från lådan, kan va lite svårt att bestämma sig ibland. Sambal blev även han lite dålig i veckan, han ville bara sova och inte äta, hur mycket matte än försökte truga honom med tonfisk och a/d. Lite senare på kvällen piggnade han på sig och blev sitt vanliga jag igen men ingen av oss fattar vad det var för fel, han kanske bara hade en dålig dag. Matte var orolig att hon hade smittat honom med någonting.
Annars då? Harissa tycker ju att pappersknyttena som matte slänger iväg till henne ibland är det roligaste hon vet att leka med så ibland när matte har slängt dom i återvinningspåsen för att bästföredatumet gått ut, går Harissa sonika dit och plockar upp dom igen, hon tycker minsann att dom inte är "saggiga" nog för att slängas. Arwen tar delar av sin dagliga gos av matte framför datorn på morgonen, då ställer hon sig på bakbenen och uttrycker ljudligt att hon vill komma upp i famnen, sen lägger hon sig i alla väderstreck och gosar så hon håller på att trilla ur knät. Sambal har blivit än mer harmonisk och vill inte bara försvinna bort när matte klappar honom, han verkar tycka att det är helt ok numer men han föredrar ju att "snutta" på Arwen och ibland på Chili och även Soya. Men Chili och Soya säger ifrån, de gillar inte det där riktigt. Han har ett väldans behov av att få trygghet från de sina och man kan höra på honom när han är på "snutthumör". Annars är han ju ganska trött och kan se himla nyvaken ut ibland, men när han är på benen och pigg finns det ingen som kan hoppa högre än honom från sittande läge efter bollar och snören. Chili får sina tokryck ibland och man kan tro att han är en unge igen, det bara kommer när man är minst förberedd. Då springer han så fort och är plötsligt överallt och vill leka med allt som finns att leka med, vi brottas ibland på skoj, det är roligt tycker jag, men mest gillar jag att klå Harissa, det brukar bli så där varje kväll som vi mäter våra krafter, ibland vinner hon och ibland jag.
Jag då, gillar ju att vara i mittpunkten som vanligt, ingen ska ju komma och tro att dom ska ha någon förtur till någonting, det är min natur och det finns ju en hel del charm med det. Ta bara det när matte ska skiva ost till sin smörgås på morgonen, då vet hon att jag står någon centimeter ifrån på diskbänken, kanske bumpsa lite på henne för att vara säker på att hon vet att jag är där. Brukar få en liten bit, men sen slänger hon ut mer ost till dom andra!!!! och då får jag bråttom att hinna äta upp även deras ost. Jag tycker ju att jag är värd det, är man bäst och vackrast så är man......
Jag då, gillar ju att vara i mittpunkten som vanligt, ingen ska ju komma och tro att dom ska ha någon förtur till någonting, det är min natur och det finns ju en hel del charm med det. Ta bara det när matte ska skiva ost till sin smörgås på morgonen, då vet hon att jag står någon centimeter ifrån på diskbänken, kanske bumpsa lite på henne för att vara säker på att hon vet att jag är där. Brukar få en liten bit, men sen slänger hon ut mer ost till dom andra!!!! och då får jag bråttom att hinna äta upp även deras ost. Jag tycker ju att jag är värd det, är man bäst och vackrast så är man......
söndag 14 november 2010
Matte o husse är hemma.....
Tja, ibland är det ju så att dom här tvåbentingarna vill resa bort ett tag, inte för att komma iväg från mig och oss, utan snarare för att få uppleva något nytt. Nu har matte och husse varit på kryssning i Medelhavet, det är därför det inte har skrivits nåt här på ett par dagar. Dom stack förra söndagen och kom hem igår kväll. Tydligen flög dom ned till Malaga där båten skulle avgå för att sedan göra något stopp på Korsika och sen i Frankrike. Första natten var det storm och kaptenen på båten ändrade destination till Frankrike, det var inte säkert att gå in till Korsika. Sen blev det ytterligare en ändring och sista stoppet i land blev....Palma de Mallorca.....Dom verkar ha haft det bra men det syntes på dom att dom saknat oss. Vi då? Vi fick tillbringa veckan med mattes lillebror S som tog hand om oss. Matte har fått rapport om att vi skött oss bra. Tack S, för att du tog hand om oss.
Men jisses vad lek och spring vi alla hade i kroppen när de kom hem, ja, först var man ju lite avvaktande, jag menar, dom har ju ändå varit borta ganska länge i kattdagar räknat, då kan man ju inte bara hoppa på dom så där, men det gick snabbt över och snart så var det full rulle ända fram till småtimmarna. Sen blir man ju väldans nyfiken på vad de har i alla de där väskorna som plötsligt står i hallen och luktar intressant, jag erbjöd mig ju att hjälpa till att packa upp men matte tyckte inte att jag bidrog med någon hjälp direkt, förstår inte alls vad hon menar:) Näpp, nog för nu, ska ta en liten tupplur. Bye
Men jisses vad lek och spring vi alla hade i kroppen när de kom hem, ja, först var man ju lite avvaktande, jag menar, dom har ju ändå varit borta ganska länge i kattdagar räknat, då kan man ju inte bara hoppa på dom så där, men det gick snabbt över och snart så var det full rulle ända fram till småtimmarna. Sen blir man ju väldans nyfiken på vad de har i alla de där väskorna som plötsligt står i hallen och luktar intressant, jag erbjöd mig ju att hjälpa till att packa upp men matte tyckte inte att jag bidrog med någon hjälp direkt, förstår inte alls vad hon menar:) Näpp, nog för nu, ska ta en liten tupplur. Bye
onsdag 3 november 2010
Återigen ett tag sen.....
Matte blev ganska tömd på energi att skriva något efter det förra inlägget, men nu har jag övertalat henne att plita ner några rader, man kan ju inte ha en blogg som man inte skriver i! Trots att matte varit och fortfarande är sjuk, (hon håller mig vaken på nätterna med sitt hostande!!!!), så har mina dagar ändå innehållit en del roligheter. Har upptäckt att jag är ju en mycket social kisse som inte bangar nybesök här hemma, snarare tvärtom, springer till dörren när det plingas på, trampar omkring på köksbordet bland kaffe och bullar, blir smått förbannad när matte ska ta ner mig och surar rätt illa då, för jag går och sätter mig i ett annat rum och tjuter riktigt högt! De ni! Ingen kan ju undgå min blotta existens!
Blir lite frustrerad när matte o husse lägger ner så mycket tid på att aktivera Soya, jag är ju här och vill ha tillgång till alllting först, menar jag. Lek, bus, mat osv osv. Så när de håller på och springer runt med den där löjliga pinnen så måste jag ju skutta efter, jag menar, ingen annan ska ta min plats som densomskavaraförstpåallt. Men jag har kommit på en grej, när matte "lurar" Soya att springa sig snurrig runt sängen så ligger jag i bakhåll bakom matte och fångar det där snöret före honom. Funkar jättebra för mig, dels slipper jag springa så mycket, sen är det ju ingen konst att fånga in snöret heller. Tråkigt Soya! Men a cat has to do what a cat has to do!!!!
Vi har ett skatbo inte långt härifrån. Dom har en förmåga att hålla till kring huset och letar mat, så förra veckan blev det fullt i sopkärlet där ute och vips så hade dom lyckats öppna soppåsarna som ställts utanför. Det blev ett himla liv, jag räknade nog till en ca 10 skator som drog och slet och slogs för att komma åt innehållet, såg att några fick tag i riktigt stora pizzadelar som de flög iväg med. Men....det här gjorde ju att jag blev helt till mig bakom fönstret, ja inte bara jag, dom flesta fyrfotingar stod uppradade på fönterbänken och "klapprade" alldeles förfärligt. Sen har dom mage och flyga förbi oss på bara någon meters avstånd för att sätta sig på stuprännan!!!!! Oj, oj, det ni, retar en liten jägare som mig.....Men, jag fick aldrig komma i närkontakt med någon av dom, fast idag skrämde jag iväg en av dem från balkongen, där måste jag ju ändå få hålla skatfritt!
Blir lite frustrerad när matte o husse lägger ner så mycket tid på att aktivera Soya, jag är ju här och vill ha tillgång till alllting först, menar jag. Lek, bus, mat osv osv. Så när de håller på och springer runt med den där löjliga pinnen så måste jag ju skutta efter, jag menar, ingen annan ska ta min plats som densomskavaraförstpåallt. Men jag har kommit på en grej, när matte "lurar" Soya att springa sig snurrig runt sängen så ligger jag i bakhåll bakom matte och fångar det där snöret före honom. Funkar jättebra för mig, dels slipper jag springa så mycket, sen är det ju ingen konst att fånga in snöret heller. Tråkigt Soya! Men a cat has to do what a cat has to do!!!!
Snöret.......
Vi har ett skatbo inte långt härifrån. Dom har en förmåga att hålla till kring huset och letar mat, så förra veckan blev det fullt i sopkärlet där ute och vips så hade dom lyckats öppna soppåsarna som ställts utanför. Det blev ett himla liv, jag räknade nog till en ca 10 skator som drog och slet och slogs för att komma åt innehållet, såg att några fick tag i riktigt stora pizzadelar som de flög iväg med. Men....det här gjorde ju att jag blev helt till mig bakom fönstret, ja inte bara jag, dom flesta fyrfotingar stod uppradade på fönterbänken och "klapprade" alldeles förfärligt. Sen har dom mage och flyga förbi oss på bara någon meters avstånd för att sätta sig på stuprännan!!!!! Oj, oj, det ni, retar en liten jägare som mig.....Men, jag fick aldrig komma i närkontakt med någon av dom, fast idag skrämde jag iväg en av dem från balkongen, där måste jag ju ändå få hålla skatfritt!
Inbillad skatjakt....
onsdag 27 oktober 2010
Till minne av Leo......
Matte har skrivit brev till mina föregångare för att få utlopp för sin sorg, som en terapi för att orka gå vidare. Det är dags att berätta om Leo, Tigers bror. Här kommer uttdrag från brevet hon skrev till honom.
"Leo, min Leo!
I lördags 090620. blev du så dålig att jag kände att det inte fanns mycket mer för dig att ge. Hoppas du förlåter mig men det gjorde ont i mig att se dig så.
Förrförra fredagen åkte vi till veterinären för att du hade kaskadspytt vid två tillfällen strax innan. Det kändes att något var fel. De tog prover på dig och urinen var skyhög (njurvärdet). Den låg på över 1700 när det normala är 13. Rådet var att åka hem med dig och ge dig din favroitmat. Veterinären hörde sen av sig på tisdagen, hon meddelade att du var uttorkad och hon trodde du hade blodbrist. Du hade även förhöjd nivå av blodplättar som kunde tyda på cancer. Hon tyckte att vi skulle höja dosen på Felimazolen till 3/4 tablett morgon och kväll. Du fick den dosen på tisdagskvällen samt onsdagsmorgonen.
Så blev du sämre, inte intresserad av maten längre, gick då tillbaka till 1/2 tablett på onsdagskvällen men din aptit kom inte tillbaka och du ville inte äta. Jag fick sprutmata dig samt ge dig vätska på samma sätt, något du inte tyckte om och jag förstår dig.
Du slutade sitta i mitt knä framför datorn också, en plats som var din och min.
Jag var sen tvungen att jobba midsommarafton och när jag vaknade på midsommardagen var jag sjuk. Detsamma var du och du ville hela tiden lägga dig i mörker, i transportburen.
Fick i dig en matspruta på morgonen och när det var dags för den andra vid 10-tiden tog du undan den väldigt bestämt och du tittade på mig med dina stora, gula ögon och jag kunde läsa dig. Du sa till mig att du inte ville ha mer mat. Sen låg du bara och reagerade knappt när jag pratade med dig, du som annars pratar så mycket.
Det var ett svårt beslut och jag ville helst inte ta det, men det kändes som att du inte skulle repa dig denna gång. Jag satte dig i transportburen och du började pipa, men pipet avtog efter en stunds bilresa. Du började låta svagare. När vi sen kom till veterinären fick vi strax efter gå in på ett rum. Veterinären såg direkt att du var jätteuttorkad och menade att hon inte skulle kunna gör någon frisk katt av dig och att du då inte var en lycklig katt.
Hon berättade att sprutan du skulle få kunde göra ont hos en del och jag hoppades att detta inte skulle gälla dig, men tyvärr gjorde den det och du skrek och skrek, sen högg du mig i handen.
Det tog kanske 3-4 sekunder sen var du borta min vän, min lilla älskling. Jag är glad att det gick så fort, att du slapp lida mer men jag hade helst sett dig somna in fridfullt för det här minnet kommer inte försvinna och jag får ont i magen varje gång jag tänker på det.
Jag hoppas du haft ett bra liv med mig Leo. Det känns som om en era har tagit slut, du och jag och Tiger. Ni kom in i mitt liv när jag skulle fylla 20. Ni har varit med mig i vått och torrt under alla år. Med dig fick jag 18 år och 10 veckor.
Du var speciell, nyfiken och intelligent. Du lärde dig öppna skåp och dörrar så man fick sätta upp barnlås på dem alla, du lyckades tom få upp ett fastspikat nät i köksfönstret på Söder.
Du och Tiger rymde från lägenheten i Tyresö, så himla skönt att ni inte kom längre än ni gjorde så vi kunde fånga in er. Sen flyttade vi till Bondegatan. Du gillade att gå ut i trapphuset och lukta och ibland satte jag på dig ett koppel och så var vi ute en stund på bakgården.
Du åt som en häst och följde med mig som en skugga. Sov sällan som Tiger gjorde och till slut besökte vi veterinären som tog tester och sa att du hade struma. De ville att jag skulle börja medicinera dig vilket jag började göra men du blev en helt annan katt. Ibland var du inte med alls så jag slutade ge dig tabletterna och du återgick till ditt normala jag igen.
Whiskas var något du fick som kattunge och det var din favoritmat tills matte blev förnuftig och köpte vettig mat till dig. Men det skulle alltid bli "mutmaten", om så behövdes.
Du la dig alltid nere vid mina fötter när vi skulle sova, det blev din plats.
Katttjejerna, Spöket och Tequila, var du inte så jätteroad av. Men du hittade en bundsförvant hos husse som för det mesta hade något gott till dig. När du och Tiger var 16 år, kom husse hem med Chili, ni åldringar piggnade till och blev som kattungar på nytt.
Så fort jag satte mig vid datorn kom du och ville sitta i mitt knä, det kändes tomt de gånger du inte låg där. Du kom oftast smygande utmed väggen, sa ingenting utan satte dig ned bredvid min fot sen lyfte jag upp dig till mitt knä och där låg du och spann. Varje dag man kom hem kom du och mötte i dörren, det gjorde ni alla och det var alltid lika roligt att komma hem. Jag saknade dig Leo, när jag var bortrest. Du blev ofta jättesur om jag var iväg på semester och någon annan tog hand om er. Du visade det länge efter man kommit hem.
På ålderns höst fick du dåliga värden på njurarna och även på sköldkörteln så vi fick sätta in medicinen Felimazole och anpassa dosen för att få den att funka på dig. Du fick även ett nytt foder. Kulorna ratade du men burkmaten kunde du äta. Sen snodde du gärna lite torrmat från Chili. Du var en liten gourmet och ville äta från våra tallrikar efter middagarna. Ibland satt du bara fint och stilla under köksbordet och väntade på att några rester skulle trilla ned.
Mot slutet började du bajsa och kissa utanför lådan, det var väl ett tecken på att det inte stod rätt till.
Leo, du var en väldigt social katt, när det kom besök var du ofta mitt i sällskapet, tiggandes om uppmärksamhet. Du gillade människor och ville att de skulle gilla dig. När Tiger gick bort tog du hans plats på min huvudkudde."
" Idag är det lördag, en vecka efter din bortgång och jag sitter vid datorn. Var är du? Saknar dig på din självklara plats i mitt knä, det känns tomt. Solen skiner idag och det har den gjort nästan hela veckan. Sommaren är äntligen här, så synd att du inte får uppleva den. Ligga och mysa på balkongen. Nu följer du heller inte med till nya lägenheten. Jag kommer ihåg att jag i våras funderade på om du skulle vara med oss i december. Tänker på dig gubben, saknar dig massor. Älskar dig!"
"Leo, min Leo!
I lördags 090620. blev du så dålig att jag kände att det inte fanns mycket mer för dig att ge. Hoppas du förlåter mig men det gjorde ont i mig att se dig så.
Förrförra fredagen åkte vi till veterinären för att du hade kaskadspytt vid två tillfällen strax innan. Det kändes att något var fel. De tog prover på dig och urinen var skyhög (njurvärdet). Den låg på över 1700 när det normala är 13. Rådet var att åka hem med dig och ge dig din favroitmat. Veterinären hörde sen av sig på tisdagen, hon meddelade att du var uttorkad och hon trodde du hade blodbrist. Du hade även förhöjd nivå av blodplättar som kunde tyda på cancer. Hon tyckte att vi skulle höja dosen på Felimazolen till 3/4 tablett morgon och kväll. Du fick den dosen på tisdagskvällen samt onsdagsmorgonen.
Så blev du sämre, inte intresserad av maten längre, gick då tillbaka till 1/2 tablett på onsdagskvällen men din aptit kom inte tillbaka och du ville inte äta. Jag fick sprutmata dig samt ge dig vätska på samma sätt, något du inte tyckte om och jag förstår dig.
Du slutade sitta i mitt knä framför datorn också, en plats som var din och min.
Jag var sen tvungen att jobba midsommarafton och när jag vaknade på midsommardagen var jag sjuk. Detsamma var du och du ville hela tiden lägga dig i mörker, i transportburen.
Fick i dig en matspruta på morgonen och när det var dags för den andra vid 10-tiden tog du undan den väldigt bestämt och du tittade på mig med dina stora, gula ögon och jag kunde läsa dig. Du sa till mig att du inte ville ha mer mat. Sen låg du bara och reagerade knappt när jag pratade med dig, du som annars pratar så mycket.
Det var ett svårt beslut och jag ville helst inte ta det, men det kändes som att du inte skulle repa dig denna gång. Jag satte dig i transportburen och du började pipa, men pipet avtog efter en stunds bilresa. Du började låta svagare. När vi sen kom till veterinären fick vi strax efter gå in på ett rum. Veterinären såg direkt att du var jätteuttorkad och menade att hon inte skulle kunna gör någon frisk katt av dig och att du då inte var en lycklig katt.
Hon berättade att sprutan du skulle få kunde göra ont hos en del och jag hoppades att detta inte skulle gälla dig, men tyvärr gjorde den det och du skrek och skrek, sen högg du mig i handen.
Det tog kanske 3-4 sekunder sen var du borta min vän, min lilla älskling. Jag är glad att det gick så fort, att du slapp lida mer men jag hade helst sett dig somna in fridfullt för det här minnet kommer inte försvinna och jag får ont i magen varje gång jag tänker på det.
Jag hoppas du haft ett bra liv med mig Leo. Det känns som om en era har tagit slut, du och jag och Tiger. Ni kom in i mitt liv när jag skulle fylla 20. Ni har varit med mig i vått och torrt under alla år. Med dig fick jag 18 år och 10 veckor.
Du var speciell, nyfiken och intelligent. Du lärde dig öppna skåp och dörrar så man fick sätta upp barnlås på dem alla, du lyckades tom få upp ett fastspikat nät i köksfönstret på Söder.
Du och Tiger rymde från lägenheten i Tyresö, så himla skönt att ni inte kom längre än ni gjorde så vi kunde fånga in er. Sen flyttade vi till Bondegatan. Du gillade att gå ut i trapphuset och lukta och ibland satte jag på dig ett koppel och så var vi ute en stund på bakgården.
Du åt som en häst och följde med mig som en skugga. Sov sällan som Tiger gjorde och till slut besökte vi veterinären som tog tester och sa att du hade struma. De ville att jag skulle börja medicinera dig vilket jag började göra men du blev en helt annan katt. Ibland var du inte med alls så jag slutade ge dig tabletterna och du återgick till ditt normala jag igen.
Whiskas var något du fick som kattunge och det var din favoritmat tills matte blev förnuftig och köpte vettig mat till dig. Men det skulle alltid bli "mutmaten", om så behövdes.
Du la dig alltid nere vid mina fötter när vi skulle sova, det blev din plats.
Katttjejerna, Spöket och Tequila, var du inte så jätteroad av. Men du hittade en bundsförvant hos husse som för det mesta hade något gott till dig. När du och Tiger var 16 år, kom husse hem med Chili, ni åldringar piggnade till och blev som kattungar på nytt.
Så fort jag satte mig vid datorn kom du och ville sitta i mitt knä, det kändes tomt de gånger du inte låg där. Du kom oftast smygande utmed väggen, sa ingenting utan satte dig ned bredvid min fot sen lyfte jag upp dig till mitt knä och där låg du och spann. Varje dag man kom hem kom du och mötte i dörren, det gjorde ni alla och det var alltid lika roligt att komma hem. Jag saknade dig Leo, när jag var bortrest. Du blev ofta jättesur om jag var iväg på semester och någon annan tog hand om er. Du visade det länge efter man kommit hem.
På ålderns höst fick du dåliga värden på njurarna och även på sköldkörteln så vi fick sätta in medicinen Felimazole och anpassa dosen för att få den att funka på dig. Du fick även ett nytt foder. Kulorna ratade du men burkmaten kunde du äta. Sen snodde du gärna lite torrmat från Chili. Du var en liten gourmet och ville äta från våra tallrikar efter middagarna. Ibland satt du bara fint och stilla under köksbordet och väntade på att några rester skulle trilla ned.
Mot slutet började du bajsa och kissa utanför lådan, det var väl ett tecken på att det inte stod rätt till.
Leo, du var en väldigt social katt, när det kom besök var du ofta mitt i sällskapet, tiggandes om uppmärksamhet. Du gillade människor och ville att de skulle gilla dig. När Tiger gick bort tog du hans plats på min huvudkudde."
" Idag är det lördag, en vecka efter din bortgång och jag sitter vid datorn. Var är du? Saknar dig på din självklara plats i mitt knä, det känns tomt. Solen skiner idag och det har den gjort nästan hela veckan. Sommaren är äntligen här, så synd att du inte får uppleva den. Ligga och mysa på balkongen. Nu följer du heller inte med till nya lägenheten. Jag kommer ihåg att jag i våras funderade på om du skulle vara med oss i december. Tänker på dig gubben, saknar dig massor. Älskar dig!"
måndag 25 oktober 2010
Skyll på matte......
Nu var det ett tag sen jag skrev här men jag skyller allt på matte, hon har ju förbaskinge inte haft tid att hjälpa mig skriva......:( Så nu får hon snällt ställa upp (när hon kan stå på benen), från sin förkylning......
En nyhet! Katthonan som dumpades i sin katt-toalett (skrev om det för några inlägg sedan), finns på katthemmet och har döpts till Embla, hon har inte kommit upp ännu på deras hemsida för hon måste vaccineras och annat innan dess. Hon bor i ett av deras akuthem. Matte är jätteglad och jag med såklart. Håller tassarna på att hon får ett bra hem.
Vad har hänt här sen sist....hm, ja, Soya har blivit lite mer aktiv, troligen pga att matte och husse försökt få i honom lite mindre kaloririk mat, han gillade verkligen inte maten som dom köpte hos veterinären, vi andra tyckte den var helt ok!? Så då gjorde dom ett nytt försök med en lightversion av det vi andra äter och nu sitter han snällt och väntar på att just den maten ska serveras honom. Jag tror att han har fattat poängen :) Sen har matte sprungit omkring som en galning i lägenheten med en tidigare kattleksak som hade ett långt snöre med en fjäder i botten, fjädern är long gone, så istället har dom satt fast nåt annat snöre på den biten och den kan han inte motstå att jaga. Bra där Soya, snart är du lika smärt och vacker som jag.....
Sen har matte köpt något "pulver" som ska strös över kattsanden för att det inte ska lukta päck!, efter våra besök, vissa är inte så duktiga som jag på att täcka sin lilla hög, hm, det luktar örter och fungerar enligt mig jättebra! Den rekommenderar hon absolut till andra med samma problem.
Jag står ju alltid först och väntar på att få en nystädad låda att sätta mig i och ibland hinner jag inte vänta på att matte ska bli klar, ja vad gör man när nöden tränger på......vägrar sätta mig i dom redan använda toaletterna.
Avslutar det här inlägget med en snygg bild på mig själv tänkte jag, så ni inte glömmer bort mig. Kram på er!
En nyhet! Katthonan som dumpades i sin katt-toalett (skrev om det för några inlägg sedan), finns på katthemmet och har döpts till Embla, hon har inte kommit upp ännu på deras hemsida för hon måste vaccineras och annat innan dess. Hon bor i ett av deras akuthem. Matte är jätteglad och jag med såklart. Håller tassarna på att hon får ett bra hem.
Vad har hänt här sen sist....hm, ja, Soya har blivit lite mer aktiv, troligen pga att matte och husse försökt få i honom lite mindre kaloririk mat, han gillade verkligen inte maten som dom köpte hos veterinären, vi andra tyckte den var helt ok!? Så då gjorde dom ett nytt försök med en lightversion av det vi andra äter och nu sitter han snällt och väntar på att just den maten ska serveras honom. Jag tror att han har fattat poängen :) Sen har matte sprungit omkring som en galning i lägenheten med en tidigare kattleksak som hade ett långt snöre med en fjäder i botten, fjädern är long gone, så istället har dom satt fast nåt annat snöre på den biten och den kan han inte motstå att jaga. Bra där Soya, snart är du lika smärt och vacker som jag.....
Sen har matte köpt något "pulver" som ska strös över kattsanden för att det inte ska lukta päck!, efter våra besök, vissa är inte så duktiga som jag på att täcka sin lilla hög, hm, det luktar örter och fungerar enligt mig jättebra! Den rekommenderar hon absolut till andra med samma problem.
Jag står ju alltid först och väntar på att få en nystädad låda att sätta mig i och ibland hinner jag inte vänta på att matte ska bli klar, ja vad gör man när nöden tränger på......vägrar sätta mig i dom redan använda toaletterna.
Avslutar det här inlägget med en snygg bild på mig själv tänkte jag, så ni inte glömmer bort mig. Kram på er!
tisdag 19 oktober 2010
Matte ledsen....
Matte har följt en annan kattblogg en kortare tag som hon snappade upp på
metrobloggen.se/wikipedia
Det är/var katten Snuffes blogg http://kattensippo.com/2010/10/18/snuffe-har-rest-nu/
som fångade hennes intresse. En ung kattkille som fick problem med att kissa och hans husse som ville göra allt för att hjälpa Snuffe. Hussen hans hade svårt att få veterinärräkningarna betalda och då ställde många kattälskare upp och skickade bidrag. Otroligt vad många människor som hjälpt till rent praktiskt och alla dom som skickade uppmuntrande ord på vägen.....Känns som att det ändå finns hopp om mänskligheten där ute.
Tyvärr så blev inte Snuffe bättre och fick somna in igår. Jätte, jätte, jättetråkigt tycker vi.
Det är/var katten Snuffes blogg http://kattensippo.com/2010/10/18/snuffe-har-rest-nu/
som fångade hennes intresse. En ung kattkille som fick problem med att kissa och hans husse som ville göra allt för att hjälpa Snuffe. Hussen hans hade svårt att få veterinärräkningarna betalda och då ställde många kattälskare upp och skickade bidrag. Otroligt vad många människor som hjälpt till rent praktiskt och alla dom som skickade uppmuntrande ord på vägen.....Känns som att det ändå finns hopp om mänskligheten där ute.
Tyvärr så blev inte Snuffe bättre och fick somna in igår. Jätte, jätte, jättetråkigt tycker vi.
måndag 18 oktober 2010
Basco och den rosa musen....
Vi har ju massor med roliga leksaker här hemma, här kommer några bilder på när jag är full i faan på att äta upp den rosa musen.....
söndag 17 oktober 2010
MiniChili
Nu är det ju inte bara jag och mina syskon Harissa och Sambal som matte har fått följa sedan vi var tiny kittens....även Chili var ju en liten baby när de först träffades. Jag nödgas ju lägga upp lite bilder på honom med för han är ju så söt både som liten och stor....!
Arwen och Soya var ju kring året när de först träffades och det finns inga kattungebilder på dem, jättetråkigt tycker matte!
lördag 16 oktober 2010
GÄÄÄSP......
Ibland kan man ju undra hur matte tänker när hon tar bilder på oss i våra mest trötta stunder i livet........
Småttisar.....
Ganska små....
Vrider in och ut på mig själv
Liten Harissa i liten toa....
SnutteSambal
Bedårande
Här kommer några när vi är lite större.......
Tassen upp för matte......
Matte har varit i farten igen och troligen räddat ett kattliv från att bli överkörd.....Spottade en kisse vid RV73 under natten, tänkte att det där är ju ingen vidare plats att befinna sig på. Kissen var väl inte riktigt nöjd med att bli infångad, men blev förhoppningsvis nöjdare när den kom hem igen till sin familj. Kattens matte blev uppringd och meddelade att kissen visst var saknad. Mirre, som den heter, visade tecken på att den kände igen sig ju närmare hans hem han kom och en mycket glad ägare tog emot honom. Han är och kommer väl förbli en utekatt men hoppas att det var sista gången han befann sig på det där olämpliga stället.
Hon har ett sånt jobb, vet ni, där hon ibland får ta hand om skadade, överkörda djur. När hon väl kan rädda någon individ så gör hon det fullt ut. Häromdagen fick hon ett jobb om vad man trodde var kattungar dumpade bredvid en annan trafikerad väg. När hon kom dit visade det sig att det var en liten, svart katthona som satt instängd i sin toa-låda. Lådan var instoppad i en filt och det fanns ingen chans för katten att ta sig ut. Kissen fick till slut en plats på Stockholms Katthem och har ännu inte kommit upp på deras hemsida, hon sitter väl i karantän, kan jag tro. Väntar med iver att få följa henne och håller tassarna på att hon får ett eget hem där ingen skulle komma på tanken att dumpa henne igen.
En annan katthona hade tagit sig in i en trappuppgång och bosatt sig där, de boende hade gett henne mat, men det gick inte i längden att ha det så. Så matte fick åka dit efter att hennes kollegor inte lyckats fånga in henne. En liten sköldpaddstecknad dam som överlämades till Katthemmet och fick namnet Ebba. Hon har fått ett eget hem och jag gör tassarna upp!
Vid ett annat tillfälle för två somrar sen hittade hon två, små kattungar under ett dagis. Hon lyckades fånga in den ena ganska snabbt. Hon ringde då och rådgjorde med katthemmet som tyckte att hon skulle låta den kissen vara kvar för att med hjälp av fångstburar försöka fånga in hela familjen. Sagt och gjort, mellan arbetspassen och ibland på arbetspasset åkte hon förbi och gav dom mat så de inte skulle försvinna därifrån. Sen fick hon kontakt med en tjej på Akutgruppen som kunde hjälpa henne med fångstburar. Då åkte matte och husse dit med henne och riggade burarna. Det tog inte lång stund alls innan samma kattunge var infångad igen. Den andra ungen var inte lika lätt, men fångades strax in i alla fall. Så var det dags för deras mamma. Matte trodde att det skulle dröja för mamman hade inte visat sig alls och förberedde sig på många timmars väntan, men, plötsligt slog fällan igen och hela familjen hade fångats in på ca en timme. Sen blev det transport till Stockholms Katthem som hade plats för dem. De döptes till Mogwai (den hungriga), Revi (den lite skrajsna) och Yoko (deras mamma). Samtliga har fått egna hem, bra jobbat där matte!
Dessvärre har matte fått ta hand om många andra katter och ibland hundar som fallit offer för trafikdöden eller på annat sätt dukat under. Hon gör vad hon kan för dem, en sista omtanke, av någon som faktiskt bryr sig. Detsamma gäller även för alla de vilda djur som även de fått gå en grym död till mötes. En dag fick hon ett jobb om att två nyfödda hundvalpar anträffats. Matte tog med dem till Bagarmossen där man kunde konstatera att de i alla fall inte var av hundart, men man visste inte vilket djur det var. Istället blev det en resa in till Roslagstulls veterinärklinik som tar emot vilda djur för en första bedömning. Klarar djuren det så får de komma ut till Viltjouren och förhoppningsvis räddas till livet. På Roslagstull kunde man konstatera att de två "hundvalparna" var två nyfödda ekorrungar. Meh, matte, borde du inte sett det själv? I hennes försvar kan jag väl säga att hon tyckte att dom små liven såg ut som nyfödda råttungar! Men vad spelar det för roll, liv som liv, oavsett djurart!
Ungarna var verkligen bara någon dag gamla och hade inte öppnat ögonen än, de hade blodiga småsår på kropparna och man trodde att någon katt kanske fått tag på dem. I så fall var framtidsutsikten inte så bra då vi katter har en himla massa dumma bakterier i munnen. De fick komma ut till Viltjouren och matte ringde och kollade med dem ett par dagar senare. Tyvärr så klarade sig inte ekorrungarna :( Jag säger bara RIP Tjatte o Fnatte.......
Hon har ett sånt jobb, vet ni, där hon ibland får ta hand om skadade, överkörda djur. När hon väl kan rädda någon individ så gör hon det fullt ut. Häromdagen fick hon ett jobb om vad man trodde var kattungar dumpade bredvid en annan trafikerad väg. När hon kom dit visade det sig att det var en liten, svart katthona som satt instängd i sin toa-låda. Lådan var instoppad i en filt och det fanns ingen chans för katten att ta sig ut. Kissen fick till slut en plats på Stockholms Katthem och har ännu inte kommit upp på deras hemsida, hon sitter väl i karantän, kan jag tro. Väntar med iver att få följa henne och håller tassarna på att hon får ett eget hem där ingen skulle komma på tanken att dumpa henne igen.
En annan katthona hade tagit sig in i en trappuppgång och bosatt sig där, de boende hade gett henne mat, men det gick inte i längden att ha det så. Så matte fick åka dit efter att hennes kollegor inte lyckats fånga in henne. En liten sköldpaddstecknad dam som överlämades till Katthemmet och fick namnet Ebba. Hon har fått ett eget hem och jag gör tassarna upp!
Ebba
Vid ett annat tillfälle för två somrar sen hittade hon två, små kattungar under ett dagis. Hon lyckades fånga in den ena ganska snabbt. Hon ringde då och rådgjorde med katthemmet som tyckte att hon skulle låta den kissen vara kvar för att med hjälp av fångstburar försöka fånga in hela familjen. Sagt och gjort, mellan arbetspassen och ibland på arbetspasset åkte hon förbi och gav dom mat så de inte skulle försvinna därifrån. Sen fick hon kontakt med en tjej på Akutgruppen som kunde hjälpa henne med fångstburar. Då åkte matte och husse dit med henne och riggade burarna. Det tog inte lång stund alls innan samma kattunge var infångad igen. Den andra ungen var inte lika lätt, men fångades strax in i alla fall. Så var det dags för deras mamma. Matte trodde att det skulle dröja för mamman hade inte visat sig alls och förberedde sig på många timmars väntan, men, plötsligt slog fällan igen och hela familjen hade fångats in på ca en timme. Sen blev det transport till Stockholms Katthem som hade plats för dem. De döptes till Mogwai (den hungriga), Revi (den lite skrajsna) och Yoko (deras mamma). Samtliga har fått egna hem, bra jobbat där matte!
Mogwai
Revi
Yoko
Dessvärre har matte fått ta hand om många andra katter och ibland hundar som fallit offer för trafikdöden eller på annat sätt dukat under. Hon gör vad hon kan för dem, en sista omtanke, av någon som faktiskt bryr sig. Detsamma gäller även för alla de vilda djur som även de fått gå en grym död till mötes. En dag fick hon ett jobb om att två nyfödda hundvalpar anträffats. Matte tog med dem till Bagarmossen där man kunde konstatera att de i alla fall inte var av hundart, men man visste inte vilket djur det var. Istället blev det en resa in till Roslagstulls veterinärklinik som tar emot vilda djur för en första bedömning. Klarar djuren det så får de komma ut till Viltjouren och förhoppningsvis räddas till livet. På Roslagstull kunde man konstatera att de två "hundvalparna" var två nyfödda ekorrungar. Meh, matte, borde du inte sett det själv? I hennes försvar kan jag väl säga att hon tyckte att dom små liven såg ut som nyfödda råttungar! Men vad spelar det för roll, liv som liv, oavsett djurart!
Ungarna var verkligen bara någon dag gamla och hade inte öppnat ögonen än, de hade blodiga småsår på kropparna och man trodde att någon katt kanske fått tag på dem. I så fall var framtidsutsikten inte så bra då vi katter har en himla massa dumma bakterier i munnen. De fick komma ut till Viltjouren och matte ringde och kollade med dem ett par dagar senare. Tyvärr så klarade sig inte ekorrungarna :( Jag säger bara RIP Tjatte o Fnatte.......
torsdag 14 oktober 2010
Småkryp.....
Häromkvällen fick jag syn på en mörk, långbent sak på fönsterkarmen när jag stod på balkongen utanför sovrumsfönstret......när matte såg att jag alltför ivrigt började "klappra", och dra till mig övriga intressenter i huset bestämde hon sig för att titta efter vad det var för något. Jag och alla andra schasades snabbt in i lägenheten igen då hon såg den största spindeln på länge, bara kroppen mätte ca 3 cm och till det sex låånga ben. Vi fick inte vara med att jaga bort/leka/äta upp den långbenta varelsen tyvärr, för sån är hon vår matte. Alla djur, oavsett vad, ska så klart få den hjälp de behöver och nu behövde spindeln få en respit från oss, annars hade nog hans dagar varit räknade. Så hon jagade bort honom från balkongen, ja, han damp nog ner hos grannen under, tror jag, och jag spanar febrilt varje dag på att han ska återkomma.......
Och inte får vi leka med alla flugor som lyckas ta sig in mellan fönstret för att värma sig lite heller, nä, hon hör ju direkt när vi klapprar och ska ju genast ut på räddningsuppdrag. Ja, det är tur för alla insekter och småkryp att hon finns där för dom, jag tror ju inte att jag har hennes, eller någonsin kommer få hennes empati, det ligger liksom inte i min natur, hmpf.
Husse fick för sig att släppa ut oss lite i trapphuset för att upptäcka världen där ute, skulle han inte ha gjort! Nu är det ett av få intressen som verkar roligt för närvarande och om jag höjer min röst riktigt högt och skrapar på dörren så tror jag att de kommer släppa ut mig dit igen, för vem kan motstå min skönsång. Fast än så länge har det inte gett några resultat:( Matte säger att jag kan springa ut i trapphuset hur mycket jag vill med koppel på för jag har en tendens att utforska världen lite fortare än alla andra som enligt mig är riktiga fegskitar, men.....jag gillar inte det där kopplet, så får väl lägga min nyfikenhet på hyllan ett tag. Jag är ju en katt som behöver mycket stimulans, det är därför vi har en jättestor samling av studsbollar, möss, laserpekare, andra bollar och leksaker som matte och husse försöker aktivera oss med. Vi har väldigt mycket spring i kroppen och för att dom ska få någon som helst nattro så är det lättast att göra oss trötta innan sänggåendet.
Nä, snart dags att nana, så sov gott på er därute.
Och inte får vi leka med alla flugor som lyckas ta sig in mellan fönstret för att värma sig lite heller, nä, hon hör ju direkt när vi klapprar och ska ju genast ut på räddningsuppdrag. Ja, det är tur för alla insekter och småkryp att hon finns där för dom, jag tror ju inte att jag har hennes, eller någonsin kommer få hennes empati, det ligger liksom inte i min natur, hmpf.
Husse fick för sig att släppa ut oss lite i trapphuset för att upptäcka världen där ute, skulle han inte ha gjort! Nu är det ett av få intressen som verkar roligt för närvarande och om jag höjer min röst riktigt högt och skrapar på dörren så tror jag att de kommer släppa ut mig dit igen, för vem kan motstå min skönsång. Fast än så länge har det inte gett några resultat:( Matte säger att jag kan springa ut i trapphuset hur mycket jag vill med koppel på för jag har en tendens att utforska världen lite fortare än alla andra som enligt mig är riktiga fegskitar, men.....jag gillar inte det där kopplet, så får väl lägga min nyfikenhet på hyllan ett tag. Jag är ju en katt som behöver mycket stimulans, det är därför vi har en jättestor samling av studsbollar, möss, laserpekare, andra bollar och leksaker som matte och husse försöker aktivera oss med. Vi har väldigt mycket spring i kroppen och för att dom ska få någon som helst nattro så är det lättast att göra oss trötta innan sänggåendet.
Nä, snart dags att nana, så sov gott på er därute.
måndag 11 oktober 2010
Soya då.....
Jag måste ju presentera Soya, det senaste tillskottet i vår familj. Den yngsta men den största av oss, en svart kille med vitt bröst. Han kom till oss i våras och jag var den första att välkomna honom, faktiskt den enda, för resten av fyrbentingarna blev riktigt skeptiska när han bara skulle hoppa på oss hela tiden. Ja, han var ju inte kastrerad så det kanske kan förklara hans intresse, han var heller inte vaccinerad, för stället som hade honom innan brydde sig inte om honom. Han bokstavligt hoppade upp i mattes famn och bad om att få komma därifrån. Ingen hade bytt hans låda på flera veckor och därför låg det avföring i hela den lilla lägenheten. Inga leksaker hade han heller och ingen brydde sig ens om att säga hejdå till honom när han togs därifrån. Tyvärr så insjuknade Soya i kattsnuva strax efter att han kom till oss och han blev jättesjuk. Han hade andningssvårigheter och mycket hög feber. Matte kände att hon behövde sova med honom flera nätter för att hålla koll på hans andning. Han nös, hostade och snorade. Han tappade matlusten och drack inte heller. Vi andra undrade ju vad som pågick bakom den stängda dörren. Han blev till slut inlagd hos veterinären ett par dygn för att kunna vätskas upp. Ja, det var några jobbiga veckor. Vi andra fick ju också en släng av snuvan men vi var ju vaccinerade så det blev inte lika illa för oss. I och för sig smittades jag ganska bra då jag hade varit i närkontakt med honom den första tiden och jag fick också läggas in något dygn. Soya kastrerades och vaccinerades och har skött sina toalettbestyr utan problem här, dock ställer han sig med kroppen halvvägs utanför när han ska kissa!? Det är väl sviter från sitt tidigare hem, antar jag.
Soya är jättesnäll och kompis med oss alla. Han försöker hänga på oss när vi leker men verkar inte fått med sig hur man gör. Men ibland rullar han iväg någon studsboll och springer efter den. En dag kanske det släpper, vi hoppas det i alla fall för det vore roligt om han kunde rusa runt med oss, framför allt när han har lagt på sig några extra bekvämlighetskilon. Det är bra att matte och husse försöker lära honom hur man gör.
Han pratar ganska mycket också och så har han fått dille på att ta sig in i klädförrådet, inte vet jag varför, det finns ju inget av intresse där. Sen gillar han att ligga på mattes kläder som ligger på badrumsgolvet och att sätta sig på morgontidningen när matte sitter och läser den. Då ska han bumpsa panna mot panna och mysa. Han och Chili brukar skojbråka också, dom är ju lika stora, fast om Soya visste att han både är större och tyngre än Chili så skulle han klå honom med hästlängder. Men det blir inga sådana bråk här för vi är en harmonisk kattfamilj.
Soya är jättesnäll och kompis med oss alla. Han försöker hänga på oss när vi leker men verkar inte fått med sig hur man gör. Men ibland rullar han iväg någon studsboll och springer efter den. En dag kanske det släpper, vi hoppas det i alla fall för det vore roligt om han kunde rusa runt med oss, framför allt när han har lagt på sig några extra bekvämlighetskilon. Det är bra att matte och husse försöker lära honom hur man gör.
Han pratar ganska mycket också och så har han fått dille på att ta sig in i klädförrådet, inte vet jag varför, det finns ju inget av intresse där. Sen gillar han att ligga på mattes kläder som ligger på badrumsgolvet och att sätta sig på morgontidningen när matte sitter och läser den. Då ska han bumpsa panna mot panna och mysa. Han och Chili brukar skojbråka också, dom är ju lika stora, fast om Soya visste att han både är större och tyngre än Chili så skulle han klå honom med hästlängder. Men det blir inga sådana bråk här för vi är en harmonisk kattfamilj.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)