Sitter här med en kärlekstörstande Arwen i knät. Hon pockar på min uppmärksamhet och pratar lite grann, lutar huvudet bakåt och stryker sig mot mig. En liten skyggis som verkligen blommat ut gentemot mig i alla fall, fast hon ibland blir rädd och skygg igen för konstiga ljud eller rörelser. Hon märker nog att jag inte är så glad och kanske vill trösta mig.
Jag är orolig, jätteorolig för Basco. Den gångna helgen har han ätit, ibland bra ibland mindre bra. Torsken funkade ett tag, sen ratade han den. Då gick tonfisken i honom och igår ville han plötsligt äta torrfoder som serverades. Vi har fått truga i honom för att se vad som för stunden funkat. Sen har han blommat ut för en stund och orkat leka lite, försöker pocka på hans uppmärksamhet för att se att han är med. Han har ibland legat ute i vardagsrummet på soffan eller på kattställningen med oss andra men för det mesta gått och lagt sig i sin kattbädd. Ögonhinnorna är framme ibland och det tyder ju på att någon är fel. Febern verkar i alla fall gett med sig. Igår hade han temp på 38,7.
I morse kom han utspringandes tillsammans med dom andra när det vankades mat och hjärtat studsade till en stund av glädje då han inte direkt gjort så tidigare. Han drack för egen maskin, också det fick oron i magen att lägga sig lite. Bara för att landa pladask när han sedan några timmar senare inte vill äta bra, det är rena berg och dalbanan i känslor här just nu. Så, jag ringde veterinären på morgonen, såklart var hans vettis inte där och en annan skulle ringa upp. Det gör hon när jag står inne på Coop och försöker räkna ut vad han kan tänka sig att äta idag. Hon säger att om han ätit bra borde han fått tillbaka krafterna och återgått till nästan normal. Att behöva locka med olika matalternativ är inte heller någon bra prognos. Vettisen har ju bara öppet dagtid och alternativet hon gav var att komma in efter lunch för att kolla honom igen, men att de inte kan behålla honom och i så fall remittera honom till ett djursjukhus för en ordentlig utredning på ett par dygn. På fråga om hon trodde det var något virus han hade sa hon att det är svårt att isolera virus och se vad som står på men att de kan ta tester på FeLV(leukemi).
Höll på att börja gråta inne i butiken för direkt började jag se att han skulle gå samma öde till mötes som Tequila.
Har rådgjort med husse och på grund av all stress Basco fått utstå de senaste dagarna ville vi inte att han först skulle till "dagvettisen" för att sedan åka och bli inlagd på djursjukhus, bättre då att vänta, se hur det utvecklar sig och ta ett beslut i morgon. Har han inte bättrat på sig tills dess så får det bli så. Jag vill ha tillbaka min sprudlande lilla kille som förgyller våra dagar tillsammans med dom andra katterna.
Matte
10 kommentarer:
Usch, förstår precis hur du känner. Just den där berg och dalbanan sliter något fruktansvärt på psyke och kropp. Men jag håller tummarna och Sippo och Tindra håller sina tassar. Vi hoppas alla på att det inte är något allvarligt.
Vi finns här om det skulle vara något.
Husse och katter.
Tack!
Behövde skriva av mig lite, brukar ju hjälpa. Just nu ligger han i sin bädd, tittar upp på mig och jag tolkar det som inte du igen, nu igen... låt mig vara....få sova....
Ja, håll tassarna hårt och be om att det inte är leukemi, pallar inte det en gång till. Han måste få bli gammal och leva ett bra liv tillsammans med oss.
Matte
Vårt hjärta blöder för Basco och hans familj:
Snälla SkaparKatten håll din helande tass över honom och låt honom bli frisk.
Är vår enkla bön...
=^.^=
Nosgos. spinnhealing och kurrterapi från oss.
Jag hoppas att Basco piggnar till snart. Det finns extra näringsrik mat hos veterinären, den ser mest ut som en pasta och den går lätt att blanda ut i vatten och även om den kanske inte är lika god som de säger att den är, så behövs det inte så mycket för att de skall få lite extra energi och bli lite piggare.
Det kan ju vara en infektion eller något sådant, men det kan ju också vara en ren stressreaktion.Eller en kombination. (Jag hade problem med Maurice och mat när han hade varit sjuk som liten. Han slutade äta och fick handmatas i månader.) Om dagvetten ändå inte kan ta in honom för "riktig" kontroll, kanske det vore bättre att, om han inte piggnar till på en dag eller två, ta honom direkt till djursjukhuset, så slipper han ett stressmoment.
Hoppas att Basco piggnar till av sig själv nu och får tillbaka allt spring i benen.
lillie (Maurices & Kajsas slav)
*snörvel*
KOM IGEN NU BASCO!
Kääääämpa!
Vi vet också väl hur det känns att åka berg- och dalbana med dagsformen. Ovissheten som gnager, ibland verkar det vara mycket bättre och en stund senare är det lika konstigt och fel igen.
Och den eviga frågan - ska vi åka in eller inte?
I Frasses fall var "eftersymtomen" orsakade av stress, men det kan ju som lillie säger vara en kombination av försvagning på grund av infektionen och så stress på det.
Hoppas ni snart kommer ur detta och att Basco blir sig själv igen. Förstår att det är enormt påfrestande.
Många kramar och tassklappar
Klosterkatterna med mattar knäpper både tassar och händer för Basco och sänder tröstande spinn till er allihop. Det är bra att du skriver av dig, så att vi vet vad som händer och kan stödja dig åtminstone så här. Våra tankar och hjärtan är med er!
Kram från sr. Carina, klosterkatternas matte.
Vi instämmer i alla böner, hoppas verkligen att det blir bättre. Vi tänker på er. Nosbuff
Åh, vad vi och matte känner för dig och dina människor! Att kastas hit och dit mellan hopp och förtvivlan måste vara oerhört nedbrytande. :( Vi håller våra tassar (nåja, tummar också) och tänker på er! Kurr och burr.
healingtassar på!!!
Skicka en kommentar