Ordningen är återställd.....

Nu har dom kommit hem, jippikayey! Inga sura miner här inte, var ju tvungen att visa upp mig och alla konster jag kan, så glad blev jag av att ha matte och husse hemma igen. Nu ska jag berätta var dom har varit i hela två långa veckor. Jo, först i Malaysia och sen i Thailand. Sen blev det ett ofrivilligt stop i England också men det får matte berätta mer om sen för jag tänker nämligen låta henne gästspela här och skriva en liten reseskildring av deras resa.

"Matte tar över tangentbordet"
Tack Basco för att jag får låna lite utrymme av dig på din blogg, det blir nog läsvärt för min reseskildring kommer handla om katter och hundar, örnar, ödlor, krabbor, jellyfish och gräshoppor.....å så lite andra saker förståss.

Langkawi
Började med att lämna er älsklingar här hemma tidigt på morgonen för två veckor sen i tryggt förvar med lillebror S. Satte av mot Arlanda och tog ett tidigt flyg ner till Amsterdam för att sedan ta nästa anslutningsflyg till Kuala Lumpur, Malaysia. Kort därefter satt vi åter igen på ett annat inrikesflyg ner till Langkawi. Här skulle vi bo i tre nätter. Vi kom fram vid lunchtid dagen efter till Meritus Pelangi resort och fick vi ett ok rum med dubbelsäng, stor balkong och ett bra badrum. Direkt såg vi flera katter runt husen, många med små kattungar. Smala och hungriga såg dom ut att vara. Katterna bodde på resorten och verkade ändå få viss hunger mättad av personalen eller tillströmmande turister. På resorten fanns också en massa fåglar, har stött på den arten förut och fått uppfattingen om att de är intelligenta fjäderkotletter som jobbar i par.

En av dem uppsökte oss på balkongen på jakt efter mat, den hade tyvärr ett brutet ben men verkade ändå klara sig rätt bra. Den blev tyvärr bortjagad av andra bevingade av samma art, men den kom tillbaka till oss nästa dag och var så nära att äta ur min hand. Det negativa för den här individen är att arten tillbringar mycket tid på marken, gåendes och hoppandes. Jag hoppas att den klarar sig ändå. Första natten fick jag ett myggbett över vänster öga som gjorde att hela ögonlocket svullnade igen och gick inte ned förrän ca en vecka senare. Jag såg inga hundar på denna plats, anledningen till det är nog att de anses som orena.

Koh Lipe
Efter ett par slappardagar kring poolen och en begynnande solbränna tog vi en speedboat till Koh Lipe, Thailand och till Bundhaya resort.

Kritvit sand som var så sval och skön att gå i. Mycket klart vatten och en massa akvariefiskar som simmade omkring på det grunda. Rummet vi fick låg längst bort och det var bland de hårdaste sängar jag någonsin legat i, knappt någon madrass att prata om. Men, men, det är ju inte där man ska tillbringa sin semester ändå. Första dagen solade vi nedanför resorten. Tyvärr så upptas stora delar av stranden av alla longtails så det smattrades i ett.

Här fanns det djur må jag säga. Många hundar som lade sig under solstolarna i jakt på svala, skuggiga platser. Jag förstår dom för det fläktade bra av vinden och sanden blev ju aldrig varm, så det var nog en bra plats att vila lite på. På denna resort hade ägarinnan egna hundar, alla med halsband på sig. De såg välnärda ut, liksom de till synes ägarlösa hundarna.

På samma ställe fanns också flertalet katter som låg och gottade sig runt om resorten. Vid middagen såg man inga djur som tiggde så jag antar att de flesta blev utfodrade på något sätt. Men alla hundar och katter levde i harmoni med varandra och det är nog första gången jag ser det i Thailand liksom att de verkade omhändertagna. Här fanns det också örnar, som mest såg jag 5 stycken svävande i skyn, vackra varelser, så mäktiga.

4 små prickar, men där är dom

 En trumpetfisk försökte jaga bort husse från sitt revir genom att flertalet gånger bita på honom.

Koh Lipe är en liten ö med en lång gågata där butikerna, thaimassagerna och restaurangerna avlöser varandra. Här fanns även något de kallade för Fish-spa vilket innebar att man fick stoppa ned sina fötter i en större glasmoner som var fylld med sugfiskar, sådana där som äter kvalster på rovfiskar. Jag provade detta och må jag säga mina fötter blev bombarderade av de små varelserna. Är man kittlig ska man kanske inte göra detta för det var nästan outhärdligt, efteråt blev jag rödflammig och det kändes som om jag bränt fötterna i solen.

Dagen efter gick vi till Sunrise beach som inte var så belamrad med longtails. Det var tystare, javisst, men sanden var inget vidare och ganska grumligt vatten. Ett par barn bredvid oss hade lyckats skrämma upp en större variant av sandkrabban. Se nedan.

En liten misse sökte sig till vår farstu på kvällen, verkade inte vilja ha mat utan mer av det keliga slaget, en mycket vacker liten madam.

Koh Bulong
Efter ett par nätter på Koh Lipe gick resan vidare till Koh Bulong, en liten bilfri ö ca en timmes speedboat bort.

Här bodde vi i en egen bungalow, stort och rymligt men med en hel del öppningar i väggarna som man försökt "reparera" med tejp. Överallt hörde man fåglar och geckoödlor. I mina shorts som hängde ute för att torka på natten hade en bålgeting börjat bygga sitt bo. Denna ö är rena lugnet för stressade kroppar. Elektriciteten var bara på en timme vid lunch, sedan mellan kl 18-06 och endast en fläkt fanns att tillgå i rummet. Ebb och flod var något man upplevde på denna ö. Vid vår resort var det ganska mycket sten långt upp på stranden så vid flod behövde man inte någon snorkelutrustning för att se massa fisk, de simmade runt fötterna. Lite längre bort på stranden blev det ett sånt där vykortspanorama.

Vit, lång sandstrand som aldrig tar slut, inramat med palmer och inga människor, eller knappt. Det var väldigt mycket strand per person om man säger så. En av de få oexploaterade öarna än så länge, ungefär som på Railey beach för 15 år sen. En och annan longtail som hämtade och lämnade gäster vid bestämda tider dagligen. En mycket rofylld ö rent ut sagt med mycket djurliv. Hade inte varit länge på ön förrän vi hörde ett prassel i de torkade löven. Nyfiken som man är måste man ju se vad det är. Smått överaskad blev vi av att se en större ödla som spatserade omkring. Fort upp med kameran. Dagen efter gick jag en liten tur på resorten och höll på att trampa på en ännu större ödla. Några meter därifrån fanns ett större område där man brännt sopor och här hörde jag ännu mer prassel och hittade två större exemplar bara ett par meter ifrån varandra. Det kändes om om jag befann mig i Jurassic Park och bara väntade på att T-rex skulle komma ut från den täta djungeln. Dagen efter var jag tvungen att visa husse platsen, inga ödlor syns till när vi plötsligt hör ett brak. Våra blickar vänds bort mot en byggnad och döm om min förvåning om inte en jätteödla dyker upp, som sagt Jurassic Park. Den var stor som en varan rent ut sagt och vi kunde inte slita blickarna från den.
Fullständigt ointresserad av oss men vi desto mer av den.

Insåg att Bulong är en ödleö. Det fanns massor med olika ödlor överallt. Stora och små hål i marken som de försvann ned i när man blev för närgången.

Tog en tur genom en stig i djungeln som skulle leda oss upp till "byn". Hann se något som såg ut som ett slags större pungdjur i ett träd, kunde tyvärr inte komma närmare pga den täta vegitationen. Många och stora, vackra fjärlilar svävade förbi men ville aldrig landa på något så man kunde få en bättre koll på dom.
I byn fanns några fler bungalows, bostäder och en och annan butik. Lite längre bort fanns ett gummiplantage.Tyvärr såg jag också en apa som var bunden vid ett träd. Helst av allt ville jag bara gå dit och släppa den fri.

På eftermiddagen när jag satt på verandan kommer en liten kattmadam förbi, hon ser mig och springer fram. Men vänta nu tänker jag när jag ser hennes tassar, är hon skadad? Tar upp henne och inser att hon inte är skadad men har 6 tår på varje tass, fösta gången i mitt liv som jag ser detta, har bara hört talas om det tidigare. Så kelen liten katt, hade gärna tagit med henne hem om det hade gått.

Ytterligare en kattfröken fanns på resorten, en högdräktig dam som var så stor och rund om magen så man trodde hon skulle föda när som helst. Inga ungar kom under tiden vi var där i alla fall.

En annan varelse som det fanns en hel del av var Jellyfish, stora och små, rosa och genomskinliga, många uppspolade på stranden när man promenerade förbi och en hel del ute i vattnet. Såg aldrig någon i närheten av mig när jag badade men kunde i alla fall känna stötar när osynliga trådar mötte hud. Flera svenskar hade blivit ordentligt brända av maneter och enligt folket var det jellyfishseason. Jag var mest orolig för en manet som heter Irukandji skulle dyka upp där, dödlig, genomskinlig och liten som plånet på en tändsticka.

En kväll hörde vi hur det krafsade i väggen. Tänkte att nu är det en kackerlacka som försöker ta sig in bakom tejpen. Utforskade och upptäckte en liten geckoödla som hade fastnat i tejpen. Operation fritagning påbörjades. Den sprattlade och ville bort och vi ville att den helskinnad skulle få friheten, att dra bort tejpen på en liten geckotass som inte ska skadas är inte så lätt kan jag säga. Vi lyckades frigöra den och dagens goda gärning var gjord.

På den här ön fanns en flygande insekt som var 2-3 ggr så stor som en geting, såg ut som ett mellanting av humla och geting, kände bara instinktivt att den vill man inte komma i närkontakt med.

Överallt vi varit har vi blivit väl mottagna, trevlig personal på resorterna, god mat och kanonväder som alltid när man semestrar här. Synd bara att det ligger så fruktansvärt långt borta bara.

Efter fyra nätter på Bulong var det dags att påbörja resan hem. Mellanlandning på Koh Lipe en natt och sedan färja tillbaka till Langkawi där flyget skulle ta oss till Kuala Lumpur. Utanför flygplatsen fick jag plötsligt något i håret, trodde det var en geckoödla men visade sig vara en gräshoppa, ca 10 cm lång som satt på mitt hår, den var ganska tung. Till slut hoppade den iväg för att sedan flyga bort.

Flygresan tog en timme. Den långa flygresan från KL till Frankfurt tog många timmar. Det flyget blev lite försenat vilket gjorde att vi missade anslutningsflyget från Frankfurt till Sverige. Efter att ha suttit på planet i 12 timmar, knappt sovit och sedan få beskedet att man inte kommer hem när man ska gör en inte glad. Fick irra omkring på terminalerna innan vi till slut kom till Malaysian Airlines som fick boka om oss, dock såg det mörkt ut från början, alla flyg till Sverige var fullbokade (sportlov), vi var ett 30-tal svenskar som inte kom med. Några fick flyga via Oslo, andra via Hamburg och vi själva och några till fick mellanlanda på Heathrow innan vi till slut landade på Arlanda 12 timmar senare än tänkt. Jag är i alla fall glad att jag kom hem på utsatt dygn. Men rätt trött på flygplatser och flyg kan jag säga.

Desto gladare blev jag när jag satte foten innanför dörren här hemma och såg alla er. Har längtat så vansinnigt mycket efter er och fast jag vet att ni blivit väl omhändertagna kan jag ju inte sluta oroa mig så jag har ju ringt hem till S med jämna mellanrum för att kolla att allt var ok med er. Tack för ordet Basco, hoppas du får några som orkar läsa hela den här storyn.
Matte