summasumarum, det här tar på krafterna, både fysiska och psykiska. Jag är ett nervvrak och har gråtit floder. Att jag skriver det här är en form av terapi för mig.
I morse såg han ut att må bättre, tog lite egna initiativ, lite piggare och tempen låg, 39,2. Var ganska sval kring öron, tassar och kropp. Sen har han legat hela dagen och vilat, förutom då han fått mat och vatten. Har haft koll på honom hela tiden. Allmäntillståndet svajar, ibland är han för några ögonblick med i matchen med klar blick och visat intresse.
Har i flera dagar suttit och läst om FIP och känner att delar av det stämmer in, andra inte.
Det negativa är:
Han har febertoppar.
Han ligger och sover i princip hela tiden.
Pälsen skiktar sig.
Dricker inte själv.
Det positiva är:
Han äter bra och själv (inga matsprutor)
Han tvättar sig.
Blinkhinnan har inte varit framme lika mycket som igår.
Han visar intresse när dom andra busar omkring och är inte helt off.
Ibland vill han bli kliad på magen och spinner. Likaså när man klappar honom.
Han ligger framme med oss andra ganska mycket, dvs går inte och gömmer sig.
Tog tempen på honom för en stund sen, då han legat i sin kattbädd, där blir han ganska varm och hans öron var varma. Hög temperatur, under 40 grader förvisso men nära. Efter en stund när han legat på soffan var öronen svala igen och ögonen vakna.
Vi vet ju inte vad det var som fick honom att krokna där för en och en halv vecka sen. Var det Metacam som fick honom att få dålig aptit och bli låg eller var det viruset som orsakade detta.
Vi har vägt några olika alternativ
Ett: Antingen är det FIP och febern kommer gå upp och ned så ser ju sjukdomsbilden ut. Då kommer inte ett par dagars dropp på något djursjukhus göra honom bättre, endast en brandsläckare då de inte vet vad som är fel på honom och kan inte sätta in något annat. Vi kommer stå på ruta ett igen när han kommer hem därifrån. Det är också ytterligare ett stressmoment. Han behöver lugn och ro. Bagis har gjort alla provtagningar som går att göra och vi kan nu bara invänta resultatet från Glasgow. Men fortsätter det så här så kommer han nog inte vara vid liv när vi får det beskedet.
Två: Det är inte FIP utan någon annan form av virus som hans kropp försöker bekämpa.
Ringde Bagis och rådgjorde. Tog upp att vi hade Metacam hemma. Hon frågade om han hade spytt eller fått diareé när han åt den sist och det gjorde han inte. Tyckte att det kunde vi prova med för att se om det hjälpte mot febern, om inte bara att åka in. Nu har jag gett honom Metacam som en febernedsättare och fortsätter hålla koll på honom.
Till saken hör att när han efter operationen var han ju väldigt trulig med maten, han åt det han tyckte bäst om för stunden och till slut ratade han i princip allt. Då tog jag beslutet att ge honom ad på spruta. Det var enda gången jag gjorde det innan han fick åka in till dagvettisen för dropp. Det är en pärs att tvinga i någon mat som inte vill äta. Helgen innan han blev inlagd på Bagis låg hans temp kring 38,7, vilket är helt normal katttemp. Det var hans allmäntillstånd som inte var nå vidare. När han kom till Bagis hade tempen stigit till feber. Feberfri blev han inte förrän två dygn senare och fick åka hem.
Så vi provar Metacam, rätt eller fel, jag vet inte. Jag hoppas jag tagit rätt beslut. Han har ju inte gett upp än, det märks ju ibland.
Alldeles nyss visade han på lite livsvilja och satte igång och putsade sig, tuggade på någon bakklo, visade intresse för ett litet rep att tugga på. Ligger och tittar med vakna ögon. I vanliga fall den här tiden på dagen är dom ju heller inte speciellt aktiva av sig. Det är på eftermiddagarna/kvällarna alla vaknar till. Så jag vet inte vad jag ska dra för slutsats.
Tiden får visa.
Jag har länge funderat på att köpa mig en videokamera bara i syfte av att filma dom, visa på deras personligheter, roligheter dom har för sig, men det har aldrig blivit av. Trodde jag skulle ha lite mer tid på mig. Jag vill ha kvar någonting av dom när dom går till skaparkatten, inte bara stillbilder, för att inte glömma. Det är i såna här tillfällen man aktualiserar dom tankarna och ångrar sig att man inte gjort det tidigare. Att inte få ha Basco på film som en frisk och glad liten katt känns bara sorgligt.
Kan inte tacka er nog för alla värmande ord och råd.
På återhörande.
M
11 kommentarer:
Era stackare. Vi vet hur fruktansvärt jobbigt det här är, då flera av oss gått igenom liknande saker. Fast ingen vet ju precis hur du mår förutom du själv.
Jag funderar som många andra på om det inte kan vara så att feber och sånt blir värre om han blir stressad. Att åka till vettisen är ju ingen höjdare och att bli tvångsmatad kanske också påverkar. Fast jag är ingen expert, men det var bara ett par tankar.
Förstår hur du menar med att ha en videokamera. Man vill så gärna ha något att minnas sina familjemedlemmar vid.
Men måla inte fan eller någon annan på väggen än, låt Basco få lugna sig lite.
Hälsningar från husse med katter.
Tröstekramar i massor! Jag vet hur jobbigt det där är - å ena sidan... å andra sidan... och så slits man i stycken samtidigt som hjärtat är åt till att brista! Tyvärr har jag inga råd att ge - vad du än gör så gör du rätt i det här läget. För lika gärna som dropp och veterinärer kan hela, så kan lugn och ro och mattes lugnande hand hela.
Om ni tror att positiva tankar och "vibbar" gör någon nytta, så vet att ni alla har hur mycket av den varan som helst!!
bamsekramar och nosgos, tröstepuss och buff
lillie, Maurice & Kajsa
Funderade samma här, som Sippo och hans husse, om det kan vara febern och allt åkande till vettisen som gör honom stressad, och all temptagande, att det kan vara det som gör det värre för Besco?
Har funderat på det ett tag.
Är inte heller ngn expert på detta.
Låt Basco ta det lugnt ett tag.
Tänker på er alla.
Hållar tassar och tummar, allt vad *tygen* håller.
Många många tassekramar till er.
Matte med 4 pälsbollar
Jag håller med Sippo. Måla inte f-n på väggen. Det kan vara nåt som behöver tid på sig att läka ut. Förstår att det är jättekämpigt för er, men ibland ger livet en prövningar som man inte väntat sig. Jag tror fortfarande att lugn och ro är den bästa medicinen för Basco fortfarande, plus att han äter och, framför allt, dricker.
Basco, ska det stå, inget annat
ber om ursäkt.
/Matte och 4 pälsbollar
Stackare...Lider såå med er & sorgen i mitt ♥ blir stor,eftersom jag upplevt liknande :)
Ger styrke kramar & försiktiga nospûssar!!!
Vi hoppas så på ett virus som har sitt förlopp. Spinnhealing i massor till Basco och matte.
hej.
för det första-Metacam är INFLAMMATIONSDÄMPANDE inte febernedsättande,vad har din vette fått det ifrån? verkar ju som att det är metacamen har reagerar på,varför inte ta bort den och se?? varför ar han metacam? här har du en tråd om en katt som blev SÄMRE utav metacam:
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=974740
kram och hopas basco blir bättre,och ni har ALLTID rätt till en second opinion hos en annan vetrinär på en annan vetrinärstation,det vet du va?
kraaam!! murre och pips matte annette
Det började med att Basco hade en dålig andedräkt, en tand i under käken såg ut att vara av och fick opereras bort. Det konstaterades att han har tandköttsinflammation i munnen. Vid röntgen där visade det sig att han hade en inkapslad rotrest i överkäken som måste bort.
Den opererades bort den 17/3. Han fick smärtlindring där och Metacam skulle vi ge honom för fortsatt behandling med anledning av gingiviten i 14 dagar (tandköttsinflammationen).
Basco avbröt Metacam behandlingen 6 dagar (16/3) efter operationen, vi trodde hans symtom (minskad aptit och apati) var bieffekter av medicinen. Han har inte gått på den sen dess.
Han var fortsatt apatisk och inte intresserad av mat. I samråd med veterinären som opererade honom fick han komma in på dropp över dagen (17/3). Det hjälpte och han piggnade på sig lite. Bara för att återigen bli sämre över nästkommande helg 19-20/3. Ringde veterinären på måndagen som ville skicka in honom på remiss till djursjukhuset för de hade ju bara dagmottagning. Dagen efter 22/3 var han så pass låg att vi åkte in med honom till djursjukhuset. Allmäntillståndet var inget bra och han fick feber.
Där låg han inne två dygn med dropp. De tog allehanda prover för att utesluta olika virus. Sen började de misstänka FIP. Men kunde inte sätta en diagnos.
Han blev feberfri och fick åka hem 24/3. Pigg när han kom hem. Men igår (läs fredag) fick han febertoppar, som högst 40 grader. Sov hela tiden, åt bra men allmäntillståndet inte bra.
Pratade med hans veterinär på djursjukhuset igår och de ville ha in honom pga febern. Hon förstod inte alls varför han ens hade feber. Sa då att Metacam kan ta ner febern men den var inte att rekommendera då han troligen reagerat på den efter operationen. Till slut kom vi överens om att avvakta ett tag för att se om tempen gick ned, vilket den gjorde, men inte helt feberfri. Hon menade att han måste in idag om han hade feber eller om allmäntillståndet blev värre.
I morse var febern lägre och han verkade lite piggare men sedan vid lunch var tempen uppe strax under 40 grader igen. Ringde dem igen för att få råd. Fick återigen samma besked (nu av jourpersonalen) att Metacam kunde ta ner febern, att vi kunde prova och hjälpte inte det så var det bara att åka in med honom.
Så han fick en dos Metacam. 2,5 h senare började han verkligen piggna till. Just nu känner jag inte alls igen honom från den sjuka katt han var tidigare i morse. Han är pigg, vaken, feberfri, äter som en häst och vill leka. Total omvändning på ett par timmar. Jag förstår ingenting.
Mvh Johanna, Bascos matte
Håller tassarna för att Basco snart ska vara sig själv igen!
Metacam är ändå ett BÅDE smärtstillande och inflammationsdämpande medikament som används ganska vanligt förekommande. Så det brukar göra bra nytta för sådant här i vanliga fall.
Har veterinären fortsatt ha efterkontroller på det i Bascos mun (operationsstället) nu i efterhand, så att det inte är något där som spökar? Tänder kan ju lätt bli lite stökiga - och dem vill man ju ha ordning på.
Vi fortsätter att healingspinna för dig, Basco! NosPuss Wikki
Mina tankar går i samma riktning som Sippos och Kattsons, - fast jag är naturligtvis heller ingen expert. Men Basco har varit igenom mycket den senaste tiden och behöver nog massor med lugn och ro och kärlek för att bli sig själv igen.
Frasse blev konstig när han i helgen åkte till mormor för första gången sedan han blev akut sjuk där för ett par månader sedan. Nu fick han samma "symtom" som under sjukdomsperioden. Men efter ett tag, när han insåg att han inte skulle till sjukhuset, gick det över. Om veterinärerna ändå inte gör något konkret så har Basco det nog bäst hemma. Så länge symtomen inte är alarmerande förstås.
Många tröstande kramar och tassklappar
Skicka en kommentar