Bloggen 1 år....

tänk, har lyckats hålla den här bloggen vid liv i ett helt år, visste inte riktigt vad det var jag gav mig in på för ett år sen, hade aldrig bloggat tidigare. Meningen från början var att lägga upp bilder på oss och storys för framtida läsning och så klart för nära och kära som var intresserade. Minnet är ju som det är och dom små sakerna glöms ofta bort därför tyckte jag att det var en bra idé med en "minnesbank" i bloggform.

Hade ju läst en hel del kattbloggar innan jag startade och följde många varje dag, tror faktiskt att det var i samband med att jag följde Snuffes historia och såg så mycket stöd, kärlek och omtanke av alla som redan var med i den här sfären som jag bestämde mig. Sen blev jag vän med Wikki som skrev ett fint inlägg om mig och min blogg, då hade jag bloggat i ca 3 månader och hade inte så många läsare.

När jag blev sjuk så startade Sippos husse en facebookgrupp för mig, där man kunde få lufta sina tankar lite lättare än i en blogg. Och där matte kunde ge snabb information, för det var en massa turer hela tiden och många som oroade sig för mig.
Gunilla och Frasse med bidrog också  med deras härliga inlägg.

Fick så himla mycket stöd från många av er som höll tassarna för mig och hjälpte matte genom att bara finnas där och läsa, för hon behövde skriva av sig, det kan jag säga, för hon höll på att gå sönder av all oro.

Sen har man fått en massa vänner genom det här. En massa tips, råd och livserfarenheter. Man blir lika glad när man ser ett lyckligt slut som man blir ledsen av ett sorgligt sådant och man följer varandras vardag på gott och ont. Många av oss som bloggar, har ju ett behov av att skriva av sig, att använda sig av ett forum att nå ut också, till andra, för att göra världen lite bättre och kanske få någon att tänka till eller hjälpa till. Jag tycker det är kattastiskt att få dela den erfarenheten med er.

Tack för att ni läsare hängt med

Basco