En stackars misse förlorade troligen sitt liv idag....

på Örbyleden i Stockholm. Matte snappade upp det via hennes jobb. Tydligen skulle den ligga kvar död på vägen och matte åkte dit för att se till att den kom därifrån, ge den en sista tanke samt försöka lokalisera en ägare. Tyvärr hittades inte missen. Det finns kanske flera orsaker och jag vågar inte ens tänka på den värsta av dom att h*n inte avlidit direkt och tagit sig skadad och döende in bland taggbuskarna. Jag önskar då hellre att skaparkatten var så nådig att denne tog missen direkt under sina tassar och att någon annan god samarit i så fall stannat till och gjort det matte skulle ha gjort. Jag vet inte vem kissen är, inte ens hur den ser ut, men det gör ont i ett Bascohjärta att tänka på att h*n kanske vaknade i morse i ett varmt och kärleksfullt hus, blev möjligen utsläppt för sista gången utan att veta om det,  jagade små insekter och mususlingar i skogskanten och hade bara en tanke på att passera över den där stora, grå massan där en massa plåtsaker for förbi i höga hastigheter. Att kunna känna att våren var på väg och sommaren strax som h*n nu inte längre kommer få uppleva. Det är så orättvist. Och jag blir förbannad när matte också berättar att missen troligen legat där i flera timmar innan någon beordras ut på det, "det är ju bara en katt!", som någon sa. Går inte liv före allt?....ledsen blir man när man hör sådant, ibland känns det så hopplöst för matte när hon ideligen får höra den nedsättande och inte prioriterande bedömningen gjorda av folk som inte vet bättre.

Kanske hade inte denna missen något hem heller, men det spelar ingen roll, det ska inte behöva sluta på det här sättet. Folk kör sina plåtsaker på ett sätt som om de inte bryr sig om de kommer att skada eller döda en individ utmed vägen. Var har hänsynen och omtanken tagit vägen och framför allt om man nu kör på något kan man inte ta sig den tiden att se till att lidandet inte förlängs och skaffa hjälp om så behövs. Jag tänker på alla viltolyckor som sker utmed våra vägar varje dag, hur många av dessa individer ligger i timmar, kanske dagar innan döden kommer som en befrielse. Jag bara undrar....

Vill tillägna lilla missen en fin sång som matte lyssnar mycket på just nu...

Sofia Jannok - Sámi Eatnan Duoddariid

och även denna av samma tjeja!

Davadat

Vila i frid okända misse.

Basco