Djurambulansen Stockholm....

fick matte ringa efter förra veckan när hon var på väg att lämna jobbet, det var en varm kväll och som vanligt spanade hon efter måsungen som ivrigt försökte lyfta lite från marken, hårt påhejjad av sina föräldrar, när hon såg en duva som inte verkade må bra. Matte kunde gå fram till den och röra vid den utan att den reagerade.

 

den verkade inte ens rädd för matte utan staplade bort en bit bara för att lägga sig i gräset igen. Matte ringer då till Djurambulansen Stockholm....för att se om det var något de kunde hjälpa till med. Han kunde vara där om 10 minuter. Matte stod och höll koll på duvan och såg att måsarna började visa intresse för den och det är ju lika med tecken: inte bra!

Han dyker upp 10 minuter senare och matte visar in honom på området. Han fångar duvan lätt och tittar på vingarna på den som såg helt ok ut, inte speciellt gammal heller. Den fick sättas in i en kattbur för vidare transport hem till honom då klockan var sen och Roslagstulls veterinärerna hade stängt. Han skulle åka dit med den morgonen därpå.

 

 

Sen blev det div småprat om djurambulansen mm under en längre stund, fanns en hel del att prata om. Matte fick ett bra intryck och bestämde sig för att bli medlem vilket hon gjorde dagen efter.

 

 

Matte har inte fått någon återkoppling på duvan, (bad iof inte om en heller).

 

På tomten frodas blommorna, vi har en liten miniäng kring rönnen av div sommarblommor som mattes mamma och husse planterat. Blandat med lite korn och andra sädesslag som kommer från fågelmaten.

 

 

Brukar var där och tugga i mig lite gräs ibland. Småfåglarna gillar den och vi gillar att titta på småfåglarna:)

 

 

Just det, skulle ju berätta om min nära upplevelse av en STOR skällis. Det var så här, låg och njöt i klätterställningen när dörrklockan plötsligt lät. Matte gick för att öppna, utanför står en gammal kollega till henne, dennes flickvän med föräldrar som bor i närheten och så Pepsi. Pepsi är en rottis, aaa, då vet ni vad jag menar, en sån där jätteskällis. Jag sprang ju så klart ut på altanen när jag hörde en massa röster och sen kom de faktiskt dit, charmade dem som vanligt och visade husse att jag ville gå ut. Pepsi stod snällt och tittade på när jag fick på mig selet och knallade ut. Sen möttes våra nosar. Han var jättesnäll. Kan nog inte kalla honom för en skällis, för han skäller ju inte, honom vill jag stifta närmare bekantskap med. Har tyvärr inga bilder att visa upp, men det kommer nog fler chanser.

 

Ha det gott

 

Basco