Jösses Amalia vilken julhelg vi har haft...

började med att husses bror och hans barn kom på julafton för att stanna till annandan, det byggdes nya sovplatser som vi givetvis invigde och satte tass på att de var våra,

 

vi mös i soffan och trängdes med tvåbentingarna framför dumburken och så va vi med på lite Yatzyparti och jagade tärningar.

Många gånger har matte fått ta ner oss från diskbänk och matbord under dom här dagarna när det vankats gomat, så många gånger att vattensprutan dök upp till vår förtret:(
Fullt hus och alltid någon som kan klia en bakom örat. När det mesta stojet lagt sig så visade sig tom Arwen nere och lät sig smaka av litelite skinka från en av tjejerna.

På juldagen kom mattes bästaste kompis och 5-åriga guddotter och hälsade på. Freja som hon heter hade fram tills dess bara hört talas om Snöa, men trots det så döpte hon en vit gosekanin som hon fick innan jul till Snöa, våran Snöa fick fullt upp att hinna med och leka med allt som Freja drog igång.  

Som avlsutning på dom här dagarna kom en annan kompis till matte förbi igår kväll med sin lilla fyrbenting, Milton. Jag var direkt framme och vi nosade på varann. Milton som annars är en ganska lugn kille var inte lugn en sekund. När han blivit lite tryggare så sprang han och jagade oss, hoppade omkring och ville leka, sprang iväg med våra möss och bollar och hade jättekul. Han bjöd in på bus och jag var inte sen att hänga på. Han är ungefär hälften så stor som jag.

 

Vi lekte föjaMilton.....

 

 

 

så överföll han matte och husse med pussar.

 

 

det var lite svårt att fånga honom på bild utan att få fartränder bakom....

 

 

äntligen är han stilla....

 

 

 

är helt slut nu, måste vila upp oss rejält och komma in i gamla gängorna igen. Samtidigt blir det ju lite trist att nyvunna vänner inte stannar så länge....men dom kommer nog tillbaka fler gånger, hörde något om att matte och husse tyckte det gick så bra att ha honom här så de kunde tänka sig att vara hundvakt.

 

Sen måste jag berätta en grej som hände sent på julaftonskvällen. Vi hade precis fått nattmaten och Soya, den glupska, slukar sin portion som han brukar, utan att tugga maten. Vad händer, han sätter i halsen så klart. Lyckas spy upp en del men verkar väldigt påverkad av det hela och andningen är rosslig. Matte och husse åker in mot Bagarmossen med honom, jätteoroliga. Väl framme har symtomen försvunnit, nu är han mest sur för att ha blivit satt i en transportbur mitt i natten. Till slut bestämmer de sig för att åka hem utan vettisbesök. Tror nog han lärde sig en liten läxa där min kära Soya. Han tar det lite lugnare vid maten nu. Men det är nog snart bortglömt.

 

 

God fortsättning

 

Basco