Sitter med gråten i halsen....

tänker på hur djävla idiotisk man är som utsatt honom för det här. Var började det någonstans, jo, såg en trasig tand i underkäken. Blev då orolig att han också hade FORL som Harissa. Självklart måste tanden bort. Röntgenbilder visade även på en inkapslad rotrest i överkäken där infektionen åt upp käkbenet, så klart måste den också väck! Han visade inga tecken på smärta, men med katter vet man aldrig Jag trodde ju inte i hela världen att det här skulle få såna följder.

Och nu sitter jag här med halvfacit i hand, vad skulle jag ha gjort? Helst aldrig sett den trasiga tanden. Han var ju glad och pigg och spred sin charm överallt. Vad gick fel på vägen. Han verkade fixa den första tandoperationen galant, såg inga som helst tecken på att något var fel. Trodde så klart att den andra op skulle bli lika bra och dom första dagarna efter var han som han brukar med undantag att det fick bli blötmat.

Från op dagen till när han fick åka in för dropp hade han gått ned 2 hekto. Igår på Bagis hade han gått upp 1 hekto. Ok, han har inte rört på sig så mycket heller.

Har hans immunförsvar nu försvagats så illa att han blev mottaglig för detta fördjävliga virus. Alla prover dom tagit på honom visar på bra värden förutom att proteinet är lite högt och kan då påvisa att hans lilla kropp kämpar mot något. Febern är kvar men fick inga besked på hur hög den är.

Husse pratade med en norsk veterinär på Bagis (och genast trodde jag det var Tequilas norska vet och där blev ju utvägen som den blev....) men det var en annan.

Helst vill jag bara åka dit och kidnappa honom, att allt ska bli bra bara han kommer hem. Inte bli mer traumatiserad av att befinna sig där.

Jag vill inte tro på att det är Fip. Jag vill tro på att han fått en blockering av operationen som kommer att lösa sig bara han kommer hem där han känner sig trygg och säker med sina människor och katter som bryr sig om honom och älskar honom. Att det får ta den tid det tar för att få honom tillbaka, tro mig, jag kan vara ganska envis när jag vill något så mycket. Jag vill att han snarast ska rycka upp sig, kliva bort från febern och visa veterinärerna att det här kommer han att fixa.

Har så himla dåligt samvete nu och skuldbelägger mig själv.

Basco, bli frisk nu, snälla. Visa mig, husse, alla dina syskon här hemma, dina bloggvänner där ute att du grejjar det här, för din skull och för oss alla. Står inte ut med att mista dig.

M

Han kommer inte hem...

idag. När vi väl får tag på veterinären så meddelar dom att läget är oförändrat, samma som igår när vi lämnade in honom. Han börjar prata om en virussjukdom som heter Fip. Har aldrig hört talas om den tidigare. Vissa symtom stämmer in, andra inte. Är dödlig och kan egentligen bara påvisas vid en obduktion.

Dom vill behålla honom ett tag till.

Jag hade så hoppats på att få hem honom idag men tyvärr blir det inte så.

Vi är ganska så ledsna just nu och vet varken ut eller in.

Orkar inte skriva så mycket mer.

Matte

Facebook...

va precis inne på Sippos blogg, såg att det har öppnats en Facebook grupp tillägnad Basco där man kan skicka meddelanden och utbyta tankar mm.
Gruppen heter Vi tänker på dig Basco
Jag blir alldeles stum och glad.

Tack Sippo, Tindra och deras husse för den omtanken.

Matte

Vill passa på....

här innan Basco åter tar över ordet.

Tack så himla mycket för det massiva stöd jag och Basco fått av er alla därute. Känner mig otroligt stärkt av alla kryapåsig hälsningar. Skaparkatten verkar ha lyssnat på er ordentligt denna gång. Jag ska inte ropa hej ännu, han är inte hemma än och vi vet ju fortfarande inte varför han mått som han gjort/gör. Men jag är så glad, så glad och bara längtar tills jag får krama om honom igen.

Det är lustigt hur man funkar. När jag kom hem utan katt idag då självaste våren gjorde sig ganska så kännbar, så började jag städa upp lite, tog bort hans medicin, slängde en blick mot hans tomma matskål. Funderade på om han överhuvud taget skulle komma hem igen. Att inte få ligga på balkongen och njuta av solens strålar som nu pockar på och den varma vinden till sommaren eller nästa års snö. När man går och är så oviss om hur framtiden kommer bli så blir det oftast negativa tankar som gör sig gällande. Man tar ut en sorg lite i förtid så att säga och ritar faan på väggen. Det kanske bara är jag, vad vet jag.

Gav dom andra maten som var reserverad till honom (annars blir den dålig), å som dom trånat efter. Tänkte....hur ett liv utan honom skulle te sig. Hade inte riktigt förberett mig på att något illa skulle hända, kanske just för att de är så pass unga och starka allihop. Jag menar med Tiger och Leo som blev så gamla hade jag börjat tänka tanken när dom kanske var runt tio år och de hade aldrig varit sjuka. Basco har inte ens fyllt två.

Nä, nu ska jag sluta älta detta.

Vill återigen bara tacka er alla för all support genom bla kramar, nospussar, nosbuffar, tassklappar, tröstegos, kurr och burr, nosgos. spinnhealing och kurrterapi, jam och kram som ni skickat och tänkt.

Matte

Vettisen ringde....

inga virus är påträffade, alla värden ser bra ut. Han ligger med dropp för att få ned febern. Kommer ligga kvar över natten och så ringer dom i morgon vid lunch. Just nu ser det i alla fall bra ut.

Vilken lättnad, har sett scenarior framför mig som ingen vill veta av. Han kanske är traumatiserad av operationen.

Det kommer bli mycket TLC framöver det kan jag lova.

Matte

Skaparkatten! Ta inte hem honom än.....

nu är han inlagd, hade en temp på 39,8 grader, superstressad, pupillerna vidgade till max. Han tryckte sig mot mig uppe på undersökningsbordet och ville bara gömma huvudet under min arm. Vägde lite mer än sist, 4,35 kg mot 4,25 den 17:e. En snäll vettis som jag hoppas kommer göra det bästa för honom. Kissblåsan var stor men han verkade inte vara förstoppad. Hjärtat lät bra.

Mattes lilla hårboll, så rädd....

Dom kommer kolla njurvärderna, alla vanliga virussjukdomar för katter och lägga honom på dropp, sen får vi se......I eftermiddag får vi väl ett första besked.

Fick i honom lite skinka och leverpastej innan vi åkte, mumma såg han ut att tycka om det. Gick konstigt nog in i transportburen utan problem som det annars brukar vara.

Får bara såna flashbacks på tidigare erfarenheter när det gäller njurproblem som Spöket hade. Från ena dagen till den andra blev hon jättedålig och det konstaterades akut njursvikt. Sen Tequila som insjuknade i FelV och inte heller fick uppleva ett långt och lyckligt liv. Allt det där kommer tillbaka direkt från min minnesbank vilket gör att jag nog är känsligare för såna besked, jag vet ju vad som väntar i så fall......

Sen blir det ju så när man kommer till Bagis, man kommer ihåg alla undersökningsrum man varit in i och vad som hänt där. Tror till och med att rummet vi var i idag tillbringade jag den sista tiden med Leo, innan han fick somna in. Samma korridor, samma antal dörrar bort från receptionen.....Vet inte vad man söker efter men hjärnan har ju en förmåga att koppla ihop saker och ting, rätt eller fel.

Nä, måste ta tag i saker och ting, kan ju ändå inte göra något mer just nu. Bara hoppas på att allt går bra och att han kommer hem snart. Att skaparkatten inte tycker han gjort sitt här på jorden än.

Så snälla låt honom få komma hem, frisk och kry.
Vi älskar och saknar dig massor Tabasco. Var en kämpe och gör ditt bästa.

Matte

Det blir ett besök på Bagis....

han har inte piggnat på sig alls så klockan 8 står vi och bankar på dörren till Bagarmossen. Vi kunde inte boka någon tid utan måste in akut med honom. Dagvettisen ska ha skickat remiss och hans journaler dit. Nu måste vi få något slags besked på vad som står på. Tyckte han blev sämre under kvällen igår, väldigt orkeslös och ville bara ligga. Åt för egen maskin men inte så bra. Det enda som gick i var a/d. Enda gången han visade lite mer livsglädje var när han fick smaka på skinka och leverpastej. Hörde att hans mage "pratade" så jag låg och masserade magen länge i går kväll något som han faktiskt verkade gilla för han blottade den och visade inga tecken på att jag var för närgången eller jobbig.

I morse ville han inte alls äta så det blev tyvärr en spruta med a/d för att få i honom någonting.

Nu hoppas jag på bra besked och att vi får hem en frisk och pigg liten kille.
Domedagsprofetiorna får läggas åt sidan för nu.

Matte

Lånar bloggen en stund.....

Sitter här med en kärlekstörstande Arwen i knät. Hon pockar på min uppmärksamhet och pratar lite grann, lutar huvudet bakåt och stryker sig mot mig. En liten skyggis som verkligen blommat ut gentemot mig i alla fall, fast hon ibland blir rädd och skygg igen för konstiga ljud eller rörelser. Hon märker nog att jag inte är så glad och kanske vill trösta mig.

Jag är orolig, jätteorolig för Basco. Den gångna helgen har han ätit, ibland bra ibland mindre bra. Torsken funkade ett tag, sen ratade han den. Då gick tonfisken i honom och igår ville han plötsligt äta torrfoder som serverades. Vi har fått truga i honom för att se vad som för stunden funkat. Sen har han blommat ut för en stund och orkat leka lite, försöker pocka på hans uppmärksamhet för att se att han är med. Han har ibland legat ute i vardagsrummet på soffan eller på kattställningen med oss andra men för det mesta gått och lagt sig i sin kattbädd. Ögonhinnorna är framme ibland och det tyder ju på att någon är fel. Febern verkar i alla fall gett med sig. Igår hade han temp på 38,7.

I morse kom han utspringandes tillsammans med dom andra när det vankades mat och hjärtat studsade till en stund av glädje då han inte direkt gjort så tidigare. Han drack för egen maskin, också det fick oron i magen att lägga sig lite. Bara för att landa pladask när han sedan några timmar senare inte vill äta bra, det är rena berg och dalbanan i känslor här just nu. Så, jag ringde veterinären på morgonen, såklart var hans vettis inte där och en annan skulle ringa upp. Det gör hon när jag står inne på Coop och försöker räkna ut vad han kan tänka sig att äta idag. Hon säger att om han ätit bra borde han fått tillbaka krafterna och återgått till nästan normal. Att behöva locka med olika matalternativ är inte heller någon bra prognos. Vettisen har ju bara öppet dagtid och alternativet hon gav var att komma in efter lunch för att kolla honom igen, men att de inte kan behålla honom och i så fall remittera honom till ett djursjukhus för en ordentlig utredning på ett par dygn. På fråga om hon trodde det var något virus han hade sa hon att det är svårt att isolera virus och se vad som står på men att de kan ta tester på FeLV(leukemi).
Höll på att börja gråta inne i butiken för direkt började jag se att han skulle gå samma öde till mötes som Tequila.

Har rådgjort med husse och på grund av all stress Basco fått utstå de senaste dagarna ville vi inte att han först skulle till "dagvettisen" för att sedan åka och bli inlagd på djursjukhus, bättre då att vänta, se hur det utvecklar sig och ta ett beslut i morgon. Har han inte bättrat på sig tills dess så får det bli så. Jag vill ha tillbaka min sprudlande lilla kille som förgyller våra dagar tillsammans med dom andra katterna.

Matte

Vår kompis Freja...

och hennes mamma Jenny kom över igår. Med sig hade de lite kryapåsig-leksaker. Jag hoppade genast ur kattbädden för att hälsa på dom. Sen lekte Freja med oss hela tiden hon var här. Hon klättrade med oss i kattställningen med. Jättekul, även om jag inte orkade delta hela tiden. Men leksakerna var roliga i alla fall. Den ena tog Chili över helt och hållet efter att hon hade gått, han skulle promt gå iväg med den och kom man för nära så morrade han. Matte har stuvat undan den för nu för hon vill att den ska hålla ett litet tag till.

Jag har ätit bra men ligger fortfarande mycket och sover även om matte faktiskt kan locka fram mig då och då när det väntas lite lek. Hon ser på hela mig att det går framåt lite grann i taget. Febern verkar inte återkomma. Men jag är inte riktigt den sprittlande, sprudlande och glada katt jag brukar vara.

Sen händer ju en massa andra saker här hemma som jag inte är delaktig i, bla så skulle Chili och Soya mäta varandras krafter igår. Här är en bild på kombatanterna.

Sen tog jag faktiskt en nypa frisk luft genom sovrumsfönstret och njöt en liten stund i solen.

Tack för alla fina kommentarer ni skrivit, matte blev nästan tårögd när hon såg att så många bryr sig.
B

Kanske inte ska ropa hej än....

men det går faktiskt lite framåt. Igår kokte matte torskfilé till mig. Det var lite trögstartat och på kvällen var jag inte alls så intresserad. Men när matte kom hem från jobbet jättesent och jag hade legat i kattbädden praktiskt taget hela eftermiddagen och kvällen så spratt det lite i benen och en liten lekstund inföll sig. Sen fick jag fisken och det smakade smarrigt. Åt upp nästan allt, liksom i morse, självmant. En liten tur ut på balkongen blev det också, en plats där jag inte satt min tass på på flera dagar.

Fortsättning följer...
B

Många frågetecken....

Igår fick jag dropp, det togs blodprov och tempkoll. Blodproverna visade lindrigt förhöjda blodvärden, kan bero på uttorkning. Måste kollas upp när jag är frisk. Lymfocyterna ligger lite lågt och kan indikera virussjukdom......

Tempen va hög när jag skrevs in, hela 40,5. Jag var i och för sig rätt stressad och tempen sjönk under dagen.

Lite grann har jag ätit med hjälp av spruta, ville inte äta själv. Vettisen föreslog att jag skulle sättas på dropp idag igen. Pepcid har jag fått för min mage.

Det är oklart vilka problem jag har.

Idag har jag ätit för egen maskin. Rådet var att ge mig den mat jag tycker om och det blev tonfisk i vatten. Jag åt inte så där jättemycket men bara att jag käkade själv gjorde matte glad. Hon säger att det troligen inte blir en tur till till vettisen idag, dels för att jag blir så stressad av att åka dit. Hon vill avvakta lite med hur materiet funkar här hemma först. Jag verkar lite piggare nu på morgonen och vi får hoppas att saker och ting vänder, snabbt. Matte som redan har magproblem kommer ju få magsår av det här. Om jag ändå kunde prata och berätta vad som känns fel.

Vi hinner inte och orkar inte just nu vara inne på andra kattsidor och följa mina kattkompisars äventyr, hoppas ni har förståelse för det.

Håll tassarna nu!

B

Nej, det går inte så bra...

matlusten är inte med mig och matte tycker att jag är riktigt låg, så nu får jag dela vettis tid med Soya idag. Ögonhinnorna är framme och jag bara ligger ned. Igår när matte kom från jobbet tyckte hon att jag var jättevarm, det bara osade värme från kattlådan som jag låg i och min tunga var kanonvarm när jag slickade henne på handen. Hon tog tempen, 38,9. Blev orolig och ringde Bagarmossens djursjukhus som rådde henne att ta mig till vet idag istället för att komma in akut.

Så, vi får välan se vad detta besök ger för resultat.
B

Ingen meducin idag...

Matte ringde vettisen som tyckte att vi avbryter behandlingen av Metacam med dom här symptomen. Jag har ju medicinerat i en vecka och det är den mest kritiska perioden. Nu är det bara att avvakta för att se om jag får ont. Då får det sättas in någon annan behandling. Matte ska till vettisen i morgon med Soya för sin årliga vaccination, vi får väl se om jag får åka med beroende på min status. Men lite piggare är jag och jag åt bra i morse.

B

Har ingen direkt matlust....

och känner mig lite hängig. Är inte alls den aktiva katt jag brukar vara. Matte är orolig och kommer ringa till vettisen i morgon. Hon kan och känner mig så pass bra att hon vet när det inte riktigt står rätt till. Biverkningarna av Metacam är att man kan bli apatisk och minskad aptit och då är det bara att avbryta kuren. Har ätit lite dåligt trots att hon försökt truga i mig det allra godaste och bästaste men jag var så där intresserad. Det gick bättre att slicka upp den överblivna maten från mattes finger. Liksom att slicka i mig vattendroppar från samma finger. Hon har inte sett mig dricka på ett par dagar. I och för sig så är det rätt mycket vätska i blötmaten men ändå.

Hon har kollat mig i munnen flera gånger för att se att såret läker och hon säger att det ser bra ut. Inte så mycket irriterat tandkött längre kring gaddarna.

Ingen temp är kollad men jag har inga varma öron eller trampdynor och nosen är fuktig så feber kan vi nog utesluta.

Hoppas jag mår lite bättre i morgon, håller er uppdaterade. Tack för alla uppmuntrande inlägg.
B