Lite kattgrooming....

igår satte ju matte upp gardinerna som sagt. Sen fick vi alla våra klor klippta och så blev vi kammade. Skönt och det kan nog alla vi 6 hålla med om, det kurras och purras och man försöker lägga sig till rätta för att matte ska komma åt bättre. Några av oss ställer upp och på rad bredvid den som just då blir borstad bara för att komma åt lite av den där mysigt rivande pälsmojängen.

Igår kväll somnade först husse i soffan och sen efter maten var det mattes tur. Dom var jättetrötta och vi med  för vi väckte dom inte förrän 6 i morse, det är hela två timmar efter den vanliga väckarklockan. Kanske är det sommartiden som gör sig gällande, vad vet jag.

Ny dag, nya tag.

Basco

Vid lunch...

tyckte matte att det var dags att sätta upp lite fler gardiner i vardagsrum/kök, vi försökte hjälpa till så gott vi kunde. Sortera ut dom pyttesmå skruvarna som gardinerna skulle fästas med. Men dom var ju jättesvåra att greppa och de flesta åkte ned på golvet. Och när hon klippte rätt längd på fönsterdekorationerna insåg vi att dom funkade jättebra som klösgardiner, då ville hon plötsligt inte ha vår hjälp längre. Där fick man för att man ville vara snäll.

Men hon är inte arg på oss, hon ville bara ha oss ur vägen en stund så hon fick göra klart. Då hoppade jag upp på kattställningen med full utsikt över monteringen och iakttog spektaklet därifrån i stället. Det blev ett bra resultat, nu går de i svart, grått och vitt, såna där panelgardiner som de kallas.

Alltid kul med något nytt, vad det än må vara, tycker jag i alla fall.

Nä, tjenare på er.

Basco

Idag...

har jag ätit torrisar, en annan sort än dom förra jag brukade äta för dom här går lättare att få upp i munnen, sen gick jag och drack en massa vatten från fontänen också. Matte blev himla glad när hon såg det, hm. Vill inte ha den där vattensprutan så då får man väl ta saken i egna tassar.

Mår prima som man säger. Sovit gott och nu väntar en solig vårdag verkar det som.

Ha en bra dag alla ni därute.

Basco

Blivande fotomodell...

matte fotar ju hela tiden, men idag fick hon till några riktigt fina bilder på mig. Fast först lite andra bilder på övriga i hushållet, jag menar, det är inte bara jag här:) Bilden ovan är från toppen på garderoben, där trivs vi bra, det är högt och vi kommer bara ner när vi själva vill....

Soya får riktigt med plats i den här (hund)transportburen som numer är ett goskrypin för flera av oss

Men dom mindre transportburarna funkar bra dom med. Sambal gillar dom skarpt.

Sen gillar ju några av oss att bara njuta av all plats i den stora sängen....

Chili inte så överförtjust av att bli fotograferad i sin bädd. Fast där sover han bara dagtid, övrig tid är mellan mattes eller husses ben, mycket hudkontakt gillar han....

Nedan kommer fotokavalkaden på mig, från höger och vänster och rakt fram....

Vem kan stå emot en sån här charmör?

Basco

Nu ringde den andra vettisen...

några provsvar har kommit som säger att jag har Coronatetrar (titrar?) men det var inget ovanligt menade hon, de flesta katter har det. Jag låg dock i gränslandet på ett värde på 0,6 som INTE är en klar FIP. En tolkning som labratoriet gjort är att jag mer sannolikt har en infektion och när matte förklarade för vettisen vad som hänt sen sist sa hon att det överenstämmer bättre på de symtomen jag har. Hon tyckte inte att matte skulle oroa sig för mycket gällande FIP.

De sista provsvaren borde komma inom ett par dagar och då hör hon av sig igen.

Jag, framför allt, håller alla 18 tår och fyra tassar hårt för att det bara är en tand som kommer ryka och inget annat.

Ha det

Basco

Nyss ringde hon....

min vettis i Farsta. Bagis hade skickat över alla provresultat till henne och hon sa att dom har utrett mig både högt och lågt. Finns ingen förklaring till min feber. Inte ens när katter har riktigt dåliga tänder är det vanligt att vi får feber. Då sa matte att hon tror problemet ligger i munnen. Då jag också har lite problem med att fiska upp torrisarna.

Vettisen tittade på röntgenbilderna hon hade framför sig och påtalade en tand på vänstra sidan överkäken att den inte hade sett så bra ut när jag var där men att röntgenbilderna inte gav något direkt svar. Matte gick genast och tittade i min mun för hon hade för sig att det var vänstra hörntanden som varit jätteröd. Men när hon försökte lyfta mina läppar skrek jag till, inte för att hon hade gjort mig illa utan för att jag faktiskt var tokröd på just den tanden som vettisen påtalat (om man jämförde med hörntanden som var mörkt rosa), och hon råkade väl snudda där. Vettisen sa att det är konstigt att jag är så röd trots att jag går på Metacam.

Det matte och vettisen kom överens om är följande. Jag fortsätter behandlingen på Metacam. Vettisen skulle konsultera en annan kollega med röntgenbilderna också. Sen får vi invänta provsvaren från Glasgow på FIP. Vettisen trodde att det kunde vara flera saker som är på gång.

Matte ska bara se till att jag äter och får i mig vätska och är en glad och lycklig liten katt, så får vettisen återkomma när hon har funderat klart. Den troliga lösningen framöver blir ju att jag kommer få ta bort även den tanden.

Japp, nu vet ni!

Ps. Jag mår fortsatt bra och fått i mig lite käk så det är dags för en liten lunchlur nu. Ds

På återhörande:)
Basco

I`m back....:)

Idag har matte förklarat mig officiellt frisk, så frisk man nu kan vara utan en diagnos och behandlad med meducin, men, när jag för första gången på flera veckor hoppade upp på diskbänken och krävde min morgonost så kunde hon bara konstatera att jag är tillbaka. En morgonrutin som hon saknat även om hon tyckt att jag har varit lite jobbig ibland när det stampats i smöret och man försökt få sig en slick eller två innan hon hunnit få på locket. Osten ska vi inte tala om, den ska vi bara ha och det är en rutin jag och Sambal delat på morgnarna. Annars har vi suttit där och sett ledsna ut.

Nu inväntar vi spänt veterinärernas telefonsamtal och vad som skall komma ut av det.

Arwen var lite dålig i magen igår och det spyddes hejvilt, jag tror inte hon tål räkor så bra. Vi har inte fått det så ofta så det är svårt att veta. Hon har börjat ta för sig mer när det bjuds på någonting. Dom (matte o husse)delar lika nämligen och när hon erbjöds något så var hon så försynt och backade direkt när jag eller någon annan tog för oss och sprang fram till mumman i mattes eller husses hand. Det gör hon inte längre, hon vill ha sin beskärda del med och påtalar det ganska högt också vilket är bra så klart. Mindre till mig men, men.....

Ska försöka ta igen lite utrymme här, har förstått att matte bloggat på som en galning om mitt sjukdomstillstånd och såklart hade hon tillstånd och göra det, jag vill ju inte att alla mina bloggvänner ska gå oroliga.

Jag vill bara säga ett stort TACK! för allt stöd jag fått.
Ni är ovärderliga.

Basco

Ringde vettisarna....

bägge två. Ingen var på plats. Så, bägge kommer återkomma till mig i morgon. Farsta sa att om någon tjänstgörande vet hade invändningar till att vi fortsatte med medicinen så skulle dom höra av sig, vilket dom inte gjort.

Han är feberfri, äter bra och har fått i sig några torrisar. Verkar ha lite problem med att få upp dom i munnen bara, en teknik han får öva på antar jag. Sen har det busats järnet här hemma. Ofta med honom i spetsen. Nu ligger samtliga och har en välförtjänt liten eftermiddagslur.

Det vankades räkor och de stod uppställda på rad på köksbordet, snällt väntande.

Problemet med bilderna verkar ha åtgärdats i alla fall. Så mer bilder kommer framöver.

M

Lite fler pics på en piggare katt....

Njuter av morgonsolen....

Försöker äta lite torrisar, det går sådär...

Japp, vi väntar på....

Rääääkor....

Min plats i solen

Matte, tomt i matskålen!

Vilka ögon....

Lite bilder...

Vilar sig i form.....

lite kroppskontakt.....

 

På akutmattes begäran, Sambal den fina....

 och så lite tvångstvättning....näää, helt frivilligt!

Helvetetshelgen är över....

nu ser vi framåt igen. Ska ta och ringa någon av veterinärerna idag, vet bara inte vem, den senast behandlande eller den som opererade honom. Får väl bli bägge två misstänker jag. Måste ju få en behandlingsplan på hur vi gör framöver med dosering mm.

Basco mår bra och verkar ha återgått till den normala, glada lilla hårboll som vi alla älskar så mycket. Han äter fortsatt bra, luktar lite på torrisarna men äter dom inte, det är a/d som gäller fortsättningsvis. Vatten får han fortfarande på spruta då han inte återupptagit drickandet själv än. Leker gör han också och tar sina besök ute på balkongen.

Igår när husse åt sushi kom några av dom gamla tendenserna fram igen. Han skulle vara först på laxen som husse gav dom, riktigt krigade för att få något. Liksom han gjorde med mig, klättrade upp för mina ben när det vankades något gott. Man blir så lycklig när man ser honom ta för sig.

Vi har inte lämnat honom för en sekund under hela helgen, men igår gjorde jag en liten utflykt på ett par timmar. Jag deltog nämligen på årsmötet hos Stockholms Katthem och blev invald som ledamot i styrelsen. Jättekul och hoppas jag kommer kunna bidra med en massa. Träffade även många människor där som läst i bloggen och undrade hur det var med Basco. Tydligen besöks den här bloggen ofta på Katthemmet :)
Akutmatte var också där och det var roligt att träffa dig, (jag skriver dig för jag vet att du läser här:)

Var ganska slut i huvudet när jag kom hem och kände att jag behövde sömn för att ladda batterierna tills idag med en massa måsten som ska göras. Här har dammråttorna flyttat ut från hörnen och en himla massa tvätt står och stampar på att bli rena, så det blir till att röja och tvätta för nu tror jag att Basco orkar med att snabeldraken åker fram.

Jag verkar ha problem med att få upp bilder på bloggen just nu, så jag får återkomma med en massa pics på hela kattfamiljen framöver.

M

Tänderna...

har jag bett dom kolla varenda gång jag varit där. Det har sett bra ut enligt veterinärerna förutom hans tandköttsinflammation. Att borsta tänderna på honom och badda med Hexarin har inte varit aktuellt när han mått så dåligt. Ska ringa dom för råd. Har ju ingen aning vad som gjort att det vänt, är det han själv som tagit sig ur det här eller har Metacam gjort att han fått en skjuts i rätt riktning och kanske också påvisat var problemet ligger som jag tror förmodligen är i munnen.

Många frågor och inga svar.

Men visst är vi glada, man tror inte det är sant. Vi fattade ingenting igår när det plötsligt vände och så tydligt. Han började putsa sig i soffan, sen sträckte han på sig, hoppade ned på en kudde och började sen spatsera omkring lite. Ville leka med sin kryapåsig present han fick, följde med in till köket när dom andra skulle ha käk, visade tydligt intresse. Åt själv som en häst. Sen ställde han sig framför balkongdörren och ville ut. Därefter hoppade han upp på garderoben och låg där någon timme. Gick att locka ner honom med att bara ropa hans namn lite senare på kvällen, svarade också gjorde han.. Hela hans kroppshållning, svansföring, ögonuttryck och allt annat man kan utläsa var att nu jäklar händer det något.
Tog tempen på honom som visade 38.0.

I morse gick han upp med mig, följde med ut i köket. Dom andra hade husse redan gett käk tidigare. Han åt inte sådär jättebra som igår. Däremot visade han lite intresse av Soyas torrmat, så jag vet inte om han faktiskt ätit lite kulor på morgonkvisten.

Man vågar knappt hoppas, beredd på att det ska vända igen till det sämre. Men ett litet hopp tänds för varje framsteg han gör.

M

Har vinden vänt????

Ett par timmar efter att han fick Metacam blev han samma gamla Basco. Pigg, glad, leklust, ätit jättebra och är nu feberfri. Jag hoppas att vinden har vänt men förstår ingenting alls.

Matte

Vet inte hur länge vi orkar...

summasumarum, det här tar på krafterna, både fysiska och psykiska. Jag är ett nervvrak och har gråtit floder. Att jag skriver det här är en form av terapi för mig.

I morse såg han ut att må bättre, tog lite egna initiativ, lite piggare och tempen låg, 39,2. Var ganska sval kring öron, tassar och kropp. Sen har han legat hela dagen och vilat, förutom då han fått mat och vatten.  Har haft koll på honom hela tiden. Allmäntillståndet svajar, ibland är han för några ögonblick  med i matchen med klar blick och visat intresse.

Har i flera dagar suttit och läst om FIP och känner att delar av det stämmer in, andra inte.

Det negativa är:
Han har febertoppar.
Han ligger och sover i princip hela tiden.
Pälsen skiktar sig.
Dricker inte själv.

Det positiva är:
Han äter bra och själv (inga matsprutor)
Han tvättar sig.
Blinkhinnan har inte varit framme lika mycket som igår.
Han visar intresse när dom andra busar omkring och är inte helt off.
Ibland vill han bli kliad på magen och spinner. Likaså när man klappar honom.
Han ligger framme med oss andra ganska mycket, dvs går inte och gömmer sig.

Tog tempen på honom för en stund sen, då han legat i sin kattbädd, där blir han ganska varm och hans öron var varma. Hög temperatur, under 40 grader förvisso men nära. Efter en stund när han legat på soffan var öronen svala igen och ögonen vakna.

Vi vet ju inte vad det var som fick honom att krokna där för en och en halv vecka sen. Var det Metacam som fick honom att få dålig aptit och bli låg eller var det viruset som orsakade detta.

Vi har vägt några olika alternativ

Ett: Antingen är det FIP och febern kommer gå upp och ned så ser ju sjukdomsbilden ut. Då kommer inte ett par dagars dropp på något djursjukhus göra honom bättre, endast en brandsläckare då de inte vet vad som är fel på honom och kan inte sätta in något annat. Vi kommer stå på ruta ett igen när han kommer hem därifrån. Det är också ytterligare ett stressmoment. Han behöver lugn och ro. Bagis har gjort alla provtagningar som går att göra och vi kan nu bara invänta resultatet från Glasgow. Men fortsätter det så här så kommer han nog inte vara vid liv när vi får det beskedet.

Två: Det är inte FIP utan någon annan form av virus som hans kropp försöker bekämpa.

Ringde Bagis och rådgjorde. Tog upp att vi hade Metacam hemma. Hon frågade om han hade spytt eller fått diareé när han åt den sist och det gjorde han inte. Tyckte att det kunde vi prova med för att se om det hjälpte mot febern, om inte bara att åka in. Nu har jag gett honom Metacam som en febernedsättare och fortsätter hålla koll på honom.

Till saken hör att när han efter operationen var han ju väldigt trulig med maten, han åt det han tyckte bäst om för stunden och till slut ratade han i princip allt. Då tog jag beslutet att ge honom ad på spruta. Det var enda gången jag gjorde det innan han fick åka in till dagvettisen för dropp. Det är en pärs att tvinga i någon mat som inte vill äta. Helgen innan han blev inlagd på Bagis låg hans temp kring 38,7, vilket är helt normal katttemp. Det var hans allmäntillstånd som inte var nå vidare. När han kom till Bagis hade tempen stigit till feber. Feberfri blev han inte förrän två dygn senare och fick åka hem.

Så vi provar Metacam, rätt eller fel, jag vet inte. Jag hoppas jag tagit rätt beslut. Han har ju inte gett upp än, det märks ju ibland.

Alldeles nyss visade han på lite livsvilja och satte igång och putsade sig, tuggade på någon bakklo, visade intresse för ett litet rep att tugga på. Ligger och tittar med vakna ögon. I vanliga fall den här tiden på dagen är dom ju heller inte speciellt aktiva av sig. Det är på eftermiddagarna/kvällarna alla vaknar till. Så jag vet inte vad jag ska dra för slutsats.

Tiden får visa.

Jag har länge funderat på att köpa mig en videokamera bara i syfte av att filma dom, visa på deras personligheter, roligheter dom har för sig, men det har aldrig blivit av. Trodde jag skulle ha lite mer tid på mig. Jag vill ha kvar någonting av dom när dom går till skaparkatten, inte bara stillbilder, för att inte glömma. Det är i såna här tillfällen man aktualiserar dom tankarna och ångrar sig att man inte gjort det tidigare. Att inte få ha Basco på film som en frisk och glad liten katt känns bara sorgligt.

Kan inte tacka er nog för alla värmande ord och råd.

På återhörande.
M

Klev upp med Basco 05.30...

han vaknade och klev ur sin kattbädd, jag studsade ur sängen och följde efter. Han satt och tittade sig omkring en stund sen hoppade han upp i soffan. Bestämde mig för att ge honom lite mat, han åt lite grann och började sen krafsa runt tallriken som att han var klar. Sen blev det toabesök och kiss som resultat. Prövade ge honom resterande mat med gott resultat, han åt upp allt. Sen putsning. Han verkar lite piggare, följde syskonens lek på morgonen, dock inte delaktig men var närvarande. Jag hoppas att jag inte lurar mig själv bara.

En stund senare toabesök igen med nr2.

Han var kall om öronen och jag kände inte för att ta tempen själv på honom så det fick bli lite senare när husse stigit upp. 39,2, inte så högt, så inget vet besök än i alla fall. Vi får avvakta och se hur dagen fortlöper.
Problemet jag känner är att när han kom hem i torsdags var han jättevarm, alstrade värme från hela kroppen men då låg tempen på bara 39,1. Sen när han kännts svalare om öronen har tempen varit högre, så jag vet inte hur mycket jag ska lita på dom yttre faktorerna.

En liten uppdatering.
M

Håller koll på tempen

Pratat med veterinären.

Har han feber i morgon så måste han in för understödjande behandling. Så klart också om han blir sämre. Måste hålla koll på tempen och att han äter ordentligt samt ge honom mer vätska än han annars dricker själv.

Han har ätit bra med ca 3 timmars mellanrum, sist åt han själv från tallriken. I morse gick han på lådan och gjorde alla nummer.

Tempen hade stigit något vid 14-tiden. Ska kolla den strax igen. Men han låg under 40 grader.
Kom utspringande från sovrummet när det vankades godis till de andra, smakade på en sen ville han inte ha nå mer. Nu ligger han och vilar.

För en slags journal över hans temperaturer och matintag/vatten, toabesök och annat viktigt.

Nog för nu, har skallebank som ingen paracetamol verkar hjälpa, ett hjärta som värker. Jag hoppas och lever för dom små framsteg han gör.

M

Avvaktar

pratat med veterinären igen. Hon ringer efter lunch om inte läget blir så akut att jag måste in med honom, typ att febern närmar sig 41. Hon förstår inte varför han har feber, borde inte ha det. Säger att Metacam skulle kunna få ned febern. Tyvärr så är det metacam som fått honom i det här tillståndet, tror jag. Hon skulle rådfråga en annan vet och återkomma. Hon medd i alla fall att han inte hade varit superrädd hos dom, kommit fram självmant och hälsat mm när han låg inne.

Jag vill inte stressa honom mer.

M

Hopp och förtvivlan...

fick i honom lite mat igår kväll och skinkan gillade han. Tempen var 39.1, lite hög men inte så oroande. Sen gick han och la sig i sin kattlåda. När jag vaknade i morse låg han inte där, sov ute på soffan.

Tog tempen, 40 grader!

Gav honom mat och han åt riktigt bra.

Har nu ringt veterinären och får återkomma kl 8 när det finns en vet där. Framtiden är mycket oviss. Vill bara hålla er uppdaterade.

M

Basco låter hälsa.....

att han tänker återuppta den här här tråden så snart han känner sig lite bättre. Just nu ligger han i sin kattbädd och vilar. Han är dock väldigt varm men verkar pigg och rullar runt på rygg för att man ska kunna klia honom bättre. Det kritiska dygnet infaller sig väl nu. Vet inte om han är varm för för att han har feber eller om det är för all uppståndelse just nu. Tempen kommer tas men inte nu, han behöver lugn och ro.

Så här skriver vettisen:
blodproverna har visat på förhöjda proteinvärden vilket ibland kan ses vid inflammation, men man ser även det vid FIP. Inga andra blodvärden elelr symtom tyder på FIP hos Basco, men vi har i samråd med er skickat en FIP-profil till universitetet i Glasgow. Det är ett test där man sammanställer fyra olika parametrar för att bedömma sannolikheten att det rör sig om FIP eller inte. Detta görs för att det inte finns något 100% sätt att diagnosticera sjukdomen på levande katt. Svaret brukar dröja mellan 2-3 veckor.

Hemma är det viktigt att ni håller koll på att tempen inte stiger igen, normal temp för katt är mellan 38-39 grader. Om febern återkommer bör ni höra av er till djursjukhuset.

Hos oss har han ätit med relativt god aptit det senaste dygnet. Även här gäller det att om han slutar äta igen hör ni av er till djursjukhuset.

Purfärsk bild på en hemvändande och förhoppningsvis tillfrisknande hårboll:)

Oron finns fortfarande kvar men en stor tyngd har släppt nu när han är hemma igen. Nu kommer vi logga ut för ett tag och jag har tagit semester ett par dagar för VAB (Vård Av Basco)

Så sköt om er där ute och återigen tack för den stora support ni visat oss, det är ovärderligt!

Matte

JAAAAAA, han är hemma nu....

Vill bara berätta att han fått komma hem, ligger och trycker nu under sängen, putsar sig och verkar pigg. Kommer uppdatera lite senare om vad vettisen gjort och sagt. Ville bara dela med mig så ni slipper gå oroliga alla våra vänner där ute.

Matte

Sitter med gråten i halsen....

tänker på hur djävla idiotisk man är som utsatt honom för det här. Var började det någonstans, jo, såg en trasig tand i underkäken. Blev då orolig att han också hade FORL som Harissa. Självklart måste tanden bort. Röntgenbilder visade även på en inkapslad rotrest i överkäken där infektionen åt upp käkbenet, så klart måste den också väck! Han visade inga tecken på smärta, men med katter vet man aldrig Jag trodde ju inte i hela världen att det här skulle få såna följder.

Och nu sitter jag här med halvfacit i hand, vad skulle jag ha gjort? Helst aldrig sett den trasiga tanden. Han var ju glad och pigg och spred sin charm överallt. Vad gick fel på vägen. Han verkade fixa den första tandoperationen galant, såg inga som helst tecken på att något var fel. Trodde så klart att den andra op skulle bli lika bra och dom första dagarna efter var han som han brukar med undantag att det fick bli blötmat.

Från op dagen till när han fick åka in för dropp hade han gått ned 2 hekto. Igår på Bagis hade han gått upp 1 hekto. Ok, han har inte rört på sig så mycket heller.

Har hans immunförsvar nu försvagats så illa att han blev mottaglig för detta fördjävliga virus. Alla prover dom tagit på honom visar på bra värden förutom att proteinet är lite högt och kan då påvisa att hans lilla kropp kämpar mot något. Febern är kvar men fick inga besked på hur hög den är.

Husse pratade med en norsk veterinär på Bagis (och genast trodde jag det var Tequilas norska vet och där blev ju utvägen som den blev....) men det var en annan.

Helst vill jag bara åka dit och kidnappa honom, att allt ska bli bra bara han kommer hem. Inte bli mer traumatiserad av att befinna sig där.

Jag vill inte tro på att det är Fip. Jag vill tro på att han fått en blockering av operationen som kommer att lösa sig bara han kommer hem där han känner sig trygg och säker med sina människor och katter som bryr sig om honom och älskar honom. Att det får ta den tid det tar för att få honom tillbaka, tro mig, jag kan vara ganska envis när jag vill något så mycket. Jag vill att han snarast ska rycka upp sig, kliva bort från febern och visa veterinärerna att det här kommer han att fixa.

Har så himla dåligt samvete nu och skuldbelägger mig själv.

Basco, bli frisk nu, snälla. Visa mig, husse, alla dina syskon här hemma, dina bloggvänner där ute att du grejjar det här, för din skull och för oss alla. Står inte ut med att mista dig.

M

Han kommer inte hem...

idag. När vi väl får tag på veterinären så meddelar dom att läget är oförändrat, samma som igår när vi lämnade in honom. Han börjar prata om en virussjukdom som heter Fip. Har aldrig hört talas om den tidigare. Vissa symtom stämmer in, andra inte. Är dödlig och kan egentligen bara påvisas vid en obduktion.

Dom vill behålla honom ett tag till.

Jag hade så hoppats på att få hem honom idag men tyvärr blir det inte så.

Vi är ganska så ledsna just nu och vet varken ut eller in.

Orkar inte skriva så mycket mer.

Matte

Facebook...

va precis inne på Sippos blogg, såg att det har öppnats en Facebook grupp tillägnad Basco där man kan skicka meddelanden och utbyta tankar mm.
Gruppen heter Vi tänker på dig Basco
Jag blir alldeles stum och glad.

Tack Sippo, Tindra och deras husse för den omtanken.

Matte

Vill passa på....

här innan Basco åter tar över ordet.

Tack så himla mycket för det massiva stöd jag och Basco fått av er alla därute. Känner mig otroligt stärkt av alla kryapåsig hälsningar. Skaparkatten verkar ha lyssnat på er ordentligt denna gång. Jag ska inte ropa hej ännu, han är inte hemma än och vi vet ju fortfarande inte varför han mått som han gjort/gör. Men jag är så glad, så glad och bara längtar tills jag får krama om honom igen.

Det är lustigt hur man funkar. När jag kom hem utan katt idag då självaste våren gjorde sig ganska så kännbar, så började jag städa upp lite, tog bort hans medicin, slängde en blick mot hans tomma matskål. Funderade på om han överhuvud taget skulle komma hem igen. Att inte få ligga på balkongen och njuta av solens strålar som nu pockar på och den varma vinden till sommaren eller nästa års snö. När man går och är så oviss om hur framtiden kommer bli så blir det oftast negativa tankar som gör sig gällande. Man tar ut en sorg lite i förtid så att säga och ritar faan på väggen. Det kanske bara är jag, vad vet jag.

Gav dom andra maten som var reserverad till honom (annars blir den dålig), å som dom trånat efter. Tänkte....hur ett liv utan honom skulle te sig. Hade inte riktigt förberett mig på att något illa skulle hända, kanske just för att de är så pass unga och starka allihop. Jag menar med Tiger och Leo som blev så gamla hade jag börjat tänka tanken när dom kanske var runt tio år och de hade aldrig varit sjuka. Basco har inte ens fyllt två.

Nä, nu ska jag sluta älta detta.

Vill återigen bara tacka er alla för all support genom bla kramar, nospussar, nosbuffar, tassklappar, tröstegos, kurr och burr, nosgos. spinnhealing och kurrterapi, jam och kram som ni skickat och tänkt.

Matte

Vettisen ringde....

inga virus är påträffade, alla värden ser bra ut. Han ligger med dropp för att få ned febern. Kommer ligga kvar över natten och så ringer dom i morgon vid lunch. Just nu ser det i alla fall bra ut.

Vilken lättnad, har sett scenarior framför mig som ingen vill veta av. Han kanske är traumatiserad av operationen.

Det kommer bli mycket TLC framöver det kan jag lova.

Matte

Skaparkatten! Ta inte hem honom än.....

nu är han inlagd, hade en temp på 39,8 grader, superstressad, pupillerna vidgade till max. Han tryckte sig mot mig uppe på undersökningsbordet och ville bara gömma huvudet under min arm. Vägde lite mer än sist, 4,35 kg mot 4,25 den 17:e. En snäll vettis som jag hoppas kommer göra det bästa för honom. Kissblåsan var stor men han verkade inte vara förstoppad. Hjärtat lät bra.

Mattes lilla hårboll, så rädd....

Dom kommer kolla njurvärderna, alla vanliga virussjukdomar för katter och lägga honom på dropp, sen får vi se......I eftermiddag får vi väl ett första besked.

Fick i honom lite skinka och leverpastej innan vi åkte, mumma såg han ut att tycka om det. Gick konstigt nog in i transportburen utan problem som det annars brukar vara.

Får bara såna flashbacks på tidigare erfarenheter när det gäller njurproblem som Spöket hade. Från ena dagen till den andra blev hon jättedålig och det konstaterades akut njursvikt. Sen Tequila som insjuknade i FelV och inte heller fick uppleva ett långt och lyckligt liv. Allt det där kommer tillbaka direkt från min minnesbank vilket gör att jag nog är känsligare för såna besked, jag vet ju vad som väntar i så fall......

Sen blir det ju så när man kommer till Bagis, man kommer ihåg alla undersökningsrum man varit in i och vad som hänt där. Tror till och med att rummet vi var i idag tillbringade jag den sista tiden med Leo, innan han fick somna in. Samma korridor, samma antal dörrar bort från receptionen.....Vet inte vad man söker efter men hjärnan har ju en förmåga att koppla ihop saker och ting, rätt eller fel.

Nä, måste ta tag i saker och ting, kan ju ändå inte göra något mer just nu. Bara hoppas på att allt går bra och att han kommer hem snart. Att skaparkatten inte tycker han gjort sitt här på jorden än.

Så snälla låt honom få komma hem, frisk och kry.
Vi älskar och saknar dig massor Tabasco. Var en kämpe och gör ditt bästa.

Matte

Det blir ett besök på Bagis....

han har inte piggnat på sig alls så klockan 8 står vi och bankar på dörren till Bagarmossen. Vi kunde inte boka någon tid utan måste in akut med honom. Dagvettisen ska ha skickat remiss och hans journaler dit. Nu måste vi få något slags besked på vad som står på. Tyckte han blev sämre under kvällen igår, väldigt orkeslös och ville bara ligga. Åt för egen maskin men inte så bra. Det enda som gick i var a/d. Enda gången han visade lite mer livsglädje var när han fick smaka på skinka och leverpastej. Hörde att hans mage "pratade" så jag låg och masserade magen länge i går kväll något som han faktiskt verkade gilla för han blottade den och visade inga tecken på att jag var för närgången eller jobbig.

I morse ville han inte alls äta så det blev tyvärr en spruta med a/d för att få i honom någonting.

Nu hoppas jag på bra besked och att vi får hem en frisk och pigg liten kille.
Domedagsprofetiorna får läggas åt sidan för nu.

Matte

Lånar bloggen en stund.....

Sitter här med en kärlekstörstande Arwen i knät. Hon pockar på min uppmärksamhet och pratar lite grann, lutar huvudet bakåt och stryker sig mot mig. En liten skyggis som verkligen blommat ut gentemot mig i alla fall, fast hon ibland blir rädd och skygg igen för konstiga ljud eller rörelser. Hon märker nog att jag inte är så glad och kanske vill trösta mig.

Jag är orolig, jätteorolig för Basco. Den gångna helgen har han ätit, ibland bra ibland mindre bra. Torsken funkade ett tag, sen ratade han den. Då gick tonfisken i honom och igår ville han plötsligt äta torrfoder som serverades. Vi har fått truga i honom för att se vad som för stunden funkat. Sen har han blommat ut för en stund och orkat leka lite, försöker pocka på hans uppmärksamhet för att se att han är med. Han har ibland legat ute i vardagsrummet på soffan eller på kattställningen med oss andra men för det mesta gått och lagt sig i sin kattbädd. Ögonhinnorna är framme ibland och det tyder ju på att någon är fel. Febern verkar i alla fall gett med sig. Igår hade han temp på 38,7.

I morse kom han utspringandes tillsammans med dom andra när det vankades mat och hjärtat studsade till en stund av glädje då han inte direkt gjort så tidigare. Han drack för egen maskin, också det fick oron i magen att lägga sig lite. Bara för att landa pladask när han sedan några timmar senare inte vill äta bra, det är rena berg och dalbanan i känslor här just nu. Så, jag ringde veterinären på morgonen, såklart var hans vettis inte där och en annan skulle ringa upp. Det gör hon när jag står inne på Coop och försöker räkna ut vad han kan tänka sig att äta idag. Hon säger att om han ätit bra borde han fått tillbaka krafterna och återgått till nästan normal. Att behöva locka med olika matalternativ är inte heller någon bra prognos. Vettisen har ju bara öppet dagtid och alternativet hon gav var att komma in efter lunch för att kolla honom igen, men att de inte kan behålla honom och i så fall remittera honom till ett djursjukhus för en ordentlig utredning på ett par dygn. På fråga om hon trodde det var något virus han hade sa hon att det är svårt att isolera virus och se vad som står på men att de kan ta tester på FeLV(leukemi).
Höll på att börja gråta inne i butiken för direkt började jag se att han skulle gå samma öde till mötes som Tequila.

Har rådgjort med husse och på grund av all stress Basco fått utstå de senaste dagarna ville vi inte att han först skulle till "dagvettisen" för att sedan åka och bli inlagd på djursjukhus, bättre då att vänta, se hur det utvecklar sig och ta ett beslut i morgon. Har han inte bättrat på sig tills dess så får det bli så. Jag vill ha tillbaka min sprudlande lilla kille som förgyller våra dagar tillsammans med dom andra katterna.

Matte

Vår kompis Freja...

och hennes mamma Jenny kom över igår. Med sig hade de lite kryapåsig-leksaker. Jag hoppade genast ur kattbädden för att hälsa på dom. Sen lekte Freja med oss hela tiden hon var här. Hon klättrade med oss i kattställningen med. Jättekul, även om jag inte orkade delta hela tiden. Men leksakerna var roliga i alla fall. Den ena tog Chili över helt och hållet efter att hon hade gått, han skulle promt gå iväg med den och kom man för nära så morrade han. Matte har stuvat undan den för nu för hon vill att den ska hålla ett litet tag till.

Jag har ätit bra men ligger fortfarande mycket och sover även om matte faktiskt kan locka fram mig då och då när det väntas lite lek. Hon ser på hela mig att det går framåt lite grann i taget. Febern verkar inte återkomma. Men jag är inte riktigt den sprittlande, sprudlande och glada katt jag brukar vara.

Sen händer ju en massa andra saker här hemma som jag inte är delaktig i, bla så skulle Chili och Soya mäta varandras krafter igår. Här är en bild på kombatanterna.

Sen tog jag faktiskt en nypa frisk luft genom sovrumsfönstret och njöt en liten stund i solen.

Tack för alla fina kommentarer ni skrivit, matte blev nästan tårögd när hon såg att så många bryr sig.
B

Kanske inte ska ropa hej än....

men det går faktiskt lite framåt. Igår kokte matte torskfilé till mig. Det var lite trögstartat och på kvällen var jag inte alls så intresserad. Men när matte kom hem från jobbet jättesent och jag hade legat i kattbädden praktiskt taget hela eftermiddagen och kvällen så spratt det lite i benen och en liten lekstund inföll sig. Sen fick jag fisken och det smakade smarrigt. Åt upp nästan allt, liksom i morse, självmant. En liten tur ut på balkongen blev det också, en plats där jag inte satt min tass på på flera dagar.

Fortsättning följer...
B

Många frågetecken....

Igår fick jag dropp, det togs blodprov och tempkoll. Blodproverna visade lindrigt förhöjda blodvärden, kan bero på uttorkning. Måste kollas upp när jag är frisk. Lymfocyterna ligger lite lågt och kan indikera virussjukdom......

Tempen va hög när jag skrevs in, hela 40,5. Jag var i och för sig rätt stressad och tempen sjönk under dagen.

Lite grann har jag ätit med hjälp av spruta, ville inte äta själv. Vettisen föreslog att jag skulle sättas på dropp idag igen. Pepcid har jag fått för min mage.

Det är oklart vilka problem jag har.

Idag har jag ätit för egen maskin. Rådet var att ge mig den mat jag tycker om och det blev tonfisk i vatten. Jag åt inte så där jättemycket men bara att jag käkade själv gjorde matte glad. Hon säger att det troligen inte blir en tur till till vettisen idag, dels för att jag blir så stressad av att åka dit. Hon vill avvakta lite med hur materiet funkar här hemma först. Jag verkar lite piggare nu på morgonen och vi får hoppas att saker och ting vänder, snabbt. Matte som redan har magproblem kommer ju få magsår av det här. Om jag ändå kunde prata och berätta vad som känns fel.

Vi hinner inte och orkar inte just nu vara inne på andra kattsidor och följa mina kattkompisars äventyr, hoppas ni har förståelse för det.

Håll tassarna nu!

B

Nej, det går inte så bra...

matlusten är inte med mig och matte tycker att jag är riktigt låg, så nu får jag dela vettis tid med Soya idag. Ögonhinnorna är framme och jag bara ligger ned. Igår när matte kom från jobbet tyckte hon att jag var jättevarm, det bara osade värme från kattlådan som jag låg i och min tunga var kanonvarm när jag slickade henne på handen. Hon tog tempen, 38,9. Blev orolig och ringde Bagarmossens djursjukhus som rådde henne att ta mig till vet idag istället för att komma in akut.

Så, vi får välan se vad detta besök ger för resultat.
B

Ingen meducin idag...

Matte ringde vettisen som tyckte att vi avbryter behandlingen av Metacam med dom här symptomen. Jag har ju medicinerat i en vecka och det är den mest kritiska perioden. Nu är det bara att avvakta för att se om jag får ont. Då får det sättas in någon annan behandling. Matte ska till vettisen i morgon med Soya för sin årliga vaccination, vi får väl se om jag får åka med beroende på min status. Men lite piggare är jag och jag åt bra i morse.

B

Har ingen direkt matlust....

och känner mig lite hängig. Är inte alls den aktiva katt jag brukar vara. Matte är orolig och kommer ringa till vettisen i morgon. Hon kan och känner mig så pass bra att hon vet när det inte riktigt står rätt till. Biverkningarna av Metacam är att man kan bli apatisk och minskad aptit och då är det bara att avbryta kuren. Har ätit lite dåligt trots att hon försökt truga i mig det allra godaste och bästaste men jag var så där intresserad. Det gick bättre att slicka upp den överblivna maten från mattes finger. Liksom att slicka i mig vattendroppar från samma finger. Hon har inte sett mig dricka på ett par dagar. I och för sig så är det rätt mycket vätska i blötmaten men ändå.

Hon har kollat mig i munnen flera gånger för att se att såret läker och hon säger att det ser bra ut. Inte så mycket irriterat tandkött längre kring gaddarna.

Ingen temp är kollad men jag har inga varma öron eller trampdynor och nosen är fuktig så feber kan vi nog utesluta.

Hoppas jag mår lite bättre i morgon, håller er uppdaterade. Tack för alla uppmuntrande inlägg.
B

Blötmaten är sådär....

men tonfisk funkar bäst för en liten kattmage som min. Vi kämpar vidare matte och jag med rehab. Smärtstillande/antiinflammatoriskt varje morgon, specialkäk och så tandborstning på agendan med lite Metacam att lägga på de infekterade partierna i munnen. Jag är så duktig och så snäll och låter matte syssla med det hon ordinerats mig. Problemet är de andra i familjen som är tydligt förvirrade gällande mathållningen, dom börjar käka sina torrisar men blir sen helt perplexa när jag serveras annat och så glömmer dom bort sin egen mat, hm. Det är bara en vecka kvar nu innan allt återgår till det normala så vi får väl stå ut.

Men titta vad vettisen gjorde, rakade av mig min stolthet på båda frambenen, det gillas inte......

Nedan bild visar i alla fall att några välkomnade mig hem, förutom Sambal.

å här är jag så hungrig efter att fått svälta hela dagen så jag måste bita på nagl..hm(klorna)...

Sen blev det en välförtjänt tupplur med Soya...

Apropå Soya så tupplurar han och gosas lite överallt, här tar han över DN när husse försöker läsa....en morgonrutin han lagt sig till med.

Nu protesterar både Arwen och Chili, dom vill också vara med på bild fast dom inte varit hos vettisen och blivit opererad....så här kommer de..

Over and out från mig för nu.

B

Rotresten borta....

japp, så är det.

Va lite orolig på väg till vettisen, andades jättesnabbt och ville inte gå ur lådan vid första kontrollen. Fick ligga kvar i den under tiden hon tittade mig i munnen. Jag var så snäll sa hon, inga besvär att undersöka och fotografera gaddarna. Sen fick jag sova och vaknade upp en rotrest mindre och polerade tänder. De fick sy ett stygn över håligheten. Käkbenet kommer successivt växa in i hålrummet och det område som luckrats upp pga infektion.

Hemgångsrådet som matte fick är att jag bara ska äta burkmat i någon vecka framåt för att inte orsaka onödigt slitage på stygnet. Jag ska också ha antiinflammatorisk/smärtlindring i två veckor framöver och om ett par dagar blir det till att börja borsta gaddarma. Matte är kittad till tänderna. Nu ska infektionen bort säger hon. Hon fick med sig jätteförstoringar på röntgenbilderna och även den lilla rotresten, som var så pytteliten. Att nåt så litet ska orsaka så mycket.

Kom hem och var faktiskt inte alls så ostadig på benen, kände mig rätt trött och sökte upp matte för lite gos och tröst. Sen kom alla fram och ville sniffa på mig. Sambal fräste, förstår inte varför. Det är ju bara jag. Men Soya och Arwen va snälla och tvättade mig lite. Kändes bra.

Sen var det dags för burkmaten, tror ni det var lätt för matte att ge mig den? Nä, precis. Det var som om alla andra också varit hos vettisen och fått samma matråd som mig verkade dom tro. Skulle bara försöka smaska i sig det där goda och inte sina torrisar. Soya suckade högljutt kan jag säga.

Nu ser vi framåt, kan bara bli bättre. Tack för all uppmuntran och best wishes.
B

Förstår ingenting....

varför blir jag inlåst i sovrummet när alla andra får äta sig mätta kl 05.00. Kan det bero på att jag ska iväg på en liten tripp i dag. Jaja matte, se bara till att käket är där det ska vara när jag väl har kommit hem igen, annars.....

Får se hur groggy jag blir den här gången, tog minst ett par timmar sist innan jag kunde stå och gå på alla fyra som en ordentlig katt. Även om jag vill tillstå att det fungerade utmärkt att hoppa upp på diskbänken trots en massa medikament i mig, det är bara matte som fånar sig och blir orolig. Hon säger att hon inte vill se några benbrott eller värre saker, så jag får väl försöka hålla mig nere på marknivå tills hon säger ok.

Hörs efter den högst ofrivilliga sömnturen.
B

Lugnet har lagt sig....

i storfamiljen, de dagliga rutinerna är återupptagna och vi är tillfreds. Det tog ett litet längre tag för Arwen att komma in i gamla gängor igen, ca 2 timmar innan hon krävde gos av matte efter deras hemkomst. Men nu är allt som vanligt igen. I morgon blir det förhoppningsvis sista turen till tandisen som ska ta bort min bakteriehärd i övre tandraden. Sen står tandborstning på agendan enligt matte, pust!

Vill också i det här inlägget skicka en tanke till Blyger, mattes kompis Jennys Grandis som fick somna in förra veckan. Han såg inte bra och ögat var grumligt, dessutom högg han en familjemedlem. Det är oklart om det var en medfödd hjärnskada eller ögonsjukdom. Han var stressad, snubblade och slog sig ute. För hans skull var det nog bästa lösningen men det är alltid så oerhört tråkigt när sådana här beslut måste tas. Han blev inte så gammal. Det stora tomrummet som är svårt att fylla efter någon som man tagit till sitt hjärta. Matte är jätteledsen både för Blyger och Jennys skull.

Blyger som liten bebis....

Vila i frid Blyder

B

Ordningen är återställd.....

Nu har dom kommit hem, jippikayey! Inga sura miner här inte, var ju tvungen att visa upp mig och alla konster jag kan, så glad blev jag av att ha matte och husse hemma igen. Nu ska jag berätta var dom har varit i hela två långa veckor. Jo, först i Malaysia och sen i Thailand. Sen blev det ett ofrivilligt stop i England också men det får matte berätta mer om sen för jag tänker nämligen låta henne gästspela här och skriva en liten reseskildring av deras resa.

"Matte tar över tangentbordet"
Tack Basco för att jag får låna lite utrymme av dig på din blogg, det blir nog läsvärt för min reseskildring kommer handla om katter och hundar, örnar, ödlor, krabbor, jellyfish och gräshoppor.....å så lite andra saker förståss.

Langkawi
Började med att lämna er älsklingar här hemma tidigt på morgonen för två veckor sen i tryggt förvar med lillebror S. Satte av mot Arlanda och tog ett tidigt flyg ner till Amsterdam för att sedan ta nästa anslutningsflyg till Kuala Lumpur, Malaysia. Kort därefter satt vi åter igen på ett annat inrikesflyg ner till Langkawi. Här skulle vi bo i tre nätter. Vi kom fram vid lunchtid dagen efter till Meritus Pelangi resort och fick vi ett ok rum med dubbelsäng, stor balkong och ett bra badrum. Direkt såg vi flera katter runt husen, många med små kattungar. Smala och hungriga såg dom ut att vara. Katterna bodde på resorten och verkade ändå få viss hunger mättad av personalen eller tillströmmande turister. På resorten fanns också en massa fåglar, har stött på den arten förut och fått uppfattingen om att de är intelligenta fjäderkotletter som jobbar i par.

En av dem uppsökte oss på balkongen på jakt efter mat, den hade tyvärr ett brutet ben men verkade ändå klara sig rätt bra. Den blev tyvärr bortjagad av andra bevingade av samma art, men den kom tillbaka till oss nästa dag och var så nära att äta ur min hand. Det negativa för den här individen är att arten tillbringar mycket tid på marken, gåendes och hoppandes. Jag hoppas att den klarar sig ändå. Första natten fick jag ett myggbett över vänster öga som gjorde att hela ögonlocket svullnade igen och gick inte ned förrän ca en vecka senare. Jag såg inga hundar på denna plats, anledningen till det är nog att de anses som orena.

Koh Lipe
Efter ett par slappardagar kring poolen och en begynnande solbränna tog vi en speedboat till Koh Lipe, Thailand och till Bundhaya resort.

Kritvit sand som var så sval och skön att gå i. Mycket klart vatten och en massa akvariefiskar som simmade omkring på det grunda. Rummet vi fick låg längst bort och det var bland de hårdaste sängar jag någonsin legat i, knappt någon madrass att prata om. Men, men, det är ju inte där man ska tillbringa sin semester ändå. Första dagen solade vi nedanför resorten. Tyvärr så upptas stora delar av stranden av alla longtails så det smattrades i ett.

Här fanns det djur må jag säga. Många hundar som lade sig under solstolarna i jakt på svala, skuggiga platser. Jag förstår dom för det fläktade bra av vinden och sanden blev ju aldrig varm, så det var nog en bra plats att vila lite på. På denna resort hade ägarinnan egna hundar, alla med halsband på sig. De såg välnärda ut, liksom de till synes ägarlösa hundarna.

På samma ställe fanns också flertalet katter som låg och gottade sig runt om resorten. Vid middagen såg man inga djur som tiggde så jag antar att de flesta blev utfodrade på något sätt. Men alla hundar och katter levde i harmoni med varandra och det är nog första gången jag ser det i Thailand liksom att de verkade omhändertagna. Här fanns det också örnar, som mest såg jag 5 stycken svävande i skyn, vackra varelser, så mäktiga.

4 små prickar, men där är dom

 En trumpetfisk försökte jaga bort husse från sitt revir genom att flertalet gånger bita på honom.

Koh Lipe är en liten ö med en lång gågata där butikerna, thaimassagerna och restaurangerna avlöser varandra. Här fanns även något de kallade för Fish-spa vilket innebar att man fick stoppa ned sina fötter i en större glasmoner som var fylld med sugfiskar, sådana där som äter kvalster på rovfiskar. Jag provade detta och må jag säga mina fötter blev bombarderade av de små varelserna. Är man kittlig ska man kanske inte göra detta för det var nästan outhärdligt, efteråt blev jag rödflammig och det kändes som om jag bränt fötterna i solen.

Dagen efter gick vi till Sunrise beach som inte var så belamrad med longtails. Det var tystare, javisst, men sanden var inget vidare och ganska grumligt vatten. Ett par barn bredvid oss hade lyckats skrämma upp en större variant av sandkrabban. Se nedan.

En liten misse sökte sig till vår farstu på kvällen, verkade inte vilja ha mat utan mer av det keliga slaget, en mycket vacker liten madam.

Koh Bulong
Efter ett par nätter på Koh Lipe gick resan vidare till Koh Bulong, en liten bilfri ö ca en timmes speedboat bort.

Här bodde vi i en egen bungalow, stort och rymligt men med en hel del öppningar i väggarna som man försökt "reparera" med tejp. Överallt hörde man fåglar och geckoödlor. I mina shorts som hängde ute för att torka på natten hade en bålgeting börjat bygga sitt bo. Denna ö är rena lugnet för stressade kroppar. Elektriciteten var bara på en timme vid lunch, sedan mellan kl 18-06 och endast en fläkt fanns att tillgå i rummet. Ebb och flod var något man upplevde på denna ö. Vid vår resort var det ganska mycket sten långt upp på stranden så vid flod behövde man inte någon snorkelutrustning för att se massa fisk, de simmade runt fötterna. Lite längre bort på stranden blev det ett sånt där vykortspanorama.

Vit, lång sandstrand som aldrig tar slut, inramat med palmer och inga människor, eller knappt. Det var väldigt mycket strand per person om man säger så. En av de få oexploaterade öarna än så länge, ungefär som på Railey beach för 15 år sen. En och annan longtail som hämtade och lämnade gäster vid bestämda tider dagligen. En mycket rofylld ö rent ut sagt med mycket djurliv. Hade inte varit länge på ön förrän vi hörde ett prassel i de torkade löven. Nyfiken som man är måste man ju se vad det är. Smått överaskad blev vi av att se en större ödla som spatserade omkring. Fort upp med kameran. Dagen efter gick jag en liten tur på resorten och höll på att trampa på en ännu större ödla. Några meter därifrån fanns ett större område där man brännt sopor och här hörde jag ännu mer prassel och hittade två större exemplar bara ett par meter ifrån varandra. Det kändes om om jag befann mig i Jurassic Park och bara väntade på att T-rex skulle komma ut från den täta djungeln. Dagen efter var jag tvungen att visa husse platsen, inga ödlor syns till när vi plötsligt hör ett brak. Våra blickar vänds bort mot en byggnad och döm om min förvåning om inte en jätteödla dyker upp, som sagt Jurassic Park. Den var stor som en varan rent ut sagt och vi kunde inte slita blickarna från den.
Fullständigt ointresserad av oss men vi desto mer av den.

Insåg att Bulong är en ödleö. Det fanns massor med olika ödlor överallt. Stora och små hål i marken som de försvann ned i när man blev för närgången.

Tog en tur genom en stig i djungeln som skulle leda oss upp till "byn". Hann se något som såg ut som ett slags större pungdjur i ett träd, kunde tyvärr inte komma närmare pga den täta vegitationen. Många och stora, vackra fjärlilar svävade förbi men ville aldrig landa på något så man kunde få en bättre koll på dom.
I byn fanns några fler bungalows, bostäder och en och annan butik. Lite längre bort fanns ett gummiplantage.Tyvärr såg jag också en apa som var bunden vid ett träd. Helst av allt ville jag bara gå dit och släppa den fri.

På eftermiddagen när jag satt på verandan kommer en liten kattmadam förbi, hon ser mig och springer fram. Men vänta nu tänker jag när jag ser hennes tassar, är hon skadad? Tar upp henne och inser att hon inte är skadad men har 6 tår på varje tass, fösta gången i mitt liv som jag ser detta, har bara hört talas om det tidigare. Så kelen liten katt, hade gärna tagit med henne hem om det hade gått.

Ytterligare en kattfröken fanns på resorten, en högdräktig dam som var så stor och rund om magen så man trodde hon skulle föda när som helst. Inga ungar kom under tiden vi var där i alla fall.

En annan varelse som det fanns en hel del av var Jellyfish, stora och små, rosa och genomskinliga, många uppspolade på stranden när man promenerade förbi och en hel del ute i vattnet. Såg aldrig någon i närheten av mig när jag badade men kunde i alla fall känna stötar när osynliga trådar mötte hud. Flera svenskar hade blivit ordentligt brända av maneter och enligt folket var det jellyfishseason. Jag var mest orolig för en manet som heter Irukandji skulle dyka upp där, dödlig, genomskinlig och liten som plånet på en tändsticka.

En kväll hörde vi hur det krafsade i väggen. Tänkte att nu är det en kackerlacka som försöker ta sig in bakom tejpen. Utforskade och upptäckte en liten geckoödla som hade fastnat i tejpen. Operation fritagning påbörjades. Den sprattlade och ville bort och vi ville att den helskinnad skulle få friheten, att dra bort tejpen på en liten geckotass som inte ska skadas är inte så lätt kan jag säga. Vi lyckades frigöra den och dagens goda gärning var gjord.

På den här ön fanns en flygande insekt som var 2-3 ggr så stor som en geting, såg ut som ett mellanting av humla och geting, kände bara instinktivt att den vill man inte komma i närkontakt med.

Överallt vi varit har vi blivit väl mottagna, trevlig personal på resorterna, god mat och kanonväder som alltid när man semestrar här. Synd bara att det ligger så fruktansvärt långt borta bara.

Efter fyra nätter på Bulong var det dags att påbörja resan hem. Mellanlandning på Koh Lipe en natt och sedan färja tillbaka till Langkawi där flyget skulle ta oss till Kuala Lumpur. Utanför flygplatsen fick jag plötsligt något i håret, trodde det var en geckoödla men visade sig vara en gräshoppa, ca 10 cm lång som satt på mitt hår, den var ganska tung. Till slut hoppade den iväg för att sedan flyga bort.

Flygresan tog en timme. Den långa flygresan från KL till Frankfurt tog många timmar. Det flyget blev lite försenat vilket gjorde att vi missade anslutningsflyget från Frankfurt till Sverige. Efter att ha suttit på planet i 12 timmar, knappt sovit och sedan få beskedet att man inte kommer hem när man ska gör en inte glad. Fick irra omkring på terminalerna innan vi till slut kom till Malaysian Airlines som fick boka om oss, dock såg det mörkt ut från början, alla flyg till Sverige var fullbokade (sportlov), vi var ett 30-tal svenskar som inte kom med. Några fick flyga via Oslo, andra via Hamburg och vi själva och några till fick mellanlanda på Heathrow innan vi till slut landade på Arlanda 12 timmar senare än tänkt. Jag är i alla fall glad att jag kom hem på utsatt dygn. Men rätt trött på flygplatser och flyg kan jag säga.

Desto gladare blev jag när jag satte foten innanför dörren här hemma och såg alla er. Har längtat så vansinnigt mycket efter er och fast jag vet att ni blivit väl omhändertagna kan jag ju inte sluta oroa mig så jag har ju ringt hem till S med jämna mellanrum för att kolla att allt var ok med er. Tack för ordet Basco, hoppas du får några som orkar läsa hela den här storyn.
Matte